EllaRoses blogg

I see people who truly do their best to help the broken souls around them their naive view on life is so innocent and beautiful, don't take it from them

I see those who have struggled with the same demons and are just trying to help those still fighting

I also see those who just try and try to help but they get frustrated because they don't understand the struggle or the pain that caused the problems.

Some people cling to the pain, sadness and bitterness because they are afraid if they let go they will become weak, that the happiness will only last for some time and then they will get hurt again.

But they have experienced happiness and security they know how it feels when it's taken from them.

Some just don't think they deserve the happiness or the feeling of security and love, they are destroying themself to punish themself. Some just say it is to make them stronger.

Then there is those that never really lived a safe or happy life, or it was so long ago and for so many years they can't imagine it. Happy people living carefree lives seem like a made up fairytale an unreachable goal.

To them it's not about learning how to be happy or feel love, to them it's to abandone everything they know. To allow themself to feel happy and step into a whole new world they didn't even believe exists.
And sure it isn't what they imagined tragic things still happens but it's not supposed to be your every day life to live on survival mode.

To leave behind everything you know and learn to live as a completely different person and in a whole different way, that is terrifying so lets applause those who do it and support those who are struggling to get there, all of these people are facing fears some of us just can't imagine.

And some people just need to understand they can't understand the pain, they never will because they didn't experience but if they just looked at the damage it did they will get a glimpse.

And some people need to understand that something you experienced and got trough without any problem might be a huge struggle for others, don't compare your experience with theirs they are doing their best. If you are as strong as you want to think you are help them, instead of telling them their problem is nothing because you dealt with it easily.

I can go on an on about different ways and how people react, we are all people and there are so many ways of dealing with the struggle. There are good ways and bad ways, i just know one thing.

We are all individuals we all have different strenghts and weaknesses, we are all equal to death.

Okej avklarat kompisen nu är det upp till hen att sköta problemet med sina känslor
Jag har fuckat mitt sovschema uppenbarligen då jag skriver detta klockan 03 på natten
Bra grejer är dock att jag övar gitarr nästan varje dag, övar språk igen och börjar planera och städa i lägenheten.
Börjar få tillbaka lusten till att göra saker och gör saker som gör mig glad, nu är det bara att försöka arbeta med att göra om ensamhet till något positivt. Går lite trögt men det ska nog gå, mitt arbete med att fixa vikt och utseende har varit svårt nu i och med helgdagar och firande men ska ta det under kontroll igen och det blir ju enklare med mer energi.

Jag har ett tydligt mål som är uppdelat i delmål och jag är redan en bit på vägen, känns väldigt bra och nyckeln till att inte misslyckas är att inte ge upp efter ätit en kaka XD

Kompisen erkände att hen hade känslor för mig och jag kommer förklara att jag inte har några känslor för hen, och om jag hade det hade jag sagt nej eftersom hen precis kommit från en ganska toxic relation och personen hen gjorde slut med var nära vän med mig och på många sätt är vi lika.

Well well life goes on, men det var jävligt oväntat speciellt efter att ha varit vänner i många år.

Typ den mest odramatiska nobben hittills tror jag, börjar nog lära mig att vara liiiiite mer smidig och inte låta bulldozer sättet ta över helt.

Någon mer som har kontrollbehov, alla agerar ju olika jag kontrollerar inte min familj eller människorna runt mig mer än att jag försöker hålla dem glada på något sätt.

Mestadels kontrollerar jag mig själv, att försöka kontrollera känslor att konstant överanalysera mig själv mina tankar och beteende. Har svårt att släppa taget om försvarsmekanismer och andra beteenden som skapats av situationer och annat eftersom om jag släpper taget om dem har jag inte kontroll längre, jag vet inte hur det är att vara utan dem eller hur jag ska göra.

Var börjar man, att lära sig att inte behöva kontroll eller bearbeta allt annat först. Sedan är det så mycket mer saker som påverkas av varandra känns som ett enda trassel och vet inte vad jag ska börja med först.

Det löser sig med tid.

Hatar verkligen denna typ av humör att vilja vara med någon men också att om någon skulle säga att de vill vara med en så kommer man bokstavligen springa till skogs i ren panik.

Eller så blir man jävligt defensiv, och sedan är man judgemental och nöjer sig inte med bara personlighet utan utseende väger tungt.

Kommit på också att vissa människor är vackra att se på och är trevliga men man vill bara beundra på avstånd, vissa vill man ha närmare och ibland kommer det någon som blir vackrare ju mer man lär känna dem.

