FireFox13s blogg

Efter att ha varit här i 4 månader så är det ändå okej. Tycker om att jag får ihopa ekonomin igen. Gillar musiken och att jag har typ börjat få nya vänner. Inga riktiga då dem oftast ghostar mig eller vill inte ses på något…. Jag vet att det är mig och hur jag är som driver dem ifrån mig. Är intressant nog, social adept eller så men jag försöker :)

Ibland känner jag bara att jag vill göra något inlägg på typ insta och skriva hur jag känner mig. Men det är nog ett för mycket kall på hjälp / drama som många av mina gamla vänner vill inte se eller höra om. Blir oftast man håller allt inne och är tyst istället för att yttra sig.

Var på en middag med kollegor från jobbet, en sån där man måste gå på det. Företags kultur och allt. En av tjejerna i min ålder började prata om att dem ska ha barn och frågade mig vad jag tyckte. Kunde så klart inte svara på det för man är så **** ensam och har accepterat att alltid vara så. Så jag artigt svarade ”har inte tänkt på det” när jag faktiskt i själva verket tänker mycket på det.

Har också typ slutat äta (äter var 3e dag) så jag kan gå ner i vikt och se bättre ut så yeay.

Är i London en vecka..

Jag flyttade till Krakow för nästan 2 månader sedan. I början var det kul men nu saknar jag vissa delar av Sverige.

Jag trodde att anledningen jag inte hade riktiga vänner eller kunde få till en dejt var för delvis hur jag är och ser ut men också var jag var någonstans.

Det visar sig efter flera kvällar ute med några tjejer så behöver jag ändra mig i både personlighet och utseende om jag någonsin vill ha vänner eller ett förhållande.

Jag gillar inte mig själv det vet jag och hur jag är som person. Ska försöka ändra på mig till något andra kan gilla men det är svårt utan någon att prata med…. antigen det eller bara ge upp :(

Gjorde också en själv analys på alla depression / självm… tecken och kom fram till att jag matchar på alla teckena. (No shit sherlock meme)

Godnatt

Har packat senaste veckan inför flytten till Krakow.

Under denna tiden har jag sagt till dem jag bryr mig att jag lämnar imorgon på onsdag.

Idag är min sista arbetsdag så kollegorna vet om det. Ingen av dem har velat göra någon avtackning eller hejdå vilket är lite ledsamt för mig. Har spenderat 3 år här, trott jag har byggt vänskap och gemenskap. Det är vanligt när någon slutar så får dem oftast någon liten present och avtackning. Någon kaka eller liknande. Men ingen har gjort något. Ska jag göra det själv ? Det känns inte rätt.

Dem som bryr sig om ”mig” har också valt att inte göra något. Inte ens hejdå lycka till. Känns helt förkrossande. All energi och all tid man har lagt på dem, hjälpt dem. Är nog ett bra val för mig att lämna :(

Detta är nog den dagen på året jag känner mig mest ensam och deprimerad. Till er här som känner samma ♥.

Jag försöker just nu undvika internet så gott det går och hålla mig själv upptagen med annat. Kanske skriver något djupare senare om just varför jag hatar denna dagen. Men i det stora hela har jag alltid varit ensam denna dagen, aldrig fått något av någon denna dagen, aldrig fått visat något intresse eller att man ens existerar. Jag har ofta några dagar innan ordnat så dem jag gillar får blommor eller något dem gillar. Oftast när man har varit i en relation tar den alltid slut innan Jul så alla högtider får man aldrig firat, vilket jag gillar att göra
:(

Jag är nog lite skadad av denna tiden på året och förkrossad för att vara normal kring det hela.

Jag körde min syster idag 40min till någon träff med samma kompis från igår. Vi gick till ett fik och där började det igen. Dem sa ska inte du bjuda oss på fikat ?, Jag såklart vek mig igen och betalde för det. (Idiotiskt). Sen under fikat så snackade igen av dem med mig. Helt utefryst igen. Sen när vi var på väg hem så blev min syster arg på mig, för vad var lite oklart. Där tappade jag det helt. Skrek på henne att hon får sluta använda sig av mig. Att jag ska alltid ställa upp, betala osv. Att om hon vill ha mitt sällskap, låt mig iallafall vara en del av konversationen.

Kanske jag gick för långt men vad kan jag göra ? Tydligen är jag bara till för att utnyttjas och är inte intressant nog att ha att göra med.

