diskodrifts blogg

jag är vanligtvis inte den som fyller ett blogginlägg enbart med bilder, men








gubbkeps. kavaj. skjorta. ylle-ish väst. slips. chinos. jag känner mig så himla bekväm.
jag har hittat min stil. den låg och väntade omkring 1940-talet. även om shy-IRL-jag inte gillar särskilt mycket den uppmärksamhet denna stilen kommer att ge mig, tänker jag bannemej köra på det här on a daily routine.

Jag är nybadad. Känner mig mjuk. Känner också för att lista lite ord.

Fina ord:
Regnkatt.
Regnsmatter.
Apelsin. Uttala det ordet och låtsas som att du inte vet vad det betyder. Uttala det gärna med en fransk brytning.
Bomull.
Turkos.
Leukemi.
Politik.

Mindre fina ord:

Mandel/mandlar. Jag gillar att äta mandlar men namnet får mig att bara tänka på halsmandlar vilket i sin tur gör att jag tänker på halsfluss.
Halsfluss.
Möhippa.
Slida.
Leverfläck.

Nu är det ju så att jag flyttar till Uppsala till hösten. Det är schysst. Samtidigt slår det mig att jag känner ett par människor i Uppsala och inser till min stora glädje att jag kommer börja kunna hänga med folk igennnn! Folk jag tycker om också! Fuk u Vingåker jag lämnar dig för en annan. <33

Dessutom har jag lever jag under intrycket att internatlivet är ganska roligt, förutsatt att det bor roliga människor där. Jag lär kanske inte är den mest festiva typen, men jag räknar med att få SOCIAL stimulans vilket som. I Vingåker har det varit totally different, där har alla i klassen, inklusive mig själv, varit socialt awkwarda på sina egna vis, vilket jag antar är den större anledningen till varför det inte blev någon särskild tajt gemenskap i klassen i den större skalan.

När jag bodde i Örebro fanns gemenskapen där och jag har fortfarande kontakten med folk därifrån. Jag har liksom en krets i Örebro att komma tillbaka till. Jag hoppas på att få återuppleva samma grej igen.

Rosa, din nedrans Uppsala-fast-egentligen-Slavsta-bo, räkna med att jag kommer bjuda dig till de krejsi internatfesterna vi kommer ha!

Egentligen fyller jag inte år förrens omkring 04:00. Men det behöver ingen veta om.

Såhär kan en konversation med mamma se ut ibland.

Hei grappar och flikker and everything in between. Jag håller på och skriva en novell som ska heta 1 deciliter för självkänslan och den ska skrivas i dagboksform. Detta är det oslipade slutet. Novellen kommer handla om dålig självkänsla vs. världen, kampvilja, och stora vardagliga tankar. Jag skulle älska att få höra lite input. Kommentarer, kritik, vadsomhelst. Plz.

**

Det känns som att jag letar efter vad jag definierar som hem. Som den spridda individ jag är känns det väldigt viktigt för mig att förstå vad som är hem. Idag torkade jag mig i ansiktet med en blöt och varm handduk och handduken hade en viss distinkt doft till sig. Den luktade så som varma fuktiga handdukar sig bör. fastnade lite i det momentet och fann mig själv bli berörd. Ja. Och nostalgisk. Jag började tänka på en viss melodi som existerar i ett särskilt spel från min barndom. Kände att jag trivdes i precis den stunden, med den melodin i huvudet.

Vi är många som har mycket att erfara. Mycket att känna. Mycket att möta. Det är nice. Coolt. Läskigt. Smärtsamt. Härligt. Ibland tror man att man jobbar på det, för att inse att man inte gjort mycket alls. Eller lite skit har man nog åstadkommit, men inte i dom mått man hade i tankarna. Ibland är det sjukt lätt att vira in sig i trassel i tron på en slags pågående utveckling –- som inte ens verkar vara i rullning. För att man inte vågat se saker som dom faktiskt är. Jag brukade tycka att jag visste så mycket förut. Jag känner att jag vet ännu mindre nu.

