Allt och inget

Att förlora någon är nog aldrig enkelt, men ibland är det lättare om individen suger. Men det gör fortfarande ont att veta att den individen tänker mer på sig själv än dig. Speciellt när den personen är bunden till dig via kött och blod. usch.

Men det är helt okej, för han sög. Men de gånger han inte gör det kommer jag att sakna honom. Men jag tror att alla hantera det där med att förlora någon, inte just via döden, genom allt. Bråk, tid eller plats. Alla har vi olika sätt att hantera det på, jag försöker alltid att ersätta personen. Hitta någon annan som kan fylla upp det hål som gärna skapas. För det finns ingen som är bäst, någon som tar upp ett större hål. Hålet är kanske djupare, men inte fan större. Alla har en del i helheten, om en bit saknas har det en tendens till att fallera helt.

Så gå inte omkring med hålet, ersätt det men något/någon som är lika bra. För ingen är bäst, även om det känns så. För det är inte hopplöst, det har jag lärt mig nu. Så om ni ursäktar mig ska jag gå och leta upp en värdig ersättare för min käre familjemedlem.



Btw. Lärde mig det där med gifs idag, så jävla high tech. Känner mig lite som när mormor upptäckte USB minnet. Woupiieeeeee.