singellivet

Jag börjar tröttna på att vara singel. Alltså inte den delen där man lever själv och tar hand om sig själv. Jag menar mer den delen som handlar om att leta efter människor som kan tillfredsställa ens sociala behov och närhetsbehov. Ibland känns det som att jag bara blir någons sidoprojekt, speciellt om de redan har en primärpartner. Jag känner att jag ibland blir något slags experiment. En trasdocka som man inte behöver vara så varsam med. Det stör mig. För även om jag bara vill ha sex så vill jag ju fortfarande bli respekterad som en människa.

Jag säger hela tiden att jag inte orkar dejta längre. Det tar bara massa tid och energi och så slutar det ändå med samma sak. Jag ska vara tillgänglig hela tiden, både fysiskt och emotionellt. Jag orkar fan inte det. Ibland vill jag bara få ligga och skeda framför en film utan att det måste bli sex efter. Sex är kul och allt men som sagt, ibland vill man bara ha ickesexuell närhet. Det verkar omöjligt att få i singelvärlden.