varma handdukar, zelda, ljus, te, åsåntdär.

det känns som att jag letar efter vad jag definierar som hem. som den spridda individ jag är känns det väldigt viktigt för mig att förstå vad som är hem. idag torkade jag mig i ansiktet med en blöt och varm handduk och handduken hade en viss distinkt doft till sig. alltså dvs- den luktade så som varma fuktiga handdukar sig bör. fastnade lite i det momentet. blev... berörd? heh, ja. och nostalgisk. började tänka på en viss melodi i ett visst spel. kände att jag trivdes i precis den stunden, med den melodin i huvudet.
denna:



sekunden efter, utan att egentligen ha reflekterat över varför doften av varm blöt handduk berör mig så himla mycket, påminns jag om att jag känner mig väldigt hemma när jag precis kommit ur duschen, kanske fortfarande har handduken på mig, och börjar spela ett tvspel. det spel som har starkast koppling till min barndom är zelda: a link to the past. melodin jag började tänka på kommer från det spelet. plötsligt känner jag ett starkt behov av att få komma hem och duscha och spela det.
när jag tänker på detta känner jag mig lite närmare mig själv och det känns som att det betyder något. och jag känner ett litet uns av stolthet, ungefär som när man känner att man överstigit något, eller börjat komma någonstans.

min trivsel, min personliga trivsel, är alltså starkt kopplad till min barndom. och vissa rutiner.
rutiner alltså. fan. bra grejer. jag tror jag börjar inse den verkliga vikten i att hålla sina rutiner. vissa av dem är kopplade till olika ting. exempelvis ens barndom.
så hur crazy det än låter tror jag att om jag håller mina rutiner kan det nog leda till en bättre självkänsla. eller alltså bättre och bättre, men en mer.. säkrad självkänsla. en starkare bild. en mindre spridd bild om man kan säga så. en bild jag kan slå näven i bordet och säga "jag". jag tänker att vissa rutiner påminner mig om vem jag är. och jag trivs med den tanken, den självbilden.
nu förstår jag ju att man alltid förändras. smak, åsikter och yadda yadda.
men jag tror att kärnan av en själv alltid finns där. det jag menar är att jag behöver FÖRSTÅ vad det är som FORMAT mig, för att bättre kunna ge mig själv directions och förstå vilka vägar jag vill gå; för att förhindra att bryta min identitet i mitten; för att förhindra mig själv att välja en väg och sen inte alls förstå vad jag sysslar med.

...

haha. blaha bla.

nu ska jag göra en lista.

saker jag behöver mer i mitt liv:
regelbundna tider. mindre uppesittarkvällar.
nostalgiskt tvspelande.
tid för te och tända ljus.

och tvärtom:
saker jag egentligen inte behöver. jag besitter en hel del grejer utan något egentligt värde. sentimentalt värde alltså.