Discofittans blogg

Rösta på bästa namnet till min älskling, Puss och kram!

Baron, Martell, Rambo, Rocky, Alfons, Boss, Casper, Cognac, Milou, King

Eller så kom med eget förslag!

Jag lyssnar på kent, har ångest. Höjer volymen och försöker andas.
Höjer volymen lite till så jag inte kan höra mina tankar.
Nu är en till person död.
Han drunknade. Han drogs ner i det mörka kalla vattnet och så kom han aldrig upp igen.
Jag kände honom inte så bra. Vi var bara bekanta. Men han var som bakgrundsbrus i livet.
Han var en del av den skaran som man visste om men som man inte riktigt pratade med.
Han levde där och jag levde här.
Jag blir så trött när min världsbild förstörs om och om igen, med liv som insats.
Jag hade önskat honom en lång och härlig framtid.
En sådan trevlig människa.
Men nu är han borta.
Suck.
Ångest.
Känns som det här bara är början, Jag vet att det här inte är det sista dödsfallet det här året.

"Dina val är inte accepterade här, om du inte gör som alla andra kommer du inte lyckas"
Ungefär så har jag fått höra hela mitt liv.
Även nu, idag.

Jag kommer inte få jobb för att jag har piercingar. Jag kommer inte få jobb om jag inte studerar på universitetet. Jag kommer inte kunna jobba om jag skaffar hund.
Jag måste ha ett heltidsjobb för att ha råd. Jag måste jobba på ett vanligt jobb 8 - 17. Jag måste skaffa barn sen också.
Alla dessa måsten.
Men jag vill inte leva som alla andra-
Jag vill välja mina val och kunna stå för dem.
Jag får hela tiden höra "När ska du skaffa jobb då?" Som om mina två jobb jag redan har inte räknas som riktiga jobb eftersom jag inte har en bra lön och kan försörja mig själv på den.
Jag vill inte studera, skolan är inte för mig säger jag. Menar på att jag har kronisk ångest och risk för återfall i depression samt att jag inte kan hantera stress särskilt bra. De säger att jag är lat. Att det bara är att söka in och få det gjort. Jag protesterar och förklarar att jag inte orkar med tempot i skolan tack vare min ADD. Att jag inte vill sitta flera timmar extra för att jag inte hänger med, att jag inte vill gå några extra år för att jag inte orkar psykiskt. Men de påstår att det finns extra hjälp att få och jag förklarar att jag vet precis vad det är och fortsätter påstå att det inte är för mig.
Jag menar, hade informationen jag fått i skolan varit kortfattad och varierad med praktiska inslag hade jag nog fixat det, men tyvärr ser det inte ut så idag.
Jag fortsätter leta nytt jobb, även fast mitt självförtroende försvinner sakta men säkert.

Jag är värdelös, för jag lyckas inte och enligt deras prognos kommer jag inte göra det heller. "Du kommer säkert bli som din far" Har jag fått höra.
Fast allt jag vill är att få bo på en gård och jobba med kroppen. Men ibland vill jag faktiskt ge upp och bara hoppa från en bro eller något.
För den här världen är inte riktigt för mig. Och jag orkar inte riktigt försöka vara något jag inte är. Jag orkar inte försöka smälta in längre.

De säger hela tiden; "Hur ska du kunna ta hand om en gård med djur när du inte kan ta hand om dig själv" Och jag vill bara säga till dem "Jag bryr mig inte om mig själv, jag har inget värde. Finns ingen mening med att duscha varje dag, borsta tänderna, borsta håret eller på annat sätt se välvårdad ut. Jag är ingen anledning att gå upp på morgonen. Jag är inte det de trodde jag skulle bli, Jag är inte det jag trodde jag skulle bli."
Men jag hävdar istället att jag visst kan ta hand om mig själv fastän jag vet att jag inte har något intresse i att ta hand om mig själv. Skulle jag få välja, utan konsekvenser, så hade jag fortsatt att självskada.

What is happiness?

I have no idea. I?ve never felt true happiness; I mean of course I get happy from the small things, when I get stuff, or when I do fun things. But I?ve reached the conclusion that fulfilling my goals doesn?t make me happy in the way I want it to.
I?ve always had things that bothered me in the back of my head, worrying about all kinds of things that gradually made me feel depressed and sad.
And then, after 16 long years I realized that true happiness is accepting me. To find peace within myself.

What is happiness?

I have no idea. I?ve never felt true happiness; I mean of course I get happy from the small things, when I get stuff, or when I do fun things. But I?ve reached the conclusion that fulfilling my goals doesn?t make me happy in the way I want it to.
I?ve always had things that bothered me in the back of my head, worrying about all kinds of things that gradually made me feel depressed and sad.
And then, after 16 long years I realized that true happiness is accepting me. To find peace within myself.

