fjortonde september

Jag sitter och läser en bok som heter ”Kärlek - hur fan gör man? Bob Hansson frågar dom som vet”. Tänkte citera lite ur den, från en intervju med Thomas di Leva. Förvånas även hur fort jag kan skriva utan att ens titta på varken skärmen eller tangentbordet.

”...” Är det inte väldigt manligt, den kontrollen, och väldigt odramatiskt?
- Jo, det är odramatiskt när man inte går in i dramat. Dramat av känslan är egentligen att man försöker balansera känslan, men om man inte ens försöker balansera känslan utan bara låter känslan vara en känsla... Om man sitter med den, då är den ju bara som vilket barn som helst. Bara liv.

Skillnaden mellan att veta att man ska hålla, och faktiskt hålla. Att praktisera sin insikt?
- Det får man göra dagligen. Någon frågade Gandhi: ”Vad tänker du på när du borstar tänderna?” Han svarade: ”När jag borstar tänderna tänker jag på att borsta tänderna.” Egentligen är det inte svårare än så. Att inte försöka bli något annat än det du är just nu, acceptera. Det är när man försöker bli något i varje nu, när man försöker möta nuet med att man ska bli något, som konflikterna börjar. Men man vill så gärna bli älskad, bli sedd, vara duktig.

Varför tror du Sverige är det land med flest singlar i världen?
- Är det det?

Ja, det har aldrig varit så svårt att hålla ihop en tvåsamhet som just nu. Det är ju ganska radikalt. I ett större perspektiv lever i i en slags extrem.
- Gör vi egentligen det? Vi har ju jättemycket relationer i det här landet. Det där är ju statistiska resultat som du pratar om. Som pratar utifrån normer, men det viktiga är ju relationer! Relation kan man ha med katten, eller trädet eller med dig själv. Jag tycker att här i Sverige är vi väldigt bra på relationer. Vi har väldigt avslappnade relationer.

Det finns en bild av att svenskar är väldigt ensamma.
- Du kan vara ensam i ett äktenskap, sakna alla kraft. Konstellationer som äktenskap, samboförhållande eller vänner eller gäng, det är inte säkert att det är gemenskap för ditt hjärta, bara för att det ser ut så. Visst finns det mycket ensamhet i hela världen, på grund av att hela världen satsar så hårt på att bli något, att alla i världen satsar på att lyckas och ibland är det på bekostnad av andra. Och man har inte ens tid med relationer, för man vill hela tiden bli något.

Och egentligen vill man bli något, för att bli omtyckt.
- Ja, ett enormt bekräftelsebehov. Men när en sak når kulmen så går det åt andra hållet. Jag tror att det vi ser idag är en pik som börjar gå åt andra hållet. Det kommer att växa en annan gemenskap. Det är därför jag inte riktigt går med på den där statistiken. Det håller på att förändras och det kommer aldrig att bli som det har varit. Vi kommer att hitta nya vägar för att få samma kärlek att blomstra igen. På insidan är ju kärleken likadan, men på utsidan tar den ett annat namn, en annan form. Kärleken är fri att göra det. Hela tiden.