Äta bör man, annars dör man. Eller blir tvångssondad.

Är utskriven nu, vilket är oerhört skönt. Nu måste jag vara stark; stark och äta trots att en del av mig vill svälta mig igen. Jag måste fokusera på det positiva med att äta, och på det negativa med svälten. Svälten förstörde så mycket; den förstörde mig, min pojkvän, mitt liv. Det gick så långt att överläkaren på 19 med tvång förde ned en slang genom näsan ned till magsäcken. Jag vet att om jag svälter mig igen så hamnar jag återigen där, och det vill jag naturligtvis inte. Jag vill leva, och då menar jag inte sondad på låst avdelning. Jag vill göra något med mitt liv - och då måste jag äta. Äta bör man, annars dör man. Eller blir tvångssondad.