blöh

Försöker , försöker och försöker, men är mer spänd än någonsin. kan inte sova, kan inte tänka klart, tårarna trycker på, är påväg att brryta ihop. VARFÖR?
varför får mitt rum mig att må så jävla dåligt?
varför var jag påväg att bryta ihop inatt fast älskling låg jämte mig?

varför är jag så beroende av närhet och sällskap?
även om sällskap är det ända som trycker bort min seperationsångest.

ÅH GUD. jag kan må så bra i ena stunden och sen helt plötsligt, står jag här ensam. och på väf att bryta ihop totalt.


åh.... bara 2 och en halv vecka till.. bara dessa få dagar kvar...sen .. sen.. kan ett nytt liv få påbörjas..


but its just that ... somtimes i fear the worst...
what if, things wont turn out the way we planed?
what if everything just ends, within an eyeblink...
i sometimes fear the worst...