Men hörrni. Era nedrans syndabockare. Jag vill notera att: man lever sällan som man lär, men man lär gärna hur man vill leva. Du gör säkert ett jättebra jobb, och gör du inte det, så är det okej ändå. Man försöker ju. Ibland tar det tid. Det var allt.
Jag sitter och läser en bok som heter Kärlek - hur fan gör man? Bob Hansson frågar dom som vet. Tänkte citera lite ur den, från en intervju med Thomas di Leva. Förvånas även hur fort jag kan skriva utan att ens titta på varken skärmen eller tangentbordet.
... Är det inte väldigt manligt, den kontrollen, och väldigt odramatiskt?
- Jo, det är odramatiskt när man inte går in i dramat. Dramat av känslan är egentligen att man försöker balansera känslan, men om man inte ens försöker balansera känslan utan bara låter känslan vara en känsla... Om man sitter med den, då är den ju bara som vilket barn som helst. Bara liv.
Skillnaden mellan att veta att man ska hålla, och faktiskt hålla. Att praktisera sin insikt?
- Det får man göra dagligen. Någon frågade Gandhi: Vad tänker du på när du borstar tänderna? Han svarade: När jag borstar tänderna tänker jag på att borsta tänderna. Egentligen är det inte svårare än så. Att inte försöka bli något annat än det du är just nu, acceptera. Det är när man försöker bli något i varje nu, när man försöker möta nuet med att man ska bli något, som konflikterna börjar. Men man vill så gärna bli älskad, bli sedd, vara duktig.
Varför tror du Sverige är det land med flest singlar i världen?
- Är det det?
Ja, det har aldrig varit så svårt att hålla ihop en tvåsamhet som just nu. Det är ju ganska radikalt. I ett större perspektiv lever i i en slags extrem.
- Gör vi egentligen det? Vi har ju jättemycket relationer i det här landet. Det där är ju statistiska resultat som du pratar om. Som pratar utifrån normer, men det viktiga är ju relationer! Relation kan man ha med katten, eller trädet eller med dig själv. Jag tycker att här i Sverige är vi väldigt bra på relationer. Vi har väldigt avslappnade relationer.
Det finns en bild av att svenskar är väldigt ensamma.
- Du kan vara ensam i ett äktenskap, sakna alla kraft. Konstellationer som äktenskap, samboförhållande eller vänner eller gäng, det är inte säkert att det är gemenskap för ditt hjärta, bara för att det ser ut så. Visst finns det mycket ensamhet i hela världen, på grund av att hela världen satsar så hårt på att bli något, att alla i världen satsar på att lyckas och ibland är det på bekostnad av andra. Och man har inte ens tid med relationer, för man vill hela tiden bli något.
Och egentligen vill man bli något, för att bli omtyckt.
- Ja, ett enormt bekräftelsebehov. Men när en sak når kulmen så går det åt andra hållet. Jag tror att det vi ser idag är en pik som börjar gå åt andra hållet. Det kommer att växa en annan gemenskap. Det är därför jag inte riktigt går med på den där statistiken. Det håller på att förändras och det kommer aldrig att bli som det har varit. Vi kommer att hitta nya vägar för att få samma kärlek att blomstra igen. På insidan är ju kärleken likadan, men på utsidan tar den ett annat namn, en annan form. Kärleken är fri att göra det. Hela tiden.
Och efteråt känner jag ett uns av stolthet för att jag tillbringar nån sekund av min tillvaro åt nåt som betyder nåt för stunden. Det kan vara att stå ute på balkongen när det regnar, hålla ut armen och låta den bli blöt, och i andra armen hålla datorn och låta högtalarna vila mot ens öron. Lyssna på musiken och bekräfta ens närvaro i just den stunden. Det är inte nästan, det är precis. Och fuck vad nice det känns.
En vecka. Det jag gillar med den här utbildningen är att den verkligen fått glöd på min tecknarvilja! Bara idag har jag tecknat nästan tre sidor serie om Kevin the disfigured fish (skoluppgift: tre sidor serie, valfritt tema). Slänger upp den imorgon.
Och jag börjar gilla mina klasskamrater mer och mer. Istället för att tänka att "fan äsch, i den här klassen finns inga bro's :(((" så har jag börjat fatta genuint tycke för ett par av dem. Jag har hört att det är trevligare att lära känna folk innan man avgör i huvudet ifall man kan bli kompis eller inte. Antar att det beror lite på att dom människor jag känt längst är människor jag klickat direkt med från första början.
Det enda dåliga är att bussarna här går sällan. Jag får ofta planera in långt innan eftersom bussarna bara går nån gång i timman, ibland varannan timme. Och på lördagar/söndagar går dom bara max två-tre gånger. Vilket gör mig rätt fast här om helgerna. Fast på ett sätt är det bra, jag tar itu med en del grejer jag vanligtvis försummar. Saker jag tycker om att göra men aldrig känner att jag har tid med. Och saker jag tycker mindre om men måste göras nevertheless.
Varför är det så svårt att sluta hänga vid internet?
Internet, du är distraktionen mellan mig och min säng
Anyhoweverways. Jag har lite planer för den kommande månaden:
* Börja skissa upp Robo Boy, främst designa huvudkaraktären. Har äntligen köpt lite najsa pennor som stabiliserar mitt tecknarsjälvförtroende
* Har upptäckt efter noggranna kalkylationer att min ekonomi tillåter mig att skaffa en Nintendo 3DS med Zelda: Ocarina of Time om jag snålar med maten. Yes/no, yes/no, yes/no........ svårt att bestämma sig
* Se till att få massvis med besök i lägenheten! Gäller givetvis alla månader. Jag anade inte hur ensam en blir av att bo själv (which is kinda: le duh)
Jag sitter vid internet på min mobil. På en stol i en tom lägenhet. Det ska städas här idag, sen ska jag tillbaka till min nya lägenhet och ordna upp den.
Jag bor i verkligen jättefint, fin skog bakom huset och grejor. Och min lägenhet är apnajs. Jag trodde att köket och vardagsrummet skulle vara i samma rum, men det är två separata rum och köket är jättestort! <3 Ska knäppa bilder på't lite senare idag.
När jag går in på användare och finner det vara humoristiskt när det står "littlegirl ska inte på några event..", för det jag tänker på är "liten flicka ska inte på några event", är det dags för sömn.