Eyjafjallajokulls blogg



25 år. Är offline

Ingen bild på Eyjafjallajokull

Senaste inläggen

Drabbel
18 september 2014 kl. 21:45
Introducering. Igen.
10 september 2014 kl. 22:45
.... Va?
12 februari 2014 kl. 20:04
Ingenting särskilt
15 januari 2014 kl. 14:13
Nej
25 december 2013 kl. 20:28
Musikvideor~
15 december 2013 kl. 16:29
En olycksalig Lördagskväll
14 december 2013 kl. 23:17
Ny vecka- Men inga nya krafter.
9 december 2013 kl. 21:45
Våldgästar Bloggens blogg
7 december 2013 kl. 11:10
Jag har ingen rubrik
4 december 2013 kl. 19:44
Visa alla

ORD

Jag älskar verkligen ord. Jag granskar dem, och har mina personliga favorit ord, och de jag tycker mindre om.
Jag gillar att utvidga mitt ordföråd, samt att lära mig flera olika synonymer eftersom jag avskyr att upprepa samma stavelser.
Då är ju en av mina favorit hemsidor den här --> http://braord.se/, eftersom det är endast en lång lista med olika svenska ord och dess betydelser.
Det är ju underbart.
Folk kallar mig konstig men jag förstår inte?

Det är även snart dags att återvända till skolan, igen. Jag önskar verkligen att vi hade en dag till då vi kunde vara lediga, två dagar är alldeles för kort.
Har en massa läxor jag inte gjort, och flera förhör att plugga till. Vilken tur jag har att jag lär mig fort.

Dessutom jag har börjat kolla på Hetalia: Axis Powers och jag är minst sagt förvirrad.
Varför är Italien en idiot?
Har så många frågor, men så lite tid och ett sådant litet intresse.

Var även och köpte kläder tidigare idag. Jag äger nu en vinterjacka och har en ny tröja som jag är halvt förälskad i. Den är ganska basic, men det har ju aldrig skadat någon.

Doctor Who fyllde även år igår. WOHO.
Såg på The Day of The Doctor i mitt sovrum då. Såg på BBC's broadcast (gjorde något med datorn så det verkar som att jag bor i Storbritannien, jag sade även att jag hade någon Tv- license som hörde med BBC, som jag icke äger. Jag är nu orolig att polisen ska komma och knacka på, nudeltrollet, vad har vi gjort?)
Det var fantastiskt, briljant. Men inte lika bra som jag hade förväntat mig för att vara helt ärlig.

Jag har även köpt biljett till Black veil Brides på fredag (TACK ELINA_SOM_JAG_REDAN_HAR_NÄMNT) och är väldigt uppspelt. Jag tycker då att de har otroligt bra låtar, och jag är ganska så säker på att de är bra live.

Det var väl det, tack för din tid som du spenderade på att läsa detta värdelösa inlägg.



Utmattad

Ja, jag hade då SO lektion idag, och just nu diskuterar vi politik.
Jag älskar politik. Jag vet vilket parti jag gillar mest (eller ogillar minst), jag vet vad jag står för, och jag håller koll på vad som händer i riksdagen, etc.
Sedan finns det de som inte är särskilt intresserade, och det är självklart helt okej.
... Men sedan finns det även de som inte vet någonting, men fortfarande ska gapa ut vad det tycker och tänker om ämnen de inte ens vet vad de handlar om.

Som när folk säger att det inte är feminister, och när man försöker förklara vad det är så vägrar de att lyssna.


^THERE YOU HAVE IT.

Jag går då på en väldigt internationell skola (det är 73 olika nationaliteter samlade) så rasism , nazism etc. är då ett väldigt känsligt ämne, såklart.
Men att man inte ens ska kunna yttra ordet på lektionerna är endast löjligt och inget annat.
Jag och mina vänner blir allihopa så oerhört frustrerade att man inte ska kunna diskutera olika politiska åsikter utan att bli anklagade för något så absurt som att tycka att en människa är bättre än någon anna. Alla är lika hemska.

Vi såg dock en dokumentär om Skinheads idag, som visades på SVT igår. RIktigt bra var den faktiskt. Oerhört intressant. Dock var det folk som sade att de påminde om mig. Vilket jag inte håller med om. Sedan när super jag, samt misshandlar folk?
Dessutom klär jag mig inte ens särskilt likt?
Dock tycker jag ju då att själva klädstilen och musiken är bra. Vilket var vad det handlade om i början.

