Hemsk

Jag är egentligen en ganska hemsk människa när jag tänker efter.
Alltid när jag skapar nya bekantskaper tänker jag hur det kommer ge mig fördelar, vad för nytt folk jag kan träffa via denna person, hur det kommer gynna mig att spendera tid med hen.
Det är inte så att jag gör det medvetet, det är bara den första tanke som kommer upp i mitt huvud när jag hälsar på någon ny.
Det kanske bara är mänskligt, vad vet jag.
Avsky mig inte

Men ibland, vid vissa få tillfällen, så hälsar jag på någon bara för att jag tycker de ser ensamma ut, eller för jag tycker synd om dem. Det är inte ofta, men det händer.
Ibland hittar jag till och med någon som ser intressant ut, vilket har hänt oftare på sistone.
Jag som helt hade förlorat hoppet i mänskligheten, det börjar långsamt krypa fram igen.

Måste iallafall sluta vara så självisk, det är säkert.

Jag är även sjuk. Ush.
Hostar mycket, och tappar rösten då och då, har även en massiv huvudvärk. Drogar halstabletter, dricker hostmedicin, smärtstillande är min bäste vän.
Jag som så gärna ville gå på invigningen av Kawaii Design imorgon, blir troligtvis inget av det. Sigh.
Karma? Ja kanske.

Ska även till London på torsdags morgonen, så jag får ta att bli frisk snart, så jag inte missar hela resan, det hade ju varit ganska så jätte tråkigt.
Hade ju tänkt shoppa loss på Primark, och vi ska även gå på Wb Studio Tour, The making of Harry Potter, vilket ska bli oerhört intressant.