Ung men inte så Dum

Något jag ofta får höra är kommentarer om min ålder.
Som att jag är för ung för att göra si, för dum för att tänka så.
Blir ständigt behandlad på ett nedlåtande sätt, särskilt av min familj, som starkt ogillar hur jag väljer att formulera mig, och vilka ord jag väljer att använda.
Vilket jag då tycker är urlöjligt, jag får väl uttrycka på det sätt jag tycker är bäst? Utan att någon ska kommentera över att jag låter gammalmodig eller liknande.

Folk tycker även att det är oerhört svårt att lyssna på någon som är yngre än dem själva, och väljer ofta att ignorera mina uttalanden, vilket är lite trist. Vem vet, jag kanske har något av värde att säga?

Något annat jag även hör väldigt mycket är meningen, "Men du är ju så liten"
Ja, kanske det. Men gör det mig, som människa, mindre värd?
Jag kanske har haft en kortare livstid, men bara för det betyder inte det att jag inte har upplevt någonting, att jag inte har hunnit lära mig någonting?
Jag är medveten om att jag har så mycket kvar att uppleva, så mycket mer information att söka, så oerhört mycket mer att lära.

Men jag är inte dum i huvudet, och det är ett rent fakta.
Men när jag säger saker som detta, så får man någon kommentar om att man är självupptagen.
Givetvis får man det, det är ju Sverige jag bor i, här får man inte ha något självförtroende c:

Ja, det var väl det jag ville yttra mig om, tack för visad uppmärksamhet, eller något.
Nu ska jag återgå till att redigera min engelska uppstats, yay.