Det sitter i bakhuvudet, det fastnar i tankarna.

Jag hittade förebilder, som jag senare glömde bort. Jag hittade vägar, som jag aldrig vågade gå.
Jag hade frågor, som jag aldrig försökt få svar på. Det var en annan tid, mitt förflutna.
Men ännu idag, vill jag få nya förebilder, hitta andra vägar och jag vill ha svar på större frågor.
Varje val jag gör påverkar mer eller mindre min framtid. Den tanken har aldrig slagit mig så hårt.
Det är bara försent när du ligger i graven. Tills dess, kan du du göra en stor inverkan på allt.
Idag, i nuet, sätter jag upp regler jag inte orkar följa.

Mina tankar kan förändras, min styrka kan försvinna
men någon form av vilja kommer alltid stanna kvar.
Jag behöver ingen styrka, men jag kommer alltid behöva viljan.
För med viljan, kan man bygga upp styrkan. Men självklart dyker tvivel upp ibland.
____________________________________________________________________________

Var finns mina hjältar nu? Dem jag sålänge beundrat för deras vilja, styrka, mod och personlighet.
En vilja som aldrig hindrar dem från något. En styrka som aldrig försvinner.
Ett mod jag aldrig sett hos någon annan människa, en personlighet som skiner starkare en solen.