Sliter åt två håll

Hatar verkligen denna typ av humör att vilja vara med någon men också att om någon skulle säga att de vill vara med en så kommer man bokstavligen springa till skogs i ren panik.

Eller så blir man jävligt defensiv, och sedan är man judgemental och nöjer sig inte med bara personlighet utan utseende väger tungt.

Kommit på också att vissa människor är vackra att se på och är trevliga men man vill bara beundra på avstånd, vissa vill man ha närmare och ibland kommer det någon som blir vackrare ju mer man lär känna dem.

Ingen sveper omkull mig dock det har bara hänt 1 gång och jävlar vad jag föll hårt, sedan var det obesvarat men damn enda gången utseende blev totalt oviktigt för mig.

Fucking frustration