Riktigt namn:
Panda Civilstatus:
Kär
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Nörda
Bor:
Med någon
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Vatten
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2008-08-15
Försöker , försöker och försöker, men är mer spänd än någonsin. kan inte sova, kan inte tänka klart, tårarna trycker på, är påväg att brryta ihop. VARFÖR?
varför får mitt rum mig att må så jävla dåligt?
varför var jag påväg att bryta ihop inatt fast älskling låg jämte mig?
varför är jag så beroende av närhet och sällskap?
även om sällskap är det ända som trycker bort min seperationsångest.
ÅH GUD. jag kan må så bra i ena stunden och sen helt plötsligt, står jag här ensam. och på väf att bryta ihop totalt.
åh.... bara 2 och en halv vecka till.. bara dessa få dagar kvar...sen .. sen.. kan ett nytt liv få påbörjas..
but its just that ... somtimes i fear the worst...
what if, things wont turn out the way we planed?
what if everything just ends, within an eyeblink...
i sometimes fear the worst...
Alla tror att jag bara är ett ända stor glad moln.
men folk kan inte förstå hur jag verkligen känner här inutti mig själv. även om jag så skulle berätta för alla. skulle de aldrig kunna förstå smärtan i mig.
Alla Människor är olika. vi kan alla inte vara som ni vill att vi ska vara.
om jag hade fått välja att vara stark och tårfri. hade jag gjort det.
men smärtan av ensamhet tynger ner mitt bröst.
så fort jag sätter foten in i mitt ensamma kvava rum, håller jag på att bryta ihop.
att veta att jag kommer bli ensam inatt, får mig att må jätte dåligt.att folk säger att de finns där för en, och sedan knappt pratar med en ändå då man som mest behöver, är det värsta jag vet.
för det ända som kan motverka mina känslor är att folk börjar kommunicera med mig. får mig att tänka på annat.
jag försöker alltid skriva till folk, det blir alltid korta konversationer. med ett fåtal ord. varför blir det såhär?
jag vill inte känna mig ensam, vill inte ha dessa hemska känslor liggandes i mig.
jag försöker med det bup har sagt till mig.
men hur skulle det fungera om inte ens folk säger nått tillbaks, hur ska jag kunna kommunicera med folks om inte svarar ?
dessa kännslor håller bara i inatt . det vet jag. för min mamma kommer hem imorn . någon att prata med ...
jag ställer mig ofta den frågan. vad är kärlek? och varför känner jag den om jag så absolut inte vill?
Ur Tanjas perspektiv.
Kärlek är både underbart och hemskt, början på nått bra och kan va slutet på nått annat. Kärlek varierar från a till ö.
kärleken kan va en orsak till fjärilarna man har i magen, men den kan också vara anledningen till att pistolen är riktat mot pannan.
Så länge vi existerar kommer vi att stöta på den. flera gånger om. vi kommer lära oss mycket om det, men det får inte alltid oss till att lära känna kärleken själv.
hade man kunnat stänga ute kärleken , skulle nog många gjort det. jag hade gjort det.
''Man kan blunda för de saker man inte vill se, man kan hålla för öronen för de saker man inte vill höra. men man kan inte stänga sitt hjärta för det man inte vill känna. ''
Tänk vad enkelt det hade varit om man själv kunde bestämma hur man skulle känna och må?
otrohet skulle inte existera och skiljsmässor skulle inte existera, krig hade vi kunnat undvika.
När folk pratar om kärlek hör man orden ''rosa , fluffig, gosig, underbar ''
Men så är den inte alltid. kärleken kan få en helt tokig, galen, förstörd, ledsen mm.
Kärleken får en att göra saker automatisk. Den är som en fjärkontroll . Helt omedvetna om vad den gör till oss så, fånar vi oss, gör dumma saker , säger saker vi aldrig normalt sätt skulle säga, får oss att bete oss tokigt, och andra knäppa, dumma, totalt meningslösa saker.
så varför fortsätter den att existera?
jo, för att kärleken är våran livskraft. utan kärlek skulle inte vänskap finnas. männskligheten skulle dö ut, vi skulle aldrig ha drömmar, eller något att sträva emot.
för kärleken varierar från a till ö. kärleken är grunden till våra känslor, våran livslust, våran tankemekanism, våra beteenden .
alla kan råka ut för de dåliga sidorna av kärlek. men vi är människor , inte robotar, vi lever vidare, finner ny. och bygger upp den igen. även om det kan ta tid. även om man inte tror på att det är möjligt från början, för visst det är så det kan kännas.
Men så länge man kan se från det som varit bra , och fortsätta med det, kommer du aldrig ha problem med att leva ut ditt liv ,med massor av kärlek.
ur Tanja nr 2:s perspektiv ( katie)
Kärlek är egentligen en kemisk reaktion. bland annat det som känns som fjärilar i magen.
kärleken är början till något stort, ja faktiskt enormt. Det är att Älska en annan Mänsklig Själ.
Att älska någon , är troligtvis det mest underbara du någonsin kommer att uppleva. faktiskt, att älska någon annan människa är det största vi någonsin kommer att göra, kärleken är mäktig.
det är både smärtsamt och Helt underbart, kärleken är , ja allt. det kan vara början på den bästa vänskap du kommer att ha under en lång tid, det är
den personen som du kommer att älska villkorlöst, och kommer att förlåta oavsett vad. Den personen som du skulle göra allt för. ja även dö för.
det är hos den personen du kan kalla dig för ''hemma''
Kärlek är något underbart, även om den kan få dig att göra tokiga saker du aldrig ens kunnat överväga dig själv att göra. men du vet att du älskar den personen så mycket,
att den inte förtjänar något bättre.
det är den personen som du kommer fortsätta att vilja överraska och överraska gång på gång. och personen uppskattar allt du gör för den .