Ångest igen. Jag har ingen kontroll.
Jag har ingen kontroll och det skrämmer mig.
Jag har ingen kontroll över situationen, över honom.
Jag kan inte läsa av honom, vad blir hans nästa steg?
När jag börjar släppa kontrollen över mina känslor, så försvinner kontrollen över honom.
Det funkar inte.
Usch.
Jag kan inte sluta tänka på honom.

Jag ska berätta en rolig grej. Som hände mig igår.
På datingsidan Badoo så blev jag kontaktad av en kille som bodde supernära mig och jobbade som fotograf. Vi bestämde oss för att träffas dagen efter och ta en kaffe och prata fotografering eftersom jag också jobbar som fotograf och eftersom han kommit längre än mig kände jag att jag kunde få lite tips osv. VI pratade länge om konst, filmer, musik, bilder osv. (Ja han såg riktigt bra ut).
Eftersom han var relativt nyinflyttad så bestämde jag mig för att visa honom en skog i närheten där man kan springa i spår, grilla på grillplatserna osv.
Så vi kom dit, och bestämde oss för att klättra upp för det stora berget som fanns där.
Och sen kysste han mig när vi kommit upp och det var så fint.
Och sen sög jag av honom.
Och det blåste storm där uppe på berget.
Och mitt hår fångade hans penis
Och sen råkade jag nästan spy några gånger pga den var för långt ner i halsen
Och sen hade vi sex.
Och jag börjar verkligen liksom, få det skönt och så öppnar jag ögonen lite och ser en man gå förbi.
Och killen jag knullade med tappade koncentrationen av att vi blev påkomma så han råkade skjuta ut satsen
Och så satt han och sa förlåt och jag fick min mini-mens
Och vi satt där och torkade bort sperma och blod med maskrosblad
Och sen kollade vi på utsikten och jag satt med rumpan bar i gräset
Och sen gick vi till centrum och vi skildes åt och det enda vi sa var typ "Det är ju fint väder i alla fall"
Och så tog det 29 timmar tills vi pratade igen.

Blir äcklad när han dyker upp på dejtingsidan.
Hur kan en sådan människa ens existera?
Han sa att han blivit anmäld för våldtäkt två gånger men fick det att låta som att tjejerna han dejtade var psykotiska och anmält honom bara för att jävlas.
Och jag trodde på honom.
Han var så ordentlig, mjuk.. Han sa till mig att ett nej alltid är ett nej för honom och att han inte tolererar när folk går över gränser. Det lät så bra, det lät som ett paradis.
Precis som eva tog jag äpplet.
Han förstod inte ens själv att det han gjorde var fel, och varje gång jag sa nej så sa han "fel svar" och la till "10 rapp"? ett nej straffades med 10 rapp med smisk. Hård smisk, smisk som skapar blåmärken på stjärten.
Jag hade det fria valet att få säga nej, men det skulle straffas. Och jag sa nej och jag fick höra hur besviken han var och hur nästa gång vi sågs skulle börja med smisk för att jag retats med mening genom att säga nej eller "jag är inte redo än".
Jag skiter i om han läser det här, även fast jag är så sjukt jäkla rädd för honom.
Men jag kommer alltid säga nej när det inte känns bra, om jag så ska bli sönderslagen för att jag står upp för mina egna känslor och tankar.
Han använde hot om straff och skuldbeläggande när man sa nej. Och han gjorde aldrig något mot min vilja. Men de där orden vred sönder känslorna som en trasa full med vatten. En svag tjej med dåligt självförtroende hade ju inte vågat säga nej, hade jag mött honom för bara ett år sedan hade jag mumlat ett ok istället för att säga nej.
Ibland känner jag att bdsm är för farligt för mig, när killar som han använder det för helt fel anledning.
Men jag älskar bdsm, när det är korrekt utfört.
Han var så sneaky, han lämnade inga spår. Han jobbar ju inom yrket, så han visste precis vilken typ av bevis som skulle kunna fälla honom. Han la allt ansvar på mig så om jag skulle anmäla honom, så skulle rätten inte tro mig eller inte ha något att gå på.
Jag är så ledsen, för alla troféer han samlat på sig. Alla tjejer som känt sig utnyttjade av honom.
Och det jag skäms mest över, det är att jag gick med på att ha sex med honom. Det äcklar mig.
Fa-an

var på grönan igår för att se Alice cooper. Sämsta konserten jag varit på. haha, hgur fan gammal är han? 80?
Han var ju typ död redan när han gick upp på scenen. Otroligt besviken.

Hur som helst, Jag sitter och lyssnar på kent nu. Lite ångest men annars okej.
Längtar tills lördag då jag ska få träffa min blivande valp. döör.

Äntligen galen värme. Har njutit lika mycket av värmen som om jag haft sex hela dagen.
Jag drack iste i solen och bara kände att jag skulle ta över världen.
Gick på promenad med min daghund och bara, så trevligt!
Sen kom jag hem och somnade för jag var helt utmattad av värmen, tog liksom en siesta och sen gick jag upp igen och åt middag osv osv osv
wuaaaa