Jul och Nyår var inget speciellt var ensam under båda tiderna. Efter det så mådde jag ganska dåligt psykiskt fram tills mitten av Januari. Jag då reste till polen för att fixa med Visa och andra grejer jag behöver för att flytta ditt. Har tagit valet att bo på ett co-living ställe. Så jag kanske kan träffa nya människor där :D.

Var ute ikväll på en out of office event, ganska kul grej men inget för mig. Kändes väldigt pressande att träffa människor där, min syster ringde 5 min sennare och frågade "snällt" om jag kunde hämta henne. Jag hade kört henne innan så jag var kvar i stan. Hon tar ofta min hjälp förgivet, många gånger när jag har frågat henne får jag oftast ett bryskt nej eller "betala". Hon var ute med en tjejkompis, vi alla gick till en bar innan vi skulle köra hem. Under denna långa plågsamma timmen försökte jag vara social, ställa frågor, vara en del av konversationen. Men blev helt utefryst. Hennes kompis som var på en skala 4/10 snackade bara om hennes krav på killar, hur hon är ensam och inte hittar någon eller hur ingen kunde stanna i en relation med henne. Jag tänkte om hon hade lyssnat på det hon säger så hade hon fattat dem killar hon träffar är inte seriösa. Hennes krav var beskrivning av dem som ligger runt. Men jag känner henne inte så jag sa ingenting om mina tankar. Efter att ha blivit helt utefryst och ignorerad under den timmen var det dags att betala. Båda 2 sa "Ska inte du betala för detta?" för att vera trevlig valde jag att betala när jag inte borde har gjort det.

På vägen hem så hade en person kört av vägen ner i diket pga all snö. Jag stannade och var på väg ut ur bilen för att hjälp till när min syster sa "ska vi inte köra vidare" här tänkte jag var är medkänslan för en människa som behöver hjälp eller kan vara skadad ? Tog mig cirka 20 min att dra loss bilen ur diket.

Jag vet inte varför ja skriver detta. Är nog bara för att jag känner för att skriva så jag inte mår dåligt igen och inte behöver vara på psyket igen.

Vinter tid är oftast den tiden jag är gladast. Älskar snö, traditionerna och skidåkningen. Men dem senaste åren har jag inte kunnat fira något med någon. Halloween var jag ensam, Denna Julen kommer jag fira ensam och nyår kommer jag fira ensam också. Har aldrig firat alla hjärtans dag heller. Visst jag kan gå ut men det är inte samma som att fira med vänner, familj eller någon man gillar....

Jag vet inte vad poängen var att skriva detta, kanske jag behövde skriva av mig ? Få ut det på något sätt så det inte bygger på dem mörka tankar jag har.
Just nu känner jag mig väldigt dålig och helt ensam så det blir inte värre =/

Har inte ätit på hela dagen så fick tanken, "ska jag ut och äta ?, det är ju fredag" men sen tänkte jag även att vad är poängen. Har mat i kylskåpet. Var nog en tanke om att försöka träffa någon ute. Har ju inte pratat med någon på flera veckor. Men vill inte äta ensam....

Ser på någon film och typ glömt hela grejen att äta.

Har varit otroligt stressad senaste veckorna. Fick ett nytt jobb. Tog mig igenom alla intervjuer. Trodde verkligen inte att det skulle ske då jag gjorde världens sämsta intervju. Men nu är vi här. Måste flytta till Krakow för att jobba. Inte bättre lön men ser bra ut. Efter det jobbet kan jag iallafall jobba var jag vill (har aldrig vetat vad jag vill i hela mitt liv. Är typ problem number 1) och dubbla lönen.

Fuck me, måste fixa alla polska myndighets grejer, flytta. Känner ingen där heller men helt ärligt blir inte annorlunda från här. Kanske en ny start ? Ge ett försök till att fixa livet och träffa någon kanske. Worstcase är jag tbx i Sverige igen om ett år.

Varför saboterar jag för mig själv ? Världens bästa möjlighet att vända livet på och jag aktivt saboterar det?

Fick ett jobb erbjudande, kom igen intervju 1,2. Nu på 3 ville dem ha en uppgift för att testa mig. Jag gjorde den men har inte lämnat in den ? Duckat alla samtal och mail? Jag måste vara världens största röv hål. Varför gör jag så här ? Har inga problem att hjälpa andra men mig själv? Mina mål och drömmar....... Fuck