10.09

Det är bal nu. I min fantasi ser jag hur jag nästan flyger över golvet med en vacker klänning, alla tittar på mig och de avundas mig. Det är bal nu. Jag gör mig fin, gör allt lite extra noga, går upp lite extra tidigt och äter extra lite för att inte se tjock ut. Jag tar extra mycket kemikalier i håret, extra mycket dofter på kroppen. Tar på mig mina finaste underkläder och känner mig stolt. Bara några timmar kvar.

Det är bal nu, det är ett slut på min tid, men en början på hennes. Jag ska gå på balen, ensam, för jag blev lurad. Lurad och sviken. Men det gör inget. Det är okej. För jag är extra fin idag. Allt är okej. Jag kommer le extra mycket, gå extra fint och sträcka på mig. Jag kommer att tänka "vill man vara fin får man lida pin" när jag går utanför dörren med för lite kläder på mig, men jag är i alla fall fin.

Jag dagdrömmer om min kväll på balen, prinsen tar min hand och vi dansar tills klockan slår tolv, då lämnar han mig för flickan som han verkligen älskar. Det är då jag tar fram min kniv och ligger med blod på balgolvet. Det är då prinsen inser att det borde vara vi, att han älskar mig.

Men det är då det är försent.

Jag dagdrömmer om min kväll på balen, det är vackert, jag längtar. En bal på slottet, är det inte vackert?