Var även på gymnasiemässan tidigare, jag och min vän var (är) alldeles överväldigade över hur många olika linjer, inriktingar, program och kurser det finns.
Vi vet båda att vi kommer ha fullständig panik nästa år då vi är menade att faktiskt välja var vi vill gå.
Hon vill iallafall gå på något estetiskt gymnasium, helst bild och formgivning.
Jag har fastnat för den psykologiska utbildningen. Jag tycker det är ett sådant fascinerande ämne.
Men jag vill inte bli psykolog, det är jag ganska säker på.

Men men, jag har ju ett helt år på mig!



Babbel och Drabbel

"Venus föddes ju med Avstängd hjärna, Kanske vi kan blicka och se hur sanningen ser ut" - Py Bäckman

Jag och min vän diskuterade idag om kärlek.
Vad är kärlek egentligen?
Jag insisterar på att det endast är en av våra djuriska åsikter. Visst, man kanske bryr sig något extra om personen man attraheras av. Men seriöst? Så stort är det inte.
Hon tror på det som vi ser i filmer och läser i böcker. Det här typiska att kärleken överlever genom vått och torrt, och att utan ha någon som älskar en så tynar man bort.

VIlket är en oerhört fin tanke, verkligen.
Men jag tror inte på det. Det har jag aldrig gjort.

Mitt argument var då att det endast är en av våra djuriska instinkter, och de vi då """blir kära i""" är endast sådana vi attraheras av och vi tror att vi skulle kunna få vackra barn med. För det är meningen med livet, att föra vidare sin sort.
Hon säger dock att vissa djur stannar tillsammans för evigt. Även att det är så mycket mer än så, Att utan kärlek har livet ingen mening, att det är det som får oss att fortsätta.

Så, vad är din åsikt? Vem av oss instämmer du med?

På tal om annat då.
Köpte min biljett till Black veil Brides från min vän idag. Är så exalterad, ska verkligen bli underbart att se dem nästa vecka! Redan veckan efter så är det även Bring me the Horizon med Pierce the Veil som förband. Kan inte beskriva hur glad jag är över att jag har biljetter till båda konserterna!
Sedan träffade jag även en annan vän (som jag inte kommer ihåg vad han heter på EC, .förlåt...!) och vi gick väl rint i stan i en halvtimme- fyrtiofem minuter (???) innan vi hittade ett café att slå oss ner på. Talangfullt.

Min fader har även en vän som kommer över i helgen, dem ska på någon konsert. Sedan ska båda mina föräldrar gå på någon musikal på Lördag. Vilket lämnar mig och min broder ensamma med djuren.
Jag tänker vara instängd på mitt rum och titta på 50 års jubileiumet av Doctor Who på Lördags kvällen då. Det kommer bli känslosamt, det kan jag slå vad om.

Men nu skall jag studera till mitt franska prov som jag har imorgon. Önska mig lycka till (jag behöver det) !



Ung men inte så Dum

Något jag ofta får höra är kommentarer om min ålder.
Som att jag är för ung för att göra si, för dum för att tänka så.
Blir ständigt behandlad på ett nedlåtande sätt, särskilt av min familj, som starkt ogillar hur jag väljer att formulera mig, och vilka ord jag väljer att använda.
Vilket jag då tycker är urlöjligt, jag får väl uttrycka på det sätt jag tycker är bäst? Utan att någon ska kommentera över att jag låter gammalmodig eller liknande.

Folk tycker även att det är oerhört svårt att lyssna på någon som är yngre än dem själva, och väljer ofta att ignorera mina uttalanden, vilket är lite trist. Vem vet, jag kanske har något av värde att säga?

Något annat jag även hör väldigt mycket är meningen, "Men du är ju så liten"
Ja, kanske det. Men gör det mig, som människa, mindre värd?
Jag kanske har haft en kortare livstid, men bara för det betyder inte det att jag inte har upplevt någonting, att jag inte har hunnit lära mig någonting?
Jag är medveten om att jag har så mycket kvar att uppleva, så mycket mer information att söka, så oerhört mycket mer att lära.

Men jag är inte dum i huvudet, och det är ett rent fakta.
Men när jag säger saker som detta, så får man någon kommentar om att man är självupptagen.
Givetvis får man det, det är ju Sverige jag bor i, här får man inte ha något självförtroende c:

Ja, det var väl det jag ville yttra mig om, tack för visad uppmärksamhet, eller något.
Nu ska jag återgå till att redigera min engelska uppstats, yay.



