FireFox13s blogg

Ännu ett depp inlägg!

Mitt mål i början av oktober var att gå på någon höstmarknad, halloween fest eller event, göra en pumpa och andra höst aktiviteter.

Inget av det blev av såklart men var fint att ha mål. Ska inte gå på djupet om mina negativa känslor eller tankar i detta inlägget, har skrivit om det mycket innan men allt är samma fortfarande. En tom mörk lägenhet, får inte ett enda meddelande av någon jag känner på veckor, haft känslan av en extrem tyngd på mig. Man kan föreställa sig ett stort svart gap. Lite så jag känner mig. Enda positiva denna månaden var när jag testade en bil en "kompis" vill köpa. Vi är inte kompisar tycker jag då vi aldrig skriver med varandra, han enbart frågar mig om han behöver något, aktivt tackar nej till att gå ut eller bara göra något.

Hade möte med Chefen. Ganska vanligt möte fram tills han frågade hur jag mår. En standard fråga för honom men väldigt betydande för mig. Jag sa "Vill du ha ett ärligt svar?" "På jobbet hur bra som helst (Detta var en lögn såklart men ska inte gå på svenska killar och deras office drama)". "Men för mig själv väldigt dåligt" Han svarade "Jaha" och bara gick vidare i samtalet! xd bra chef. Tror inte han eller någon jag känner / kollegor kan föreställa sig mitt liv. Dem alla verkar alltid ha någon i sitt liv eller en relation. Jag känner ingen som har varit eller är lika isolerad / ensam mig. Tror många inte klarar av det och panik tvingar sig till relationer.

Ska försöka flytta till en ny lägenhet och ta det därifrån. Fokusera på det jag vet jag behöver. Hitta nya hobbies, fixa min kläd stil.........., Träna och bestämma mig över vilken hund jag ska köpa :D. Står mellan borderkolli, Schäfer, Austrailian Shepard och Samoyed. Men jag hade velat göra en sån film moment och sticka till ett adoptions center och bara hitta min hund.

Uppskattar alla er här på EC som läser och kommenterar ♥. Betyder mycket för mig just nu ändå om den här bloggen är bara för mig att kräka ut mina tankar till resten av världen.

Tankarna har inte blivit värre, tänker mycket på sista ord personer jag känner väldigt starkt för även om dem idag vill inte ha något att gör med mig. Tänker mycket på det hon sa "Tar en paus" "Vill inte att du ska försvinna" "Vill fortfarande vara vänner" Varför alltid en paus? Försvinna har jag redan gjort, jag tänker dagligen på hur jag inte finns, tänker mycket på artikeln om hur vissa djur och människor har dött för hjärtat har bara gett upp. Hur det man tänker manifesterar sig själv. Vänner hade jag varit okej med om hen bara skickade något för att hålla kontakten... Inte att killen hon låg med kommer och hotar mig om att hålla mig borta.

Hade en kompis jag hjälpte väldigt mycket, körde för, gav råd. Hjälpte när det behövdes. Han sennare slutade skicka saker till mig, inga sms, snap eller samtal. Enbart när han behövde skjuts, hjälp med dokument eller tjänster. Nu skickade han igen. Började med "Ska vi gå ut och ses?" Jag tänkte du har aldrig frågat detta innan, måste vara något seriöst han behöver. Jag svarade inte för jag var färdig med denna transactional relationen. Jag var bara hjälpmedel för honom inte en kompis eller något. Efter några timmer kom nästa sms "Jag och min bror behöver din hjälp med X" Jag tänkte där landade det han var ute efter. Nu blev han sur över jag inte svarade och skrev "Din jävel"

Kanske är det jag är? Det jag förtjänar..

En annan jag känner tycker jag är snäll men det är nog för jag köper henne öl och betalar en uber hem för henne. Hon vill bara ses för att dricka, det är också en transactional relation. Jag kan ju inte vara ärlig med henne.....

Fick precis en sådan flash av " du borde ha gjort detta " "du har orsakat problem" "du är anledningen att ingen gillar dig" "du är anledningen att du är ensam"

Mår jätte dåligt nu av dem tankarna :( satt och grät en stund.

Körde igår upp till Norrköping. Tog en 5 timmar och Hotellet jag bokade var superfint. Tog ledigt från jobb och gav mina kollegor fingret sista timmarna så det kändes bra :). Dem förtjänade det då jag har arbetat mycket extra och när jag ska gå tidigare börjar dem klaga på mig men aldrig sig själva.

Körde hit med syrran då jag försöker stötta henne att ta ett annat jobb i en ny stad som inte är Karlskrona. Hon och jag har ingen bra relation men jag såg på henne hur hon led av att vara i Karlskrona. Har försökt i flera år att få henne till Lund eller något. Hon hade ett erbjudande i Norrköping men hon ville inte gå ensam så jag bara "roadtrip, lets gooooo!" Så nu är jag på en bensinmack ensam och väntar på att hennes intervju är klar.

