Om det ändå var så lätt

jag packar för fult. har skrivit en fyrsidig lista så att ingenting glöms bort. Men jag undrar hur jag förväntas packa när jag ska vara borta i flera månader? Får väll slå in rummet i en låda och be flyttgubbarna ta ner paketet för trapporna och sen till stan!

Om det ändå var så lätt. När jag packar inser jag också hur oerhört sak-fixerade vi är, vi som människa. Av någon anledning är sakerna viktigast av allt. För sakerna blir minnen. Men jag kan inte säga att detta besatta beteende stör mig, snarare tvärt om. Jag tycker att det är fint när man skapar minnen och att man sedan kan återuppleva dessa minnen så lätt.

sen finns det självklart de som ska ha saker bara för att ha det, det förstår jag mig inte alls på. Onödigt och korkat. Men det är bara min åsikt. Men nog om det.

Arise and be all that you dreamed..... Ljudar högt i mina högtalare. Flyleafs låt Arise är på och jag nästan ryser. Jag måste säga att det finns bättre band, men fy, denna låten gav mig rysningar. Asfin.

Perfekt till mitt packande och sorterande med, för just nu ser mitt rum ut som när jag först flyttade hit. Skillnaden är väll att kaoset beror på en annan form av flyttning. Det gör mig lite ledsen. För jag kommer sakna allt. Mamma, min åh så fina mamma. Min kanin, den bästa i världen. Min släkt och allt som finns här, precis där jag sitter, gåavstånd.

Men det blir bra, det blir en fin tid. nästa vecka flyttar jag. Personal väntar. Tre killar väntar.
- Jag väntar, väntar tills dagen då min "det var en gång" saga börjar.