I staden växer inga blommor

Vilken kreativ rubrik.
Är faktiskt den sista linjen i någon av Veronica Maggio's briljanta låtar.
Nu är jag helt plötsligt inte lika kreativ längre.

Nej men jag skriver, är snart klar med min spökhistorian till min engelska lärare som vi fick i hemuppgift att skriva under lovet.
Den är förskräcklig
Vet inte om den är för mesig eller för tråkig?
Får hitta någon som orkar läsa sedan och sedan kan säga vad de tycker, verkligen tycker, jag gillar inte när folk ljuger och säger att något är bra även om det inte är det.

Sedan har jag ett franska prov att plugga till, och måste gå upp tidigt imorgon för att åka till Tumba, och sedan åka till stan.
Nödvändigt? Inte det minsta.
Men mina föräldrars ord är tyvärr lag än sålänge.

Ska iallafall spendera helgen hos Uldum, vilket gör mig lycklig.
Slipper hela familjen för ett par dagar, underbart.

Ska även köpa hårfärg imorgon, men kan inte färga det förren nästa helg eftersom jag har prao nästa vecka.
Får egentligen inte färga det annars heller, men jag och makthavarna hade en överenskommelse om detta.

Alltså, livet.



Hemma !

Ja, jag är nu då hemma, och har varit det i ca 36 timmar.
Var har jag varit? I London, hur mysigt som helst, en väldigt charmig stad måste jag säga.
Har varit i både New York och London nu då, och jag föredrar den sistnämnde. New York är för nytt, inte alls lika charmigt. Jag gillar när det är mycket gamla byggnader, mycket historia. Inte bara en massa nya saker.

Jag har iallafall köpt mycket nya kläder, har varit desperat efter en ny garderob i evigheter nu, så jag fick äntligen lite förändring, vilket jag är oerhört glad över.

Har nu även en massa läxor och prov att göra, orkar inte.
Har en hemtenta som ska vara klar på fredag, en väldigt viktig sådan, plus franska prov och måste skriva en spökhistoria till engelskan, och läsa en bok till svenskan.
En hel del annat också men jag tror inte någon orkar, eller bryr sig.

Jag har dock en fråga, vad är ni rädda för? Så jag har något att utgå ifrån med spökhistorian, det ska helst vara en normal miljö, något oväntat.

Det här var väl ingenting egentligen, behövde bara uppdatera, eller något.



Panik

Jag får alltid panik i sociala sammanhang, oavsett om det är i verkligheten eller på internet, med ungdomar i stan, eller på en tillställning med vuxna.
Jag mår alltid lika dåligt, och är alltid lika osäker.
Vet aldrig vad jag ska säga, hur jag ska säga det, och hur jag ska agera.

Så därför har jag nu de 5 Gyllene reglerna i hur Du inte gör bort dig i sociala sammanhang
1. Hälsa aldrig på någon först, låt de gå till dig, du kan vinka diskret om du ser dem, men gå aldrig fram till personen först.
2. Ha alltid följd frågor, om de, t.ex. har någon redovisning att förbereda, eller liknande, fråga om vad det är för något. Låtsas vara intresserad.
3. Låtsas förstå vad det är dem pratar om, framstå inte som en idiot.
4. Om du ser att de vill gå iväg/känner sig obekväma, se till att komma med någon ursäkt för att du måste gå eller liknande, håll dem inte kvar.
5. Prata inte om dig själv om de inte frågar något, du kan framstå som irriterande och självupptagen.
Jag fick faktiskt allt det här av mina föräldrar för något år sedan för att jag inte skulle skämma ut mig när jag träffade släkten.

Sedan är det bara att hoppas att det funkar.
Själv bryter jag mot reglerna ständigt, det är väl därför jag inte har några vänner

Det är som värst när det är folk jag inte känner som jag pratar med, skriker oftast inombords för att jag inte vet hur jag ska reagera.
Ja, så här är det även när folk försöker prata med mig på internet, så om vi inte känner varandra så bra, det kan vara därför jag svarar så långsamt.

Men om vi känner varandra däremot.
Då pratar jag hela tiden, och bryter mot alla regler ständigt (detta inkluderar icke släkten) och jag skriver jämnt.

Det här var egentligen inget som någon behövde läsa, ville bara skriva av mig.



