suck

Alla tror att jag bara är ett ända stor glad moln.
men folk kan inte förstå hur jag verkligen känner här inutti mig själv. även om jag så skulle berätta för alla. skulle de aldrig kunna förstå smärtan i mig.
Alla Människor är olika. vi kan alla inte vara som ni vill att vi ska vara.
om jag hade fått välja att vara stark och tårfri. hade jag gjort det.
men smärtan av ensamhet tynger ner mitt bröst.
så fort jag sätter foten in i mitt ensamma kvava rum, håller jag på att bryta ihop.
att veta att jag kommer bli ensam inatt, får mig att må jätte dåligt.att folk säger att de finns där för en, och sedan knappt pratar med en ändå då man som mest behöver, är det värsta jag vet.
för det ända som kan motverka mina känslor är att folk börjar kommunicera med mig. får mig att tänka på annat.
jag försöker alltid skriva till folk, det blir alltid korta konversationer. med ett fåtal ord. varför blir det såhär?

jag vill inte känna mig ensam, vill inte ha dessa hemska känslor liggandes i mig.
jag försöker med det bup har sagt till mig.

men hur skulle det fungera om inte ens folk säger nått tillbaks, hur ska jag kunna kommunicera med folks om inte svarar ?

dessa kännslor håller bara i inatt . det vet jag. för min mamma kommer hem imorn . någon att prata med ...