Hursomhelst. Sekunden efter, utan att egentligen ha reflekterat över varför doften av varm blöt handduk berörde mig så himla mycket, påminns jag om att jag känner mig väldigt hemma när jag precis kommit ur duschen och med handduken lindad runt höften sätter mig ner och börjar spela ett TV-spel. Det spel som har starkast koppling till min barndom är The Legend of Zelda: A Link to the Past till det gamla Super Nintendo som kom ut någon gång i början på nittiotalet, ett spel jag spelade väldigt mycket. Melodin jag började tänka på kom från det spelet. Plötsligt känner jag ett starkt behov av att åka hem till mina föräldrar och duscha och spela det.
Med dess tankar roterandes runt i mitt huvud börjar jag känna mig lite närmare mig själv och det känns som att det betyder något. Samtidigt känner jag ett litet uns av stolthet, ungefär som när man känner att man överstigit något, eller börjat komma någonstans.
Och i samma stund som jag skriver detta känner jag ett rusande exalterat behov av att bara göra någonting. Vadsomhelst kan påverka min vardag. Det okända står på min sida, om jag väljer att den gör det. Jag måste börja tro känslor som dessa. En känsla. En känsla av smak av tur.

Förnamn: Erik
Mellannamn: Robin Rikhard Rufus
Efternamn: Runnakko
Msn: Dom flesta jag känner har slutat använda det, but I'm still going strong like bisonoxe
Bdb: Den existerar, men uppdateras i princip inte
Födelsedatum: 890614
Vart är du född: I ett sånt där sjukhus där man plåstrar om folk och leker mamma-pappa-doktor.
Dagis: Åhgu, minns inte.
Första bästavän: Patrik i andra klass.
Första ord: Badkar, tror jag

KÄRLEKEN
Har du någon flickvän/pojkvän: Kan hända <:
Är du kär: Ja
Gillar du någon: Jag gillar de flesta av mina kompisar. De jag inte gillar är förmodligen inte mina kompisar. De flesta jag inte gillar är inte mina kompisar, men det finns undantag.
Senaste förhållandet: Detta jag har nu. Obviösligen.
Har du blivit dumpad: Japps.
Har du dumpat: Affirmative.

DIN BROR
Heter: Jag har tre stycken, Daniel, Alex, och Max.
Vad var det senaste han sa till dig: Eh, minns inte. Vi pratar sällan.
Vem umgås han mest med: Dom umgås väl med folk dom vanligtvis umgås med, skulle jag tro.
Har han haft en flickvän: Daniel har haft en bunt, jag vet inte om Alex eller Max har haft några. Dom är fortfarande små bebbisar i mina ögon.
Gillar du hans flickvän: No gurlufriendu.
Kan du hans mobilnummer: Näppz.
Bevisa det: 073 433-4954-5434 76 42
Vad är typiskt honom: Daniel är jädra kaxig, Alex är jädra gapig och skrikig, och Max är jädra söt.
Är han din lille, tvilling eller store bror: Lillebröder allihop!
Hur många år är det mellan er: Tretusen ljusår.
Har ni samma föräldrar: Daniel är mitt helsyskon, och en är enbart från mammas sida, och en från pappas sida.
Kan ni prata om allt: Absolut inte. Alex och Max är småttingar, och Daniel är ganska inskränkt av sig.
Är ni oftast sams: These days, japp.
Uppskattar du honom: Dom är fina.
Litar du på honom: Beror på vad det handlar om!
Ställer du upp för honom om han behöver: Ja. Men det är lite svårt om man bor i olika städer.
Ställer han upp för dig: Skulle inte säga att det hänt. Å andra sidan har jag aldrig behövt att han ställt upp för mig. Nu pratar jag om Daniel dårå.
Älskar du honom: Jarrå, all of them.

JUST NU
Humör: Lugnt. Uttråkad.
Frisyr: Lugnt. Uttråkad.
Klädsel: Tshirt med trycket "Don't make me go Zelda on you" och ett par beiga shorts.
Längtan: Till min födelsedag :>>, och flytten till Uppsala
Låt: allt med Ylva Bulldozer just nu
Vän: Som i "vän du hänger mest med just nu"? Christoffer kanske, men vi hänger förhållandesvis lite ändå. Jag har knappt hängt med folk i Vingåker. Klassen har varit så himla splittrad och socialt awkward. Jag har inte riktigt vetat hur jag ska förhålla mig till nån. O:
Bästa: Spelningen med bob hund igår. Den var fabulös.
Sämsta: Att planera inför framtiden. Jag är så himla trött på framtiden.
Sötaste: Camilla och kanske ett litet kex.