Hemsk

Jag är egentligen en ganska hemsk människa när jag tänker efter.
Alltid när jag skapar nya bekantskaper tänker jag hur det kommer ge mig fördelar, vad för nytt folk jag kan träffa via denna person, hur det kommer gynna mig att spendera tid med hen.
Det är inte så att jag gör det medvetet, det är bara den första tanke som kommer upp i mitt huvud när jag hälsar på någon ny.
Det kanske bara är mänskligt, vad vet jag.
Avsky mig inte

Men ibland, vid vissa få tillfällen, så hälsar jag på någon bara för att jag tycker de ser ensamma ut, eller för jag tycker synd om dem. Det är inte ofta, men det händer.
Ibland hittar jag till och med någon som ser intressant ut, vilket har hänt oftare på sistone.
Jag som helt hade förlorat hoppet i mänskligheten, det börjar långsamt krypa fram igen.

Måste iallafall sluta vara så självisk, det är säkert.

Jag är även sjuk. Ush.
Hostar mycket, och tappar rösten då och då, har även en massiv huvudvärk. Drogar halstabletter, dricker hostmedicin, smärtstillande är min bäste vän.
Jag som så gärna ville gå på invigningen av Kawaii Design imorgon, blir troligtvis inget av det. Sigh.
Karma? Ja kanske.

Ska även till London på torsdags morgonen, så jag får ta att bli frisk snart, så jag inte missar hela resan, det hade ju varit ganska så jätte tråkigt.
Hade ju tänkt shoppa loss på Primark, och vi ska även gå på Wb Studio Tour, The making of Harry Potter, vilket ska bli oerhört intressant.



konsert och måndagsdepp

Då är Måndagen avklarad, jag är redan döende.
Seriöst, måndagar gör mig deppig, efter en skön helg måste man gå upp och gå tillbaka till helvetet igen. Dessutom är det fan alldeles för tidigt. Samhället uppmuntrar oss att ha aktiviteter, sova ordentligt, träffa vänner, träna ordentligt, samtidigt som vi går i skolan 6 timmar per dag och har tonvis med läxor, så man måste lägga sig sent för att hinna göra läxorna och sedan börjar skolan (vanligtvist) vid 8.
Helt jävla sjukt.

Men helgen var underbar, Lilyakii har varit inneboende, och jag har berättat allt man behöver veta (och lite till) om Doctor Who, och även tvingat henne att se på programmet, stackars liten. Vill troligen aldrig sätta sin fot över min tröskel igen.

Träffade även Fanny på lördagen, vi gick runt i vår vackra huvudstad, och sedan på konsert. Det var ju då YOHIO, inget fan, men han är ju en bra musiker. Dessutom var ju GACKT där! Hade önskat att han hade sjungt lite mer, men man får väl inte allt man ber om. DESAIHA hade även sin första spelning, dem är ju riktigt bra, verkar riktigt trevliga dessutom!

Längtar till höstlovet, orkar fan inte av skolan, skönt att jag ska till London nästa helg och får ta ledigt från skolan några dagar, praise the lord.

Men på tal om annat, jag behöver upptäcka några nya bra band/låtar/artister, har någon något förslag? Gillar ganska mycket musik, allt från Lana Del Ray till Bring me the Horizon till Spiv States c:

Ska nu fortsätta städa mitt rum, ush och bläh vad tråkigt, särkilt eftersom den kvinnliga makthavaren är på ett otroligt dåligt humör :s

Hade inte så mycket att säga, men välkommen åter!



En äkta kiwi

Min äkta kiwi (Lilyakii) kommer till Stockholm i dag, och ska se hur det är att vara inneboende hos mig och min familj.
RIktigt mysigt.

Sedan imorgon kommer vår vän från Dalarna också, wiho c:

Så, kära läsare (om det finns några) vad fan kan man göra i Stockholm som inte är så dyrt?
Svar: inget.

Allt kostar pengar nu för tiden, orkar inte.

Har även studiedag i dag, och lärarna tror seriöst att vi kommer studera. Jag skrattar.
MEN JAG HAR FÅTT EN MASSA LÄXOR UNDER HELGEN V A R F Ö R.
Är menad göra 15 sidor matematik, lära mig flera franska gloser, skriva uppsats i engelska och jag kommer inte ihåg resten.

Hade även prov igår, kunde 1 fråga, och skrev något som såg smart ut på resten.
Men seriöst, det var hur jävla svårt som helst.

jag ursäktar att jag klagar så mycket, jag beöver verkligen upphöra detta,blir upprörd över hur bortskämd jag är.
Mitt språk är även påväg att bli bättre igen, vilket jag tackar något så oerhört mycket för.

Nu ska jag snart åka iväg till staden för att hämta Mikaela, om någon (vilken någon?) ser mig, hälsa !