KOMPLICERADs blogg

... Skrev ett mail till Lunds universitet om att jag ville veta lite mer om hur läroplanen ser ut och fick bland annat detta till svar.

"... Och kursen som heter Kandidatkursen den tar alal studenter tillsamman och man har gemensamma föreläsningar men man skriver sedan sin uppsats i sitt ämne med en ämneshandledare.

Liknande är det på masterprogrammet. Alla studenterna oavsett ämne går Masterskursen och skriver uppsatsen sammtidigt men inom sina respektive ämnen. Så har man också en gemensam introduktionskurs som alla studneterns går- dessa 60 hp är obligatoriska men så har man 60 hp till att söka vilka kurser man sjävl är intresserad av och vi erbjuder flera kurser på avancerad nivå. Hoppas jag lyckades svara på fårgorna ås du förstår :-)"

Det är så mycket stavfel att jag kommer sova dåligt inatt. Är såklart väldigt tacksam över att jag fick svar och ett så trevligt ett också men jeeeeeeeeesus.

Dra på mingiporna. Ingen ser. Ingen hör. Ingen förstår. Sålänge man ler och glittrar med ögonen passerar man obemärkt förbi. Eller?

Han såg mig. Han såg mig på riktigt. Och vi känner inte varandra så bra ens. Han drog mig åt sidan och konfronterade mig; Berättade att han såg igenom min fasad och hörde mina ljudlösa rop på hjälp, och hur han så gärna ville hjälpa. Jag stod fullt påklädd framför honom men kände mig naknare än någonsin. Han började berätta saker om styrka, mod, skönhet och hur han beundrat vad jag kämpat mig igenom och att han från första gången han såg mig faktiskt SÅG mig. Jag förstod inte riktigt allt han sa, för där stod jag. Blottad. Naken. I skräck. Jag ville mest av allt bara sjunka genom jorden, eller springa därifrån för att aldrig någonsin återvända. Det är inte meningen att någon ska se. Eller veta. Eller förstå. Obehagligt. Sjukt obehagligt.

Men måste dela med mig

"Jag klarar inte av tanken att du ska vara med någon annan/du får inte vara med någon annan/" = inte kärlek

"Var med den som gör dig glad så blir jag också glad" = kärlek

Det bästa med att vara ensamvarg/enstöring/younameit är att inte behöva vara beroende av andra för att man ska må bra. Man bara är. Lalar på genom livet med sig själv.
(LÄS: Med sig själv)

Men jag är ju människa som alla andra och vill gärna umgås någon gång då och då. MEN VARFÖR SKA ALLA BLI SÅ INTENSIVA DÅ? Ibland känns det som om jag behöver one night stands fast i umgängesform, bara för att träffas en gång och aldrig ses mer. Typ ta en promenad och sen ba, jo men, tjarå. Ha ett bra liv, typ. Och som tjej med prestationsångest gör det inte saken lättare att folk alltid verkar ha ett mål eller en baktanke med att umgås?? Varför inte bara hänga????????????? Undantag om personen är jävligt intressant naturligtvis;>

Det roliga med att vakna igår var att jag var redo för ett nytt jag; Ett friskare och sundare liv. Mindre socker. Mer träning och motion - nu när vädret äntligen tillåter. Så jag gjorde mitt och kände mig rätt fit och glad när jag for till jobbet för mitt kvällspass. Blev mindre fit och mer glad när jag insåg att vi var tvungen baka och vem tror ni skrapa bunken OM INTE JAG????????????????????? Vilken jävla självkontroll alltså, haha. Var sjukt gott dock. No regrets! Idag däremot! IDAG ÄR EN NY DAG och starten på ett sundare liv. Det kommer gå bättre idag eftersom vi gjorde bort att baka att gott igår:)))))))

Vill bara långt härifrån. Känna, se, uppleva. Sen hem, tillbaka till vardagen och krascha i sängen. Kan inte få nog av såna realistsnärtar. Svider och gör ont men kan aldrig avgöra om det är något bra eller något dåligt. Hur som helst så tycker jag om det. Man ska känna att man lever.

HAhaha missvisande rubrik förlåt:(
Men jag har just städat lägenheten, fått schema för april, IITTALAS ESSENCE GLASSAMLING(!?) så trots att det snöat idag känner jag mig oerhört väldigt glad! Ungefär lika glad som den här låten

Family guy är verkligen ett världelöst program. Är det någon som ser det ens? Och tycker det är kul? Sämst x1000.

Det äger att ha ett jobb och billigt boende. Kan betala både min bråvalla-semester och en tågtrip, och ändå lägga undan lite till mitt sparande samtidigt som jag unnar mig fest och lyxshopping här hemma. Woooooooo! (Känn piken, Anton;)))

Och haha, min hund är söt för han tror på riktigt att han är en katt. Och han är rätt stor så tänk er en katt i shetlandsponny-storlek. Fast ser ut som en varulv. Och han fyller ett år idag, min stora bejb! <3

RESTSKATT I LOVE YOU FÖRRESTEN.

