Styrketräning
Citat från Lasermannen:
känns bara inte så evolutionärt vettigt att det ska finnas en maxgräns om vad man kan förbränna i fett på kroppen. :(
Vet inte. Skulle kunna tänka mig att det inte är någon idé att behålla musklerna intakta om man ändå inte har energi (fettlager) som bränsle så att vi kan använda dem; ja, om vi då antar att vi svälter. Att ta på lite av varje skulle då ge störst överlevnadschans?
Citat från SoreThumb:
kan relatera till den känslan - allt rullar på så mycket bättre och kroppen mår bara allmänt bättre.
Allt blir bättre ju mer överflödig vikt man tar av i princip.
Måste ju vara så också att blodet flödar på extra bra också när den inte måste gå runt fettceller i onödan.
Citat från Frontosa:
Citat från Lasermannen:
känns bara inte så evolutionärt vettigt att det ska finnas en maxgräns om vad man kan förbränna i fett på kroppen. :(
Vet inte. Skulle kunna tänka mig att det inte är någon idé att behålla musklerna intakta om man ändå inte har energi (fettlager) som bränsle så att vi kan använda dem; ja, om vi då antar att vi svälter. Att ta på lite av varje skulle då ge störst överlevnadschans?
jo precis - så varför ta av proteiner då när det finns en drös fett kvar? Neh vi har överstigit vår maxkvot för idag.
Känns inte som om kroppen ransonerar fett men ens muskler och organ är det bara att köra buffé på.
Citat från Lasermannen:
Det kan absolut ligga en del i det. Det är fin känsla, riktigt skön. Jag vägde 80-84kg när jag träffade min fd sambo, när vi gjorde slut vägde jag 113kg och då var jag förbannad på mig själv, så då bestämde jag mig att gå all-in. Det är riktigt skönt
Citat från Lasermannen:
Citat från Frontosa:
Citat från Lasermannen:
känns bara inte så evolutionärt vettigt att det ska finnas en maxgräns om vad man kan förbränna i fett på kroppen. :(
Vet inte. Skulle kunna tänka mig att det inte är någon idé att behålla musklerna intakta om man ändå inte har energi (fettlager) som bränsle så att vi kan använda dem; ja, om vi då antar att vi svälter. Att ta på lite av varje skulle då ge störst överlevnadschans?
jo precis - så varför ta av proteiner då när det finns en drös fett kvar? Neh vi har överstigit vår maxkvot för idag.
Känns inte som om kroppen ransonerar fett men ens muskler och organ är det bara att köra buffé på.
Det vore ju fint om kroppen slog om sin prioritering vid ett viss punkt, men jag tror inte att den funktionen har behövts. Hur länge har vi varit feta? Antalet sekler kan vi ju räkna på fingrarna. Det finnas inget utrymme för större evolutionära utvecklingar där.
Hela fettlagringen är ju 100 % onödig för den moderna människan. Tänk hur OP det hade varit om kroppen bara tog det den behöver, och istället för att lagra resterande energi så bara skiter den ut det istället.
Citat från Frontosa:
Citat från Lasermannen:
Citat från Frontosa:
Citat från Lasermannen:
känns bara inte så evolutionärt vettigt att det ska finnas en maxgräns om vad man kan förbränna i fett på kroppen. :(
Vet inte. Skulle kunna tänka mig att det inte är någon idé att behålla musklerna intakta om man ändå inte har energi (fettlager) som bränsle så att vi kan använda dem; ja, om vi då antar att vi svälter. Att ta på lite av varje skulle då ge störst överlevnadschans?
jo precis - så varför ta av proteiner då när det finns en drös fett kvar? Neh vi har överstigit vår maxkvot för idag.
Känns inte som om kroppen ransonerar fett men ens muskler och organ är det bara att köra buffé på.
Det vore ju fint om kroppen slog om sin prioritering vid ett viss punkt, men jag tror inte att den funktionen har behövts. Hur länge har vi varit feta? Antalet sekler kan vi ju räkna på fingrarna. Det finnas inget utrymme för större evolutionära utvecklingar där.
Hela fettlagringen är ju 100 % onödig för den moderna människan. Tänk hur OP det hade varit om kroppen bara tog det den behöver, och istället för att lagra resterande energi så bara skiter den ut det istället.
Det hade varit en fördel. :)
Jag tror att det kan helt enkelt vara en motivationsdrop också, borde sluta väga mig ofta och vänta kanske 2-3 veckor så ser man progress. Blev nog lite lurad av hur fort det gick i början, du kan ju tänka dig, 97kg och går uppåt, sen paff jobbade vidare som vanligt ( rivning på bygg ) + 5 träningar i veckan på 1200 kalorier, var nere på 90kg på tre veckor, sen dess väger jag ju mindre + pluggar hemma istället för rivningsarbete, och det måste ha varit massa vatten med tanke på 12 öl/dag ^^
Var ute med ankel-vikter igår och gick, tänkte testa springa i spåret med dom ikväll.
Skriver jag inte mer i den här tråden så see you in another life, brothers (and sisters)!
BURNOUT!
Nu kommer ett dagboksinlägg som nog bara är givande för mig. Men vill gråta ut lite över min tur i oturen.
