2017.

Ångest nätterna blir bara fler och fler. Efter 2 veckor med nästan ingen sömn alls känns allt som skit.

Har gett bort mitt hus.
Stressflyttat grejer jag samlat på mig i 4 år på 2 dagar.
Hästarna står kvar 9 mil bort och vad fan som helst kan ju hända utan att jag vet om det.(och alla djurrättsaktivister kan knip igen, mina systrar tar hand om dom tills jag kan flytta ner dom.)
Mina förredetta väldigt bra'a vän tycker jag är psykopat osv för att jag är mjölkbonde.
Så inåthelvete less på att alla ska säga åt mig vad jag ska göra, jag gör väl förfan vad jag vill.

21 år & jävligt less på livet. Varför ska det vara så? Varför ska en stor del av alla människor måsta må dåligt? Jag har varit deprimerad så länge jag kan minnas. Jag har haft ångest & panikattacker så länge att det blivit till en del av vardagen.
Min sociala fobi slog i taket så fort jag slutade i skolan och inte längre behövde utsätta mig för situationer som jag tyckte var minst sagt obehagliga.
Varför ska just jag behöva leva med det här? Varför ska just jag behöva leva med psykisk ohälsa?
Varför ska just jag behöva känna att jag lika gärna kunde vara död.