bitcheslovemes blogg

Självinsikt - vet någon vad det innebär och vad ordet överhuvudtaget betyder?
Jo, självinsikt är när man kan se vad man tex är bra på och vad man behöver bli bättre på.

Nu till titeln "Visa erat intresse, annars tappar ni mitt".
Det krävs engagemang och intresse från båda hållen, inte bara från mitt.
Jag är så jävla trött på att vara den enda som försöker, allt känns så jävla trasigt
därför kan jag inte hjälpa att jag frågar mig själv
om allt är uppbyggt för att gå sönder och om alla löften är till för att brytas.
Jag kan tyvärr inte försöka åt er även om jag ofta önskar det.
Varför? Allt skulle vara så jävla mycket enklare, det skulle vara svårare att bli sårad.
Ni får helt enkelt fråga er själva om det är värt besväret att någon gång visa att ni faktiskt bryr er.
Om det är något ni skulle kunna tänka er att göra vill jag inte att det pågår i någon vecka men sedan
går tillbaka till det innan, utan jag vill att ni håller erat ord och bevisar att ni förtjänat en andra chans.

Tro det eller ej, men även jag behöver stöd ibland.

Det här kan vara det sista ni hör från mig på ett bra tag, jag funderar på att börja fokusera på annat än datorn.
Nej, jag menar inte skolan. Jag vet nog inte ens själv vad jag menar.
Så till alla bevakare, om ni tycker om min blogg och vill fortsätta bevaka den tycker jag att ni ska göra det.
Det är inte alls säkert att jag trappar ner på datorsittandet
och förmodligen så kommer det nog in något inlägg då och då.

Efter en hel del tänkande har jag kommit fram till att det jag pysslat med i så många år
är helt jävla lönlöst - Att grubbla och ångra mig över misstag jag inte kan ta tillbaka.
Att jag behandlat folk fruktansvärt illa är egentligen oförlåtligt, men tack vare att en person
skrev hur den kände i sin blogg har jag faktiskt förstått att jag bara kan lära mig av mina misstag.
"Det är väl självklart" tänker nog många nu, men för mig har det inte alls varit självklart.
Jag vill alltid göra saker perfekt, börja perfekt, avsluta perfekt.
Ordet perfekt är egentligen en illusion, men det är iaf för många som strävar efter det.
Nu ska jag koncentrera mig på att bara vara jag och ta det lugnt.

Jag skulle vilja ge lite kärlek till en person som givit så mycket kärlek
men nästan inte fått något alls tillbaka.
Joakim Johansson, jag vet att jag ofta är sur, stressad eller trött när vi ses.
Att jag sätter skolan före dig är fel av mig, det förnekar jag inte.
Att jag ibland inte hör av mig även om vi bara skulle kunna ses i någon timme är fel,
för varje minut av med dig är viktig för mig.
Även om jag vet att jag gör fel, kan jag inte garantera att något av dem många fel jag gör
inte kommer hända igen. Jag kan bara garantera att jag ska försöka mitt bästa.
Jag är så fruktanvärt kär i dig att jag inte vet vad jag ska ta mig till
och jag skulle hellre se mig själv falla än såra dig.
Även om det gör ont att veta att du känner som du gör vill jag tacka dig,
tack för att du öppnade mina ögon och såg åt mig medans de var stängda.
Jag älskar dig, mer än allt och jag ska bli bättre, förlåt älskling.

Nu ska jag göra varm o'boy, gå ut och sätta mig på balkongen med musik i öronen och röka
för det det är Emma Fredriksson.

Först vill jag passa på att slänga iväg ett alldeles speciellt grattis
till världens bästa pojkvän, som fyller 16 idag. Grattis älskling.
Jag har gjort så många saker jag ångrar, jag lär mig av varje misstag.
Du ser rakt igenom mig, du tar hand om mig.

Nu till annat:
Press, stress, rädsla - Så beskriver jag min vardag.
Press, vad finns det att säga? Sista veckorna i 8an,
med ständiga tjat i nacken om att inte sänka mig, om att fortsätta på det här sättet.
Jag vill lyckas, nej jag måste lyckas. Det är vad som förväntas av dem från mig.
Stress, vakna, skola, hinna äta, plugga, kunna somna.
Inte en enda dag går utan att jag gör dessa saker. Vart tog mitt liv vägen?
Rädsla, självklart för att jag vill lyckas men inte vet om jag når så långt.
På grund av allt pluggande kan jag knappt ta hand om mina nära längre.

Gå bara så långt att du orkar gå tillbaka. Men kommer jag verkligen framåt
eller stannar jag på samma plats som alltid?
Jag vill inte ha försprång eller några genvägar, då har jag inget att bevisa.

"För höga krav" Jag behöver sätta höga krav på mig själv för att orka prestera.
Men hur kan du förvänta dig att jag ska orka med det här också?