Var nyss ute och sprang lite "vilse i skogen springer jag omkring, jag springer omkring men jag hittar ingenting". Senast jag sprang var i december. Sen dess har jag bara tränat andra varianter av kondition. Tex; roddmaskin, arm excite, crank machine och sån där sittande slappiscykel. Idag har jag dessutom knappt ätit något alls. Jag tänkte fasta min mage lite för att låta den vila och återställa metabolismen från allt mitt proteinsvullande. Så enbart på vätska och lite avokado och bcaa gick jag nyss ut för att springa.
Till min förvåning var jag för bra för mitt eget bästa. Jag kunde springa hur länge som helst utan några som helst problem. Det var som om jag aldrig ens hade slutat springa. Jag sprang tills mina ben exploderade, så både fram och baksida av smalbenet brann så jag ville gråta, så jag till och med sträckte höger skinka för jag sprang med rumpan (låter nog roligare än vad det är :( ). Då var jag helt slut i musklerna, kunde inte ta ett steg till för det gjorde så fruktansvärt ont. Men helt seriöst, bara efter två-tre andetag så hade jag återhämtat mig så pass extremt fort och mycket att jag kunde springa igen precis så som jag sprang när jag började springa. Helt galet. Fattar inte vart den här oändliga energin kommer ifrån. När jag tror att jag är helt slut har jag plötsligt oändliga resurser energi som kommer fram efter fem sekunder.
Jag har alltid vetat att jag är lagd åt det här hållet, för uthållighetsarbete. Förut sprang jag väldigt mycket och slutade ofta springa för att jag blev för uttråkad eller hungrig. Det känns som att det inte finns något fysiskt stopp. Förut sprang jag tex 3 timmar och 20 min på löpband på 10 kmh tills mina tånaglar bröts av pga all friktion inuti skorna. Då slutade jag springa för att jag blev så uttråkad och hungrig. Jag ville inte fortsätta längre för jag ville få mitt protein. Men det hade ju varit intressant för mig att se hur långt jag kunde hålla på. Nåväl, efter 3 h och 20 m var jag knappt ens trött. Skulle säkert ha kunnat hålla på långt mycket mer efter det.
Så nu är jag alltså ledsen över att jag inte har denna genetiska talang fast i muskelbyggandet. Så tur i oturen. Men kanske får prova på att bli en maratonlöpare när jag blir äldre.
Ok cry, out.
Jag har lite samma sak, men jag har mer sprintgenen i mig. Eller vad man ska säga, i brist bättre ordval. Det är därför jag kör HIIT i skogen, vilket man kan diskutera... Jag springer ju och t ex hoppar över hinder och har mig. Fötterna brinner upp, men precis som du har det så kan jag inte sluta. Energin fylls på väldigt snabb. Jag har tack och lov alltid haft en bra underkropp, men jag vet inte varför. Ok, jag har skejtat i princip 20 år. Fram och tillbaka, cyklat så länge jag minns. Jag sprang mycket i skogen när jag var liten, jag har gått hem från stan väldigt ofta (ungefär 1 mil) även om jag rört mig hela dagen, men missat sista bussen hem. Skejtar t o m till stan ibland.
Kanske inte så konstigt när jag ligger och tror hjärtat ska stanna. Haha! Det är fan lite oroligt när det slår 40, vilket är det lägsta jag haft under 10 sekunder. Jag tror jag var nere på 39 en gång under 2 sekunder. Det är faktiskt jävligt äckligt när man bara behöver ta 5-6 andetag i minuten och hjärtat slår långsamt. Lite scary är det.
Lägger till här.. Det i särklass jobbigaste jag gjort var att åka längdåkningsskidor i 3,5 timme. Mina quadriceps var sönder, jag hade absolut ingen energi kvar och mina triceps.. Det var lite överdrift, men ja.. Kunde inte sluta, det var för roligt.
Ahhh crazy! Försök slå Gundes låga puls! Vad låg den på, 27? Cp-hjärtat from heaven.
Men har du varit så pulsmässigt aktiv eller vad jag ska kalla det så finns det ju en förklaring till din superlåga puls. Annars hade det däremot varit läskigt. Jag skulle bara vara glad om jag såg en sån sjukt låg puls. Det betyder ju bara att du har lyckats få ett riktigt starkt hjärta och att du förmodligen kommer leva länge tack vare det. Det är ju ur ett hälsoperspektiv kanske ett ideal. Kanske kan bli farligt att överträna sitt hjärta när man är på de där nivåerna. Men jag tror inte du löper någon risk för överträning om du inte tränar på OS nivå precis. Så utan att veta mer om dig så skulle jag såhär utan att gå på mycket tro att det bara är ett bra tecken och att du borde vara väldigt glad över de låga siffrorna. Skulle känna mig fett cool om mitt hjärta slog så långsamt och kraftfullt :p
Jord: Haha! Ja, läkaren sa också att det är bara positivt och inget att oroa mig för. Plus att mitt hjärta var det finaste han lyssnat på, på ett tag. Men ändå är jag nojig, jag förstår inte varför egentligen. Skulle det vara något problem så märks det ganska uppenbart och sprint skulle jag aldrig klara i den utsträckningen jag gjort. Däremot vilar jag en hel del med, eftersom det är viktigt att inte överanstränga det. Det är en stark muskel, men definitivt inte okrossbar, så att.. Du har nog rätt i det du skriver! Tack för uppmuntran! :)
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet