Ensamhet

Det är en lidelse att vara fängslad till sina begär, framförallt beroendet av socialisation där man är kedjad till andra individer. Att man ständigt är i behov av andra för att kunna må bra, varför kan man inte må bra ensam? Varför känns det så dåligt av att vara ensam, jag vill finna en inre frid men tankarna vill fara iväg, tankarna vill dela med sig till andra, det känns bättre då, att veta att det finns andra förutom än själv. För det är plågande att vara ensam, plågande att endast höra ett eko.
Jag vill tacka er för att ni finns och lyser upp världen med er egendomlighet, att ni är unika och fulländar tillvaron likt tidigare generationer gjort där varje människa utfört sin plikt och som resulterat i att denna generation kan få njuta av den välfärd vi har nu och som även framtida generationer förtjänar då de påverkas av varenda en av oss som lever i denna stund.