Att jag mår dåligt beror inte på bristande självkänsla

Varje gång någon ur personalen på psyket sa något snällt om min person till mig (varför ens??), så tillade de "Kan du tro på det själv? Kan du känna det?". Alltså; tro mig. Min självkänsla är definitivt inte problemet här. Jag är väldigt, nästan obskyrt, övertygad om min egen förträfflighet. Jag tycker att jag är perfekt (förutom det lilla problemet att jag är så elak och dömande, men annars så: Idealet på jorden är jag). Kan folk, alldeles särskilt inom vården, sluta utgå ifrån att jag har dålig självkänsla bara för att jag mår dåligt? Som om min dödslängtan, min ångest, mitt självskadebeteende och mina problem försvinner bara jag läser diverse böcker av Mia Thörnblom alternativt Blondinbella.

För fan, stäng ned all psykiatri och använd pengarna till att subventionera självhjälpsböcker istället. Folkhälsan skulle förbättras markant. Inga SSRI-preparat skulle behövas skrivas ut längre, inga slutenvårdsavdelningar skulle heller behövas. Lapparna med ord som "Du är vacker! Du duger!" som sitter uppklistrade på spegeln motarbetar all ångest och olycka. Eller?