Och jag blir så illa till mods när jag ser alla unga par som är så himla beroende av varandra åh. Vilket klister. Jag vet, eftersom jag har varit kanske den mest jobbiga flickvännen i hela världen en gång i tiden, men man vet ju så lite. Har en vän som varit i en paus då hennes pojkvän egentligen först ville göra slut; men hon övertalade honom om att testa ha en paus först för att sedan övertala honom att dom skulle försöka igen. Han är konflikträdd och hon är en jävel på ta konflikter. Vet inte riktigt vad jag tycker om det och jag känner mig lite förtvivlad över hur "kärlek" yttrar sig för en del. Man blir lite obekväm.

Jo, vår bio ska lägga ner, och SF-bio är tydligen inte intresserad av att öppna något i Piteå. Hahahahahahahahaha. Usch vad pinsamt:D

Annars är det jävligt jobbigt att vakna dagar som dessa och vill egentligen bara lägga mig ner och dö, right here right now yo. Tänker på livet och inser att det kommer bli jävligt svårt att skaffa en vardag som man är nöjd med, och kan leva i föralltid typ. Speciellt när man är som mig och behöver ständig förändring. Alltid ett mål att sträva efter. Alltid något nytt. Spänning. Misslyckanden. Skratt. Kommer aldrig någonsin kunna stadga mig och kommer aldrig någonsin kunna vara i ett förhållande heh. Men vad är livet om det ej levs? Simply nothing:)))))))

Idag fick jag paketet som farmor skickat till mig! Det var lite godis och en blomkrans som hon ville att jag skulle sätta på pappas grav.

Så idag efter jobbet bestämde jag mig för att gå dit med blommorna. Eftersom pappa var trubadur så har jag några inspelningar av honom på min mobil, så jag tog med mig Colin och började promenera med pappa i hörlurarna. Det gick jättebra och jag hade mysigt tills han började spexa lite i inspelningen jag lyssnade på. Hur han började skratta och prata lite. Jag har inte lyssnat på inspelningarna de senaste 3 åren, och hade till min förvåning helt glömt bort hur han skrattade. Eller hur han bröt när han pratade på svenska.

För det första blev jag väldigt orolig, förtvivlad och rädd när jag märkte att jag hade glömt och brast ut i gråt. Sedan gick mitt huvud igenom alla minnen jag kom ihåg med honom vilket resulterade i mer smärta, mer tårar, mer saknad och mer sorg. Han var trots allt inte bara min pappa; han var min bästa vän. Han var den som förstod när ingen annan förstod. Han var mitt ljus i mörkret. Det var vi mot världen.

Jag hann också spilla några tårar över att jag inte hann gå på hans memorial eller hans begravning - men man har inte så mycket till val när man ligger döende på sjukhuset.

Ikväll fick jag så sjukt ont i hjärtat att jag var tvungen sätta mig i fosterställning för att kunna andas, och det var inte för att jag grät så mycket som jag inte kunde andas, utan för att luften for ur mig. Som ett ordenligt slag i magen. Jag mest bara satt i chock och kippade efter andan. Åh, vad jag saknar honom.

Rubriken påminner mig om i somras när jag använde ordet "ish" rätt mycket ochhhhhhh sen börjar min bästa vän också använda det; När vi sitter i bilen påväg till luleå konstaterar hon att hon gillar det ordet och använder det ofta. Sedan säger hon, som exempel, "Jag har fått en hundish" och "Nu åker vi till luleåish". Hahahahahahaha. Det är ju inte så man använder ordet ens, så jag fick mig ett gott 5 mins skratt.

Och idag på jobbet så hade vi en engelsk kund som min kollega tog emot och när han skulle ta emot betalningen sa han "one hundred krånns please". Hahahaha. Krånns? Lät mer finskt än engelskt så jag blev tvungen gå bak till personalrummet och fnittra av mig lite, hahaha. Vad det hade med ordet ish att göra vet jag dock inte:(

Har inte ens skrivit om malmö i min ecblogg, det var amazing!! Så himlahimla fin stad! Och grönt var det! Och myyyyyyyysigt, åh så mysigt. Måste absolut dit igen, kanske nästa gång utan hund så jag kan shoppa och äta gott, mmhhhhhhhhhhhhhhhh.... Var mest ute och gick på kvällarna för kvällspromenader är min grej, därför är majoriteten bilder mörka heh.




^ MYSIGASTE NÅGONSIN

Och äntligen börjar det bli lite vår i piteå!! Har inte ens använt jacka de senaste tre dagarna, går mest omkring i kanske den mysigaste tröjan som finns i hela världen


Sen har jag hittat världens mysigaste låt också!!!! Ah!! Sjukt vad mysigt allt blev:)))) Men måste dela med mig av denna låt för den är ah, så himlahimla bra. OBS bäst i hög volym då, naturligtvis!