There's nothing else to do.

Nu var det ett tag sen jag skrev, exakt en månad sen för att vara petig.
Ändå känns det som om allt var mycket lättare då, på så många sätt.
Jag var inte lika orolig och rädd då som jag är idag.
Det är nog därför jag har haft skrivtorka denna månad, jag är för orolig i nuläget.
Även om jag är medveten om att oron bara förvärrar saker vill mitt huvud inte lyda,
tankarna flyger omkring, längre bort än de brukar göra men de försvinner aldrig.
Jag oroar mig till och med i sömnen, det känns som jag aldrig riktigt hinner somna innan
jag vaknar upp på natten. Det har jag gjort ett antal gånger denna vecka.
Fler blogginlägg kommer förmodligen inte på ett tag framöver, hur länge vet jag inte än.
Jag mår rent ut sagt förjävligt just nu, men som alltid tar jag mig ur det.

Jag och Joakim firade 9 månader igår, Joakim är väl det enda som jag är helt säker på just nu.

Sluta inte bevaka min blogg, jag skriver så fort jag börjar må bättre.
Puss!