Januari

Jul och Nyår var inget speciellt var ensam under båda tiderna. Efter det så mådde jag ganska dåligt psykiskt fram tills mitten av Januari. Jag då reste till polen för att fixa med Visa och andra grejer jag behöver för att flytta ditt. Har tagit valet att bo på ett co-living ställe. Så jag kanske kan träffa nya människor där :D.

Var ute ikväll på en out of office event, ganska kul grej men inget för mig. Kändes väldigt pressande att träffa människor där, min syster ringde 5 min sennare och frågade "snällt" om jag kunde hämta henne. Jag hade kört henne innan så jag var kvar i stan. Hon tar ofta min hjälp förgivet, många gånger när jag har frågat henne får jag oftast ett bryskt nej eller "betala". Hon var ute med en tjejkompis, vi alla gick till en bar innan vi skulle köra hem. Under denna långa plågsamma timmen försökte jag vara social, ställa frågor, vara en del av konversationen. Men blev helt utefryst. Hennes kompis som var på en skala 4/10 snackade bara om hennes krav på killar, hur hon är ensam och inte hittar någon eller hur ingen kunde stanna i en relation med henne. Jag tänkte om hon hade lyssnat på det hon säger så hade hon fattat dem killar hon träffar är inte seriösa. Hennes krav var beskrivning av dem som ligger runt. Men jag känner henne inte så jag sa ingenting om mina tankar. Efter att ha blivit helt utefryst och ignorerad under den timmen var det dags att betala. Båda 2 sa "Ska inte du betala för detta?" för att vera trevlig valde jag att betala när jag inte borde har gjort det.

På vägen hem så hade en person kört av vägen ner i diket pga all snö. Jag stannade och var på väg ut ur bilen för att hjälp till när min syster sa "ska vi inte köra vidare" här tänkte jag var är medkänslan för en människa som behöver hjälp eller kan vara skadad ? Tog mig cirka 20 min att dra loss bilen ur diket.

Jag vet inte varför ja skriver detta. Är nog bara för att jag känner för att skriva så jag inte mår dåligt igen och inte behöver vara på psyket igen.