FireFox13s blogg

Jag körde min syster idag 40min till någon träff med samma kompis från igår. Vi gick till ett fik och där började det igen. Dem sa ska inte du bjuda oss på fikat ?, Jag såklart vek mig igen och betalde för det. (Idiotiskt). Sen under fikat så snackade igen av dem med mig. Helt utefryst igen. Sen när vi var på väg hem så blev min syster arg på mig, för vad var lite oklart. Där tappade jag det helt. Skrek på henne att hon får sluta använda sig av mig. Att jag ska alltid ställa upp, betala osv. Att om hon vill ha mitt sällskap, låt mig iallafall vara en del av konversationen.

Kanske jag gick för långt men vad kan jag göra ? Tydligen är jag bara till för att utnyttjas och är inte intressant nog att ha att göra med.

Jul och Nyår var inget speciellt var ensam under båda tiderna. Efter det så mådde jag ganska dåligt psykiskt fram tills mitten av Januari. Jag då reste till polen för att fixa med Visa och andra grejer jag behöver för att flytta ditt. Har tagit valet att bo på ett co-living ställe. Så jag kanske kan träffa nya människor där :D.

Var ute ikväll på en out of office event, ganska kul grej men inget för mig. Kändes väldigt pressande att träffa människor där, min syster ringde 5 min sennare och frågade "snällt" om jag kunde hämta henne. Jag hade kört henne innan så jag var kvar i stan. Hon tar ofta min hjälp förgivet, många gånger när jag har frågat henne får jag oftast ett bryskt nej eller "betala". Hon var ute med en tjejkompis, vi alla gick till en bar innan vi skulle köra hem. Under denna långa plågsamma timmen försökte jag vara social, ställa frågor, vara en del av konversationen. Men blev helt utefryst. Hennes kompis som var på en skala 4/10 snackade bara om hennes krav på killar, hur hon är ensam och inte hittar någon eller hur ingen kunde stanna i en relation med henne. Jag tänkte om hon hade lyssnat på det hon säger så hade hon fattat dem killar hon träffar är inte seriösa. Hennes krav var beskrivning av dem som ligger runt. Men jag känner henne inte så jag sa ingenting om mina tankar. Efter att ha blivit helt utefryst och ignorerad under den timmen var det dags att betala. Båda 2 sa "Ska inte du betala för detta?" för att vera trevlig valde jag att betala när jag inte borde har gjort det.

På vägen hem så hade en person kört av vägen ner i diket pga all snö. Jag stannade och var på väg ut ur bilen för att hjälp till när min syster sa "ska vi inte köra vidare" här tänkte jag var är medkänslan för en människa som behöver hjälp eller kan vara skadad ? Tog mig cirka 20 min att dra loss bilen ur diket.

Jag vet inte varför ja skriver detta. Är nog bara för att jag känner för att skriva så jag inte mår dåligt igen och inte behöver vara på psyket igen.

Vinter tid är oftast den tiden jag är gladast. Älskar snö, traditionerna och skidåkningen. Men dem senaste åren har jag inte kunnat fira något med någon. Halloween var jag ensam, Denna Julen kommer jag fira ensam och nyår kommer jag fira ensam också. Har aldrig firat alla hjärtans dag heller. Visst jag kan gå ut men det är inte samma som att fira med vänner, familj eller någon man gillar....

Jag vet inte vad poängen var att skriva detta, kanske jag behövde skriva av mig ? Få ut det på något sätt så det inte bygger på dem mörka tankar jag har.
Just nu känner jag mig väldigt dålig och helt ensam så det blir inte värre =/

Har inte ätit på hela dagen så fick tanken, "ska jag ut och äta ?, det är ju fredag" men sen tänkte jag även att vad är poängen. Har mat i kylskåpet. Var nog en tanke om att försöka träffa någon ute. Har ju inte pratat med någon på flera veckor. Men vill inte äta ensam....

Ser på någon film och typ glömt hela grejen att äta.

Har varit otroligt stressad senaste veckorna. Fick ett nytt jobb. Tog mig igenom alla intervjuer. Trodde verkligen inte att det skulle ske då jag gjorde världens sämsta intervju. Men nu är vi här. Måste flytta till Krakow för att jobba. Inte bättre lön men ser bra ut. Efter det jobbet kan jag iallafall jobba var jag vill (har aldrig vetat vad jag vill i hela mitt liv. Är typ problem number 1) och dubbla lönen.

Fuck me, måste fixa alla polska myndighets grejer, flytta. Känner ingen där heller men helt ärligt blir inte annorlunda från här. Kanske en ny start ? Ge ett försök till att fixa livet och träffa någon kanske. Worstcase är jag tbx i Sverige igen om ett år.

Varför saboterar jag för mig själv ? Världens bästa möjlighet att vända livet på och jag aktivt saboterar det?

Fick ett jobb erbjudande, kom igen intervju 1,2. Nu på 3 ville dem ha en uppgift för att testa mig. Jag gjorde den men har inte lämnat in den ? Duckat alla samtal och mail? Jag måste vara världens största röv hål. Varför gör jag så här ? Har inga problem att hjälpa andra men mig själv? Mina mål och drömmar....... Fuck

Ännu ett depp inlägg!

Mitt mål i början av oktober var att gå på någon höstmarknad, halloween fest eller event, göra en pumpa och andra höst aktiviteter.

