FireFox13s blogg

Allting svart = <3

Mår sådär bra okej idag :D

Dag 9000000 av ingen sömn. Dett är pga tankarna flyger, jag gråter och samtidigt som jag vaknar hela tiden av att jag har gråtit i sömnen också. Tänker på hur värdelös och icke unik jag är. Jag menar "alla har sin grej? Någon är bra på att laga mat/väldigt talangful medans andra kan lira en el gittar som (Herman Li)" medans jag? Inget. Har massor av ideer och mål men... saknar något att uppnå dem. Saker jag hade velat göra i mina tonår som jag inte kan göra längre pga ålder och no friends/flickvän. Ja ni fattar. Jag ör patetisk som tänker så här men.. ja #freedom of speach. Ärligt talat så känner jag att min själ är bruten. Sen tänker jag mycket på hur jag desperat söker kontakt genom att lägga ut saker på story osv men ingen svara/tar slut på konversationerna direkt när jag kontaktar dem. Försöker skapa vänskap som kommer aldrig fungera.

Är stup full när jag skriver detta, just nu vill jag hem och är på väg hem för att typ krypa ihopa med katten till en boll ovh gråta. Har druckit ensam på en bar och borde ej ha gjort det. Fan, måste fixa mina käslor

Är stup full när jag skriver detta, just nu vill jag hem och är på väg hem för att typ krypa ihopa med katten till en boll ovh gråta. Har druckit ensam på en bar och borde ej ha gjort det. Fan, måste fixa mina käslor

Känner mig så misslyckad i livet. Är inte på väg nånstans. Är knte speciell på något sätt, fakear hur jag är och vad jag hör, hur jag känner och vad jag säger. Förlorade yttyligare 3vänner. Så vi är nere på 2 vänner. Men har ytters lite kontakt med dem så jag ljuger om att dem är mina vänner. Går ledsen hem från jobbet och hoppas på att bli påkörd för att kanske få en posetiv känsla och uppmärksamhet. Känns patetiskt att skriva här men jag anser att jag använder denna sida som min känslo mässiga dagbok/när allt är skit. Är rädd för att skapa nya vänner då ingen kan leva upp till det jag anser att vän är eller att dem kommer krossa mitt hjärta. Sen igen finns inget krossa, hittar inte känslan/hjärtat längre. Fattar inte alls hur alla kan vara normala. Sen igen dem har vänner som hjäller dem.

Hur träffar ni nya människor? /vänner /kan bli något mer?.

Varför gör jag inte dem saker jag vill?

Jag har inte gjort någoting av dem saker jag vill göra denna sommaren. Allting jag ville göra krävde vänner, vän eller en flickvän.

Allting som jag saknar i livet^^

Och nu ligger man här o bölar över det.

Visst jag är van vid att gå till bion ensam eller gå på olika konserer och klubbar ensam. Men jag tror jag vill vara normal, men jag kan bara inte, kan inte behålla vänner då jag antingen sviker dem eller får dem att hata mig. =/ , det brukar gå så här "jag erbjuder tjänster som t.ex gratis mat, bil körning osv, alltså vänskapliga gester, och det slutar med att dem umgås med mig tills jag slutar och förväntar att dem ska kontakta mig eller vara som vänner. Göra samma sak tbx"

poängen är, dem är inte vänner då dem uttnytjar det jag har osv. Vilket har ledt till nyligen kapade jag all kontakt med sådan människor...

Kankse därför jag är ledsen?

OBS! Skriver här bara tankar och känslor som är svåra att tolka, behöver ventilera.

På senaste tiden har jag försökt skapa rutiner i vardagen, att följa något slags normalt schema och försöka vara upptagen så man inte blir ensam med sina egna tankar..

Då en drl av rutinerna består av t.ex: skapa någpt i PS, gå med zimba/lek 30min aka min hund <3, träna 1 gång om dagen, följ diet plan. Osv osv..

Men... livs mål? Finns inte. Försöker lära mig "life skills" som t.ex: kasta kort eller spela en ukelel.

Men känner ändå jag vill resa, spela el gittaren eller gå på konserer men jag vågar inte, blir alltid osäker. Sen känner jag mig så... mörk? Ensam? Har en vän / person som umgås med mig för den person är också hatad och ensam som jag.

Ärligt så känner jag mig vilse, var en roligare, mer intressant person när jag hade en annan personlighet/fakede allt, men nu? När jag är jag? Känner mig värdelös på ett sätt.

Är också sjukt ledsen för jag var så idiotisk att kontakta mitt ex nu när hon har nån annan. Vi passade ändå inte tsm, fan vi kunde inte ens vara i ett riktigt förhållande, ett normalt, men Ebba gjorde mig så lycklig, kände mig inte ensam då...

Okej cya! :D

Life gives and Life takes

Under dem senaste dagarna har jag börjat gradvis blivit gladare, fortfarande känner jag mig vilse, snart tar jag studenten men måste ändå gå på komvux :( vilket är okej för jag ska jobba så jag har pengar till det jag vill göra, känner mig så efter i min generation men nyligen har jag fått en insyn att jag inte är den enda som har det så här. Jag har träffat nya människor som har gjort mitt liv så mycket bättre då jag känner mig mindre ensam MEN jag är fortfarande ensam då jag är utanför vän kretsar och samhälls kurvan? /up to date... Många av mina "vänner" gillar inte mig helt enkelt/tycker jag är tråkig, ful, ej rolig eller dem vill att jag ska kontakta dem osv, många av dem var mina vänner för jag gav hela tiden men nu när jag vill ha deras vänskap tillbaks eller helt enkelt någoting i utbyte så blir man lämnad. Just nu har jag ett dilemma där en av mina före detta bästa kompis hatar mig och en stor del av mina bekanta/vänner men jag vet inte varför och dem tror jag ska veta, jag frågar dem om varför eller går till deras vänner men samma respons, jag frågar dem för jag vill kunna bli bättre person men jag kan ej bättra mig utan att veta orsaken till deras hat. det är logiskt eller? men ändå.. jag frågar och dem säger "det är ingeting som du kan ändra på" (det är ingeting jag har gjort men det är hur jag är, och jag vill ändra mig själv :( ) försöker bara passa in.

Men just nu i mitt liv är allting Awsome :D bortsett från skola o vänner..