anteckningar

Och efteråt känner jag ett uns av stolthet för att jag tillbringar nån sekund av min tillvaro åt nåt som betyder nåt för stunden. Det kan vara att stå ute på balkongen när det regnar, hålla ut armen och låta den bli blöt, och i andra armen hålla datorn och låta högtalarna vila mot ens öron. Lyssna på musiken och bekräfta ens närvaro i just den stunden. Det är inte nästan, det är precis. Och fuck vad nice det känns.