Drogs fram i ljuset

Dra på mingiporna. Ingen ser. Ingen hör. Ingen förstår. Sålänge man ler och glittrar med ögonen passerar man obemärkt förbi. Eller?

Han såg mig. Han såg mig på riktigt. Och vi känner inte varandra så bra ens. Han drog mig åt sidan och konfronterade mig; Berättade att han såg igenom min fasad och hörde mina ljudlösa rop på hjälp, och hur han så gärna ville hjälpa. Jag stod fullt påklädd framför honom men kände mig naknare än någonsin. Han började berätta saker om styrka, mod, skönhet och hur han beundrat vad jag kämpat mig igenom och att han från första gången han såg mig faktiskt SÅG mig. Jag förstod inte riktigt allt han sa, för där stod jag. Blottad. Naken. I skräck. Jag ville mest av allt bara sjunka genom jorden, eller springa därifrån för att aldrig någonsin återvända. Det är inte meningen att någon ska se. Eller veta. Eller förstå. Obehagligt. Sjukt obehagligt.