Det komiska är jag hjälper gärna henne, eller någon jag hatar än att hjälpa mig själv och ta mig själv frammåt och ur den hålan jag är i. Låter mig själv lida. Varför? Vad är fel på mig psykiskt för att göra det?

Otn: Är väldigt glad över att kunna chatta och skriva i forum här men jag tycker jag låter som ett rövhål och det är inte meningen samt blir inte rätt. Jag tänker bara inte när jag skriver. Men men inga ursäkter får bara jobba med det... Som allt annat *_*

Gjorde titel med klockslaget som verkar populärt här :p

Har precis sett några avsnitt av "Halva malmö består av killar som har dumpat mig" Jag ser aldrig på sånt här. Kollar typ på star trek och Porco Rosso. (Det är studio Ghibli maraton på filmstaden kommer nog gå ditt och se någon film, själv dock..) Tycker serien är super cringe men älskar hur jag känner igen alla ställen som plan b, folkets park, sorgenfri och taproom! Som jag alltid är på :D äntligen höst väder nu också så man kan ha på sig alla sina mörka kläder igen. Har kört bara på boots, hoodies och svarta byxor samt min röd svarta jacka.

Ok tanken är över bye!

Jag har börjat vända mitt liv... Tränar igen, investerar igen, försöker skapa ny vänskaper. Men jag har inte börjat dejta igen. Hade möjlighet att få till något med en kompis men det kändes väldigt fel. Hade en 18 åring som hoppade på mig nästan när jag var ute på en bar själv och drack ensam. Det var otroligt fel också så jag skickade hem henne med en kvinnlig uber förare för jag hade tanken att en random man kanske hade gjort något.

Var det rätt? Känner många killar som hade hoppat på min kompis och henne om dem fick chansen. Jag där emot är väldigt ensam så logiskt borde jag har gjort det men moraliskt och samhälls synen jag har tyckte det var fel.

Känner jag inte passar in idagens värld och borde bara avsluta det. Men samtidigt har jag hoppet av att hitta någon... Kanske bara en massa önske tänk.

Ni som läser detta, har ni några nya / gamla band ni lyssnar på ? Någon konsert i Sverige man borde gå på ? Vill gärna hitta lite ny musik man inte har lyssnat på innan :)

Känt typ så här senaste 6 åren och senaste veckan har det känts extra mycket..

"I walk a lonely road
The only one that I have ever known
Don't know where it goes
But it's home to me, and I walk alone"

Sommaren har precis börjat, såklart börjar jag fundera på att träna, städa upp lite i livet för att försöka träffa någon och ha en sommar flört (never gonna happen).

Alternativt så har jag funderat på 3 saker. 1. Gå med i kyrkan för gemenskap och samtal. 2. Faktiskt gå till en psykolog, dock behöver jag nog KBT terapi men kommer ju aldrig ditt för mitt beteende. För psykologen hade jag nog ljugit för som vanligt och om jag hade varit ärlig hade dem aldrig förstått eller hjälpt. 3. Ta tag i mitt liv själv. Men hallå sånt där gör man ju inte :p

Blir nog en arm tatuering av nordiska runer och symbolen för lost cause....

Folk firar ju påsk helt olika beronde på vem dem är och deras familj oftas. Jag har en kompis som kör hela vägen med att måla ägg, pyssla, mat osv. Medans jag själv firande hos min syster enbart för mat och påsk godiset :)

Efter jag hade varit hos henne körde jag hem med påskmust som jag hade tagit med mig och påskägget. Lyssnade på volbeat och Nickelback (don't judge XD) hela vägen. Dem klassika, black rose, Rockstar och how you remind me. Var ganska sent när jag kom hem. Såg lite konstigt ut tänkte jag så tog en bild, lite dåligt ljus och vinkel men får vara.

Hur firar ni påsk ? Om någon läser detta.

Titeln låter som ett skämt. Det jag vill framföra är att jag har börjat träffa folk från Jodel. En anonym app där man är anonym. Vilket jag kan rekommendera.

Jag var ute idag med en ny tjejkompis. Andra gången vi träffades och hon ville dricka. Jag föredrog inte detta men gick med på det för hennes skull. Hon började gå på alla samt gräla med folk så jag gick imellan. När klockan var nu typ 03 så sa jag att det var dags att dra hem. Mest för hon var så full att hon hade missat sin buss, folk började utnyttja henne samt jag gillar sömn :)

Slutade med jag fick beställa en Uber till henne från baren. Sen bära in henne i bilen. Gav henne en kram och sedan kördes hon iväg och jag gick hem. Det enda jag tänker på är hur utsatt hon kunde ha varit i mitten av malmö kl 03 på natten utan att vara medveten. Tror jag gjorde en bra sak men jag såg många killar den kvällen verkligen ta på sig andra tjejer som var i samma scenario. Jag känner mig bra och dålig för detta. :/ skriver detta för att få ut mina tankar kring det.

Är jag ensam för jag är inte den typiska killen som "tar för sig?" Känns ju så fel om man skulle ens tänka så. :(