Ingen sveper omkull mig dock det har bara hänt 1 gång och jävlar vad jag föll hårt, sedan var det obesvarat men damn enda gången utseende blev totalt oviktigt för mig.

Fucking frustration

Narcissisten håller på och letar anledningar till att den yngsta enda barnet står skrivet hos henne ska flytta till pappa eftersom allt min lillasyster gör är dåligt, jobbigt och allmänt kaos. Nu förstör tydligen hennes eget barn hennes liv och pappa har inte rum för ett barn till i sin stuga.

Kan tycka att det vore positivt om hon flyttade till pappa eftersom då influencerar inte narcissisten och gud vet vad som händer bakom stängda dörrar kan inte heller ske.

Iallafall så gör narcissisten allt för att bli av med sitt eget barn at the moment och jag är trött på att alla är förvånade.

Älskade ormar, grodor och ödlor som liten innan det var det småkryp och sedan blev det större djur i alla slag. Fann sedan fascination i musik, och att chocka och skrämma människor.

Mina intressen med kryp och ormar gav alltid de äldre tanterna runtomkring äckel och tjut vilket jag fann förtjusande eftersom chock och förvåning var roligt för mig.

Att kunna morbida faktan, berätta i detalj om vissa saker som andra finner motbjudande och ibland bli bannad från matbordet eftersom jag får alla att tappa aptiten.

Saker kan vara äckliga men än så är det som så att dofter går att acceptera, rent ut säga det luktar förjävligt men ändå gå in och ta hand om det som är orsaken. Synintryck kan bli obehagligt men inte tillräckligt för att jag ska spy, smak däremot kan bli så jag vill spy och troligen tillräckligt äckligt kommer jag spy.

Utöver det klarar jag det mesta om jag bara ställer mig in på att klara av det, har inte sett överjävligt mycket men min beskärda del av döda bortglömda djur, bortglömda avstängda frysar, slakt och en stor familj med magsjuka.

Vet att spyor är något jag har svårt för, utöver det inte mycket förutom saker som smakar riktigt jävla illa men efter att ha ätit dålig fisk och annat utav misstag börjar jag bli mer tålig på det med.

Mycket skumma saker gjorde man som barn, undrar vad mina föräldrar tänkt om mig under åren.

Vi har smugglat en as stor högtalare in i pappas hus in i brorsans rum, för det första åkte jag och köpte den med en kompis som ställde upp med bil och bära, sedan in i min trappuppgång.
Mina två syskon gjorde sedan jobbet få ut pappa ur huset (syrran fick honom sent på kvällen att komma hem till henne och hennes pojkvän och slruva ner en hylla skitförbannad blev han) brorsan bar högtalaren in i huset, jag sprang för att möta upp syrran som hade presentpapper.
Lämnade av presentpappret till brorsan innan farsan kom hem och sedan kuta tillbaka så farsan inte skulle se mig påväg hem.

Efter mycket spring och hemliga sms och planerade samtal för att inte väcka misstanke så är gubben clueless och vi har lyckats hålla det hemligt. Visst han var förbannad över att syrran tvingade ut honom mitt i natten men vi kommer skratta imorgon eller ja senare idag.

Kan någon skriva en bok om hur man flörtar och hur man vet om någon flörtar med en för jag svär förutom att jag inte vet hur man gör men gör det utav misstag ibland så kan jag inte uppfatta när någon annan gör det.

Och om någon överväger att skriva boken kan jag meddela att det finns marknad eftersom det verkar finnas en grupp av människor med samma problem so do it.

Eller en bok som förklarar hur vi som inte förstår flört fungerar? Finns det något gemensamt vi alla gör som man kan upptäcka och fatta "ahhh en av dem okej de förstår inte att jag flörtar med dem"

Det är flera generationer också hur kan det inte finnas en manual eller något.

Firat jul, den 28 blir det farsans födelsedag och sedan nyår. Mycket ska hinnas med men en sak är säker efter mycket om och men har det varit betydligt lugnare utan narcissisten.

Vi hade roligt och inget drog ner stämningen eller gjorde dagen till en dålig upplevelse. Alla var glada och vi hade roligt och över lag har vi haft mer roligt och varit gladare.

Jag har haft mina upp och ner på personligt plan men det har börjat jämna ut sig, fortfarande finns oron men jag kan hantera det nu iallafall.