Tid, jag har ignorerat den. När imorgon blir idag, kommer jag fortfarande att vara jag?
När idag blir igår, kommer jag fortfarande leta efter ord och svar till saker jag inte förstår?
Jag börjar tappa greppet om allt jag höll i förut, mina ord vill inte komma fram.
Mitt sätt att alltid se positivt på saker, mitt sätt att alltid se något fint i alla människor börjar försvinna.

Jag kan inte hjälpa dig om du inte låter mig.
Jag behöver dig, nej. Mer än så, jag kan inte leva utan dig.
Men jag kan inte hålla på såhär längre, även jag behöver stöd ibland.
Man måste ge lite mer än ta.

Ännu en gång vet jag inte vad som pågår i mitt huvudet.
Orden vill inte bilda meningar.

Det är de små sakerna som gör stor skillnad,
det är de små sakerna vi oftast inte lägger märke till, vi blundar.
Vi har slutat tänka positivt och uppskatta något så underbart som léenden,
vi fokuserar inte framåt utan ser bakåt.

Och mitt i allt hoppas vi innerligt på att hitta något som är värt att leva för,
hur ska vi hitta något vi blundar för?
Vi sjunker mot botten och när vi är längst ner intalar vi oss själva om att det bara finns en enda utväg.
Var förlorade vi hoppet och var ska vi leta för att få tillbaka det?

Perfektion - jag jagar ett ord utan mening. Vad är det att sträva efter?
Dina brister gör dig vacker och unik, dina brister gör dig mänsklig.
Det är aldrig fel att vara anorlunda, tvärtom. Ibland är anorlunda det vackraste som finns.
"Att passa in" - Vi strävar efter fel saker.

"Har du lärt dig att stå vid ditt ord?
Sånt imponerar mer än ett leende"

Människor jag beundrar, folk i min närhet, människor som går förbi mig.
Jag undrar vad som sker bakom stängda dörrar, när ni är er själva i allra högsta grad.
Jag undrar om ni presterar ert allra bästa och om ni har drömmar.
Jag undrar om ni tänker och presterar lika hårt jag gör, om ni jagar samma saker.
Om ni spenderar lika mycket tid genom att tänka på människor ni älskar som jag.
Jag undrar om ni bryr er.

Ser vi samma saker, tänker vi lika, oroar ni er lika mycket?
Ingen är den andra lik.

"Imorgon är en ny dag" Det är sant, men jag tänker inte slösa bort min tid med att vänta på "imorgon"
Jag tänker inte heller leva i det som redan är förbi, vänta på att det ska komma tillbaka.
Däremot tänker jag leva för det jag finner viktigt och meningsfullt.
"Är du rädd för förändringar?" Det finns nog inget jag är mer rädd för,
men jag behöver dem för utan förändringar står jag still.
Man bygger sin egen framtid därför letar jag som en idiot efter byggstenar.

För många tankar, för många ord, för mycket tid ödslad på funderingar och oro.
Allt jag behövde var att stanna upp och börja tänka, jag tror att det är där många gör fel.
De springer och letar desperat efter något att leva för, de glömmer stanna och tänka.
___________________________________________________________________

Sönder hostade revben och olidlig saknad, så har de två senaste dagarna sett ut.
Jag saknar Jocke, jag saknar Tilda och jag saknar Mattias.
Fy, allt känns så ovärt utan dem.
Puss/ emma

Först vill jag ta upp skitsnack vilket Linköping är uppbyggt på.
Folk man aldrig ens pratat med vet tydligen precis hur man är som person.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra från folk att någon av deras kompisar/bekanta
tycker att jag är bitchig osv - jag har aldrig pratat med dessa personer irl, jag vet inte ens vilka dom är.
Gör er själva en tjänst, sluta döm personer utifrån utseendet, och andras ord.
Ni kallar det normalt, jag kallar det idioti.
Har det någon gån slagit er att ni ska lära känna personen innan ni stämplar dom?
Självklart är jag medveten om att man dömer människor hela tiden utan att ens tänka på det
men när man går så långt att man börjar snacka skit är det bara sorgligt pch taskigt.
Det ska inte behöva vara så, det är så jävla fel.

Att vara kär, det är något jag älskar att vara men samtidigt hatar.
Jag hatar avsked, så om jag håller dig för hårt beror det på att jag är livrädd för att släppa taget om dig.
Jag hatar tvivel, jag tvivlar verkligen inte på mina känslor för dig. Men jag tvivlar på mig själv.
Räcker jag till? Kan jag göra dig lycklig?
- Jag vill verkligen försöka göra dig lika lycklig som du gör mig.

Jag älskar att du får mig att känna mig viktig och att du får mig att må bättre.
Jag älskar känslan jag alltid får när du är nära.
Jag älskar att höra dina hjärtslag.
Jag älskar att jag blev kär i just dig, för du är den finaste människan jag någonsin träffat.
Jag tänker lägga ner hela mitt hjärta för att få dig att må bra.

Jocke, du har fått mitt hjärta och hela mig <3