Riktigt namn:
louise Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Poesi
Bor:
Kartong
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Annat
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2009-04-09
usch och fy vad irriterad jag är just nu. Blev väckt alldeles för tidigt och fryser som en ödla på snö. Har tackat nej och tackat nej till detta förbannade erbjudandet som bup tycker är så bra. Men nej, med ett nej och ett tack gick jag min väg. Men mötet ska jag gå på, vi måste försöka tvinga henne. Men jag sa ju nej? korkade människor.
Förutom denna otroligt irritation så upptäckte jag igår att jag måste ta hand om de otroliga vänner jag har. Man glömmer ofta det, att ta hand om sina vänner och att ta vara på dem. Man tar det nästan som en självklarhet att de finns där, men när jag igår kände saknade växa inom mig för de fina människor som jag inte träffat, upptäckte jag att jag jag skulle göra allt för att de inte skulle försvinna.
Något att tänka på kanske? att ta vara på sina vänner, för med vinden kan de försvinna för att inte komma tillbaka. och det skulle vara väldigt sorgligt. Så ta hand om era vänner, krama dem ofta och säg att du älskar dem ofta. De blir gladare än vad man först tror att få höra det!
Komplimanger är nog djupt underskattat, vänlighet är djupt underskattad. Nej. Nu får mänskligheten ta mig fan bli snällare.
Och med en irriterad röst sa jag till mamma att hon skulle sluta tjata. Fy skäms. Måste bli lite snällare emot min omgivning tror jag allt. Ska ta en pepparkaka eller två, hört att de ska hjälpa.
Det tog 2 och ett halvt år för mig att komma ifrån bup (som jag nyligen gjorde) då jag äntligen insåg att jag var tvungen att skådespela lite. Jag sa att jag hade en plan, att jag skulle klara mig, utan tvekan. Att jag hade full kontroll över mitt liv. Och även om det inte riktigt är sant, så kom jag i alla fall ifrån dem, och jag klarar mig faktiskt jävligt mycket bättre utan deras sjuka jävla press. Keep this in mind! <3
Jag tror detta beror helt på hur man är som person, människor som vill lära sig själva gör ju just detta. För mig har det hjälpt markant att veta mer om depression och självskadebeteende. Men det är nog mycket för att jag gillar att lära mig av andra och finner det mycket lärorikt och hälsosamt. Så för mig måste jag säga att det fungerar bra. Jag har sagt nej till det jag inte vill gå på, går bara på ett möte i veckan just för alla nej. Det enda som är det stora förändringen är just ungdomshemmet och jag ser lite fram emot det.
Ta inte illa upp nu kära du, men alla gnäller så mycket på bup och alla deras behandlingar och säger till alla att de inte ska gå dit. Men många kan få hjälp i början, just för att de blir med medvetna och medvetenhet är en del till tillfrisknandet. Jag uppmanar fortfarande alla att gå dit om de mår dåligt, men jag uppmanar dem också att sluta om det inte fungerar.
Sen tror jag att hur man mår dåligt helt beror på just HUR och VARFÖR man mår som man gör.
Jag behövde hjälp för att komma ur allt jag hade gått igenom, jag behövde få veta och jag behövde hjälp och stöd. Detta fick jag och får nu, det har hjälpt mig.
OCH, sen tror jag det beror mycket på vad man får för behandling och vilka människor man möter. jag gick på ett KBT sen lämnade jag det, kbt kan jag hålla med om att det var rätt mindfucked.
Men jag tror på att man behöver hjälp i början och det är inte alltid omgivningen kan ge den hjälpen. Det är ju det bup är till för. Man måste bara se till att det funkar för en själv.
om det sen är att inte gå till bup eller att gå ditt är helt upp till en själv!
jag mår bra för tillfället, så något gör jag rätt.
Och jag är sjuuuukt glad att du mår bättre med.
Kepp THAT in mind! <3
Tro mig, du har ingen chans mot bup när de väl har börjat. Är det KBT behandling, eller DBT behandling eller något sådant det handlar om? I sådana fall, bara gå på alla möten, låtsas må bättre för varje gång, låtsas lära dig något. För den bittra sanningen är, Louise, dessa jävla behandlingar kommer inte hjälpa dig ett PISS. Jag säger detta av personlig erfarenhet, och för att jag vill hjälpa dig! Visst, de vill bara väl, och de tror att de kan göra så mycket med deras fina utbildningar och långa år av studier, men man kan inte lära sig att förstå sig på hjärnan av en psykiskt instabil människa, det går bara inte. Man kan endast lära sig av egna erfarenheter. Så följ mitt råd, jag gjorde nämligen motsatsen, jag stod inte ut, började vägra gå på möten, slutade dyka upp helt och hållet, och allt blev SÅ mycket värre...