Den personen som aldrig kommer att sluta le av din närvaro, ....
Är den personen som Älskar dig. ..........
så glöm aldrig att kärlek varar så länge du önskar att den finns där. Tar den slut, var det inte mening från början att det skulle bli.
men var glad för de underbara stunder ni hade. inte vara ledsen för vad som varit.
För Kärleken kommer alltid åter
assååå faaaaaaaaaaaaaaaan att det ska va så firjmflsldåpfl mjgnrijsp kmforj svårt att berätta för folk hur jag mår..
försökte nyss berätta för pappa att jag har seperationsångest och mår verkligen jätte jätte dåligt när jag verkligen känner mig ensam. asså jag böla så mkt att jag stammade fram orden. . . varför ska sanningen vara så svår?
varför ska jag ha en massa seperationsångest, panikångest, psykbryt... varför ...
jag vet att jag gnäller om det här hela jävla fucking tiden. men det är inte presic som att jag bara sitter här och inte gör nått åt det?!?
jag försöker faktiskt få bort sådana känslor och tankar. pappa sa oxå att jag borde prata med en doktor, kanske kan få medicinering och stuff..
fast. jag vill hellst inte gå på piller..jag vill vara frisk, ha vänner, och folk som störtar mig.. ska det vara så mkt begärt?
kl 09.38
Hujja . where to begin. To start with, i think i laid in the bed for 2,5 hours speaking to myselfe last night thinking and wishing you would hear me.
for some damn reason i could not fall asleep!?!?!!!?
It thundered all night long almost and it was raining like HELL!?! how could i ever sleep to something like that all alone?
so i had this idea.
i started to talk to myselfe all about my problems and thoughts. and yes that kinda took me 2 and a half hour, and yet there was more.
i was thinking a lot too. only about you.
Thinking and wishing you well. Hoping that you're doing fine. Hoping that for some reason you would think of me too.
so as i laid there speaking loudly to myselfe , hugging my blanket and pilows . I've must have sounded crazy?! a good thing tho it was raining to loud.
Every question i had, you were the answer.
you know , it has only been a while since we first met, but it feels like ive known you my whole life.
i was a sad girl. a lonely girl. and as i thought of it not getting any worse it did. But you came along. rescued me from my lonelynes.
it was like the best valentine day of my life.
we were talking about how sad and lonely valentines day always used to be. but you know what?
it wasnt anymore.
it was lovely, happy and it contained you and me.
we spoke for like 10 hours straight!??! it was AMAZING!
Bot nothing compared to the first time we met. The first hug you ever gave me was like totaly amazing even tho it only were seconds , to me it was seconds of happiness. your hug was so warm and comfy. and i didnt feel that lonely anymore
even tho you had to give up a job just to meet me, im grateful .
you didnt have to say godbye to your old frends, you got to meet a new one. witch was me..
But right now, You could have an amazing job and lots of money. You could have been in ireland meeting new and lovely people. and tho you choose to stay. But then you turn to me, look me in the eyes and smile.
You dont even have to say a word. But your eyes speak for themselfes. Your eyes is like the most pretty and most beautiful eyes i've ever seen.
The first thing i look at , when your awake is you eyes, and then i state the fact that your eyes changes colors all the time. but mostly they are brightly blue.
You have like the most cutest nose ever witch i like to pick on ^_^
the most beautiful smile. cutest laughter witch always makes me laught with you .
you have this special power of making me believe that one day everything will be fine.
that one day, i wont be draged down by my own sickness.
what i dont understand is that you still by me even how much i yell at you, how much i puch you away. you always be there, smiling at me trying to make me laught no mather how much i want to cry.
you always stand by me ..
you've become someone really important to me. not only my Boyfriend. But a true friend.
someone i came to rely one.
to me you're not just a somebody.
You are My dream. And i love you, like i've never loved anyone else.
i found it hard to find the words to express mysselfe. . . . kl 11:50
mjaow.... känner mig så ensam.samtidigt som jag börjar få ångest och inte riktigt vet vad jag vill göra. vet inte riktigt om jag verkligen vill detta. om jag verkligen är redo för detta.
det ända jag vet är att jag inte vill vara ensam. vill att det alltid ska finnas någon där jag kan prata med.
inga verkar svara mig idag heller. är jag verkligen så osocial och tråkig =(
ush ush ush vaknade nyss efter att haft skitsvårt fört somna.
mina ögon mår inte bra idag. att få mina ögon svullna av gråt är jävligt svårt. men titta jag lyckades. tur att man har lugg som täcker ögonen. och tur att man bara ska städa i rummet och packa idag....
jag skulle somnat vid 22.00. somnade kl 3 någon gång blöööh.
hela kroppen skakar. men jag mår bättre. jag är yr och vinglar fram när jag ska gå på toa.
men jag mår bättre... jag kommer klara detta.. jag gråter lite fortfarande.. men det r bättre
inte ensam . men jag kan klara detta.. om vi flyttar ihop. kommer det vara det näst bästa som hänt mig. då kommer jag inte se dig hela tiden, men jag kommer att sova med dig varje natt almost<3
kanske får en lägenhet redan om 10 dar... ju snabbare dessto bättre
har snackat med min kära Anna . så det känns lite bättre nu..... förhoppningsvis får jag kanske hela konversationer med min älskling senare ^_^
