hej igen.

Livet är inte en mardröm, även om man försöker övertyga sig själv att det är det. Alla människor vill dig inte ont och allting står inte i vägen bara för att störa dig. De vill dig ont för att du är övertygad om att det är precis så det är och allt är i vägen för att du vet att du tar fel väg.

Mitt i allt kaos finner du alltid en viss ordning, annars skulle du inte läsa detta. Mitt i allting så hittar du ett sätt att hantera det och tillslut löser det sig, utan att du ens tänker på det. Jag brukar aldrig säga att det kommer att bli bra, för det är ingen garanti. Men jag säger ofta att man ska föreställa sig att allt blir bra. För är det inte drömmar som leder oss framåt?

Jag vill gärna föreställa mig ett liv utan kaos. Men jag kan faktiskt inte. Jag trivs. I mitten av allt kaos trivs jag rätt jävla bra. Om det sen beror på att jag hanterar förändringar lika dåligt som en fisk kan flyga är en annan sak.

Jag hoppas inte att folk ser detta som en massa ord om hur allting suger och bla bla bla...
- Men är det inte en härlig känsla av att veta att andra får läsa ens tankar och tycka om dem?
jag gillar det.