Jag har boende i Uppsala ^________^
på skolans internat. Det blir en ny upplevelse.

+ lite lägre hyra
+ elevhem brukar vara ganska fräscha och nyrenoverade, de senaste lägenheter jag haft; not so much.
+ man får middag i en matsal varje dag, såvitt jag förstått det
+ egen toalett och dusch
+ behöver inte åka buss och behöver därmed inte lägga fuckloads of pengar på busskort
+ att kunna GÅ till skolan är himla värt

- ingen egen kokvrå
- laga mat med andra inackorderade elever, läskigt??++?? :'''( :'( :'(
- lär inte kunna ta med alla mina möbler eftersom rummet är möblerat, vet ännu inte om man får ta med möbler i mån av typ, plats

det känns som att jag letar efter vad jag definierar som hem. som den spridda individ jag är känns det väldigt viktigt för mig att förstå vad som är hem. idag torkade jag mig i ansiktet med en blöt och varm handduk och handduken hade en viss distinkt doft till sig. alltså dvs- den luktade så som varma fuktiga handdukar sig bör. fastnade lite i det momentet. blev... berörd? heh, ja. och nostalgisk. började tänka på en viss melodi i ett visst spel. kände att jag trivdes i precis den stunden, med den melodin i huvudet.
denna:



sekunden efter, utan att egentligen ha reflekterat över varför doften av varm blöt handduk berör mig så himla mycket, påminns jag om att jag känner mig väldigt hemma när jag precis kommit ur duschen, kanske fortfarande har handduken på mig, och börjar spela ett tvspel. det spel som har starkast koppling till min barndom är zelda: a link to the past. melodin jag började tänka på kommer från det spelet. plötsligt känner jag ett starkt behov av att få komma hem och duscha och spela det.
när jag tänker på detta känner jag mig lite närmare mig själv och det känns som att det betyder något. och jag känner ett litet uns av stolthet, ungefär som när man känner att man överstigit något, eller börjat komma någonstans.

min trivsel, min personliga trivsel, är alltså starkt kopplad till min barndom. och vissa rutiner.
rutiner alltså. fan. bra grejer. jag tror jag börjar inse den verkliga vikten i att hålla sina rutiner. vissa av dem är kopplade till olika ting. exempelvis ens barndom.
så hur crazy det än låter tror jag att om jag håller mina rutiner kan det nog leda till en bättre självkänsla. eller alltså bättre och bättre, men en mer.. säkrad självkänsla. en starkare bild. en mindre spridd bild om man kan säga så. en bild jag kan slå näven i bordet och säga "jag". jag tänker att vissa rutiner påminner mig om vem jag är. och jag trivs med den tanken, den självbilden.
nu förstår jag ju att man alltid förändras. smak, åsikter och yadda yadda.
men jag tror att kärnan av en själv alltid finns där. det jag menar är att jag behöver FÖRSTÅ vad det är som FORMAT mig, för att bättre kunna ge mig själv directions och förstå vilka vägar jag vill gå; för att förhindra att bryta min identitet i mitten; för att förhindra mig själv att välja en väg och sen inte alls förstå vad jag sysslar med.

...

haha. blaha bla.

nu ska jag göra en lista.

saker jag behöver mer i mitt liv:
regelbundna tider. mindre uppesittarkvällar.
nostalgiskt tvspelande.
tid för te och tända ljus.

och tvärtom:
saker jag egentligen inte behöver. jag besitter en hel del grejer utan något egentligt värde. sentimentalt värde alltså.

helt spontant sådär byggde jag en låt. :333
lyssna och kommentera gärna. inga storslagna hits, jag håller mig mest till experimentella tjatiga melodier.

http://soundcloud.com/preciouslittlelife/hej