Inget av det blev av såklart men var fint att ha mål. Ska inte gå på djupet om mina negativa känslor eller tankar i detta inlägget, har skrivit om det mycket innan men allt är samma fortfarande. En tom mörk lägenhet, får inte ett enda meddelande av någon jag känner på veckor, haft känslan av en extrem tyngd på mig. Man kan föreställa sig ett stort svart gap. Lite så jag känner mig. Enda positiva denna månaden var när jag testade en bil en "kompis" vill köpa. Vi är inte kompisar tycker jag då vi aldrig skriver med varandra, han enbart frågar mig om han behöver något, aktivt tackar nej till att gå ut eller bara göra något.

Hade möte med Chefen. Ganska vanligt möte fram tills han frågade hur jag mår. En standard fråga för honom men väldigt betydande för mig. Jag sa "Vill du ha ett ärligt svar?" "På jobbet hur bra som helst (Detta var en lögn såklart men ska inte gå på svenska killar och deras office drama)". "Men för mig själv väldigt dåligt" Han svarade "Jaha" och bara gick vidare i samtalet! xd bra chef. Tror inte han eller någon jag känner / kollegor kan föreställa sig mitt liv. Dem alla verkar alltid ha någon i sitt liv eller en relation. Jag känner ingen som har varit eller är lika isolerad / ensam mig. Tror många inte klarar av det och panik tvingar sig till relationer.

Ska försöka flytta till en ny lägenhet och ta det därifrån. Fokusera på det jag vet jag behöver. Hitta nya hobbies, fixa min kläd stil.........., Träna och bestämma mig över vilken hund jag ska köpa :D. Står mellan borderkolli, Schäfer, Austrailian Shepard och Samoyed. Men jag hade velat göra en sån film moment och sticka till ett adoptions center och bara hitta min hund.

Uppskattar alla er här på EC som läser och kommenterar ♥. Betyder mycket för mig just nu ändå om den här bloggen är bara för mig att kräka ut mina tankar till resten av världen.

Tankarna har inte blivit värre, tänker mycket på sista ord personer jag känner väldigt starkt för även om dem idag vill inte ha något att gör med mig. Tänker mycket på det hon sa "Tar en paus" "Vill inte att du ska försvinna" "Vill fortfarande vara vänner" Varför alltid en paus? Försvinna har jag redan gjort, jag tänker dagligen på hur jag inte finns, tänker mycket på artikeln om hur vissa djur och människor har dött för hjärtat har bara gett upp. Hur det man tänker manifesterar sig själv. Vänner hade jag varit okej med om hen bara skickade något för att hålla kontakten... Inte att killen hon låg med kommer och hotar mig om att hålla mig borta.

Hade en kompis jag hjälpte väldigt mycket, körde för, gav råd. Hjälpte när det behövdes. Han sennare slutade skicka saker till mig, inga sms, snap eller samtal. Enbart när han behövde skjuts, hjälp med dokument eller tjänster. Nu skickade han igen. Började med "Ska vi gå ut och ses?" Jag tänkte du har aldrig frågat detta innan, måste vara något seriöst han behöver. Jag svarade inte för jag var färdig med denna transactional relationen. Jag var bara hjälpmedel för honom inte en kompis eller något. Efter några timmer kom nästa sms "Jag och min bror behöver din hjälp med X" Jag tänkte där landade det han var ute efter. Nu blev han sur över jag inte svarade och skrev "Din jävel"

Kanske är det jag är? Det jag förtjänar..

En annan jag känner tycker jag är snäll men det är nog för jag köper henne öl och betalar en uber hem för henne. Hon vill bara ses för att dricka, det är också en transactional relation. Jag kan ju inte vara ärlig med henne.....

Fick precis en sådan flash av " du borde ha gjort detta " "du har orsakat problem" "du är anledningen att ingen gillar dig" "du är anledningen att du är ensam"

Mår jätte dåligt nu av dem tankarna :( satt och grät en stund.

Körde igår upp till Norrköping. Tog en 5 timmar och Hotellet jag bokade var superfint. Tog ledigt från jobb och gav mina kollegor fingret sista timmarna så det kändes bra :). Dem förtjänade det då jag har arbetat mycket extra och när jag ska gå tidigare börjar dem klaga på mig men aldrig sig själva.

Körde hit med syrran då jag försöker stötta henne att ta ett annat jobb i en ny stad som inte är Karlskrona. Hon och jag har ingen bra relation men jag såg på henne hur hon led av att vara i Karlskrona. Har försökt i flera år att få henne till Lund eller något. Hon hade ett erbjudande i Norrköping men hon ville inte gå ensam så jag bara "roadtrip, lets gooooo!" Så nu är jag på en bensinmack ensam och väntar på att hennes intervju är klar.

Det komiska är jag hjälper gärna henne, eller någon jag hatar än att hjälpa mig själv och ta mig själv frammåt och ur den hålan jag är i. Låter mig själv lida. Varför? Vad är fel på mig psykiskt för att göra det?

Otn: Är väldigt glad över att kunna chatta och skriva i forum här men jag tycker jag låter som ett rövhål och det är inte meningen samt blir inte rätt. Jag tänker bara inte när jag skriver. Men men inga ursäkter får bara jobba med det... Som allt annat *_*