Man tar inte tillbaka misstagen, man lär av dem.

Efter en hel del tänkande har jag kommit fram till att det jag pysslat med i så många år
är helt jävla lönlöst - Att grubbla och ångra mig över misstag jag inte kan ta tillbaka.
Att jag behandlat folk fruktansvärt illa är egentligen oförlåtligt, men tack vare att en person
skrev hur den kände i sin blogg har jag faktiskt förstått att jag bara kan lära mig av mina misstag.
"Det är väl självklart" tänker nog många nu, men för mig har det inte alls varit självklart.
Jag vill alltid göra saker perfekt, börja perfekt, avsluta perfekt.
Ordet perfekt är egentligen en illusion, men det är iaf för många som strävar efter det.
Nu ska jag koncentrera mig på att bara vara jag och ta det lugnt.

Jag skulle vilja ge lite kärlek till en person som givit så mycket kärlek
men nästan inte fått något alls tillbaka.
Joakim Johansson, jag vet att jag ofta är sur, stressad eller trött när vi ses.
Att jag sätter skolan före dig är fel av mig, det förnekar jag inte.
Att jag ibland inte hör av mig även om vi bara skulle kunna ses i någon timme är fel,
för varje minut av med dig är viktig för mig.
Även om jag vet att jag gör fel, kan jag inte garantera att något av dem många fel jag gör
inte kommer hända igen. Jag kan bara garantera att jag ska försöka mitt bästa.
Jag är så fruktanvärt kär i dig att jag inte vet vad jag ska ta mig till
och jag skulle hellre se mig själv falla än såra dig.
Även om det gör ont att veta att du känner som du gör vill jag tacka dig,
tack för att du öppnade mina ögon och såg åt mig medans de var stängda.
Jag älskar dig, mer än allt och jag ska bli bättre, förlåt älskling.

Nu ska jag göra varm o'boy, gå ut och sätta mig på balkongen med musik i öronen och röka
för det det är Emma Fredriksson.