Discofittans blogg



Tjej, 25 år. Bor i Åkersberga, Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: Idag 10:32

Discofittan

Senaste inläggen

singellivet
Igår 19:51
Why are men like this?
3 oktober 2020 kl. 19:44
Pablo Roberto
17 maj 2020 kl. 22:07
sådan där ångest igen
16 maj 2020 kl. 22:18
Osäkerheten och sådant där
10 maj 2020 kl. 21:54
tålamod
3 maj 2020 kl. 21:18
det kittlas i huvudet när jag har sömnbrist
2 maj 2020 kl. 22:35
4 snabba
13 april 2020 kl. 20:25
En typisk kväll
12 april 2020 kl. 20:00
Ensamhet när den är som värst
10 april 2020 kl. 20:06
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Melissa Civilstatus: Singel
Läggning: Straight
Intresse: Äta
Bor: I skogen
Politik: Vänster
Dricker: Te
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2012-10-16

singellivet

Jag börjar tröttna på att vara singel. Alltså inte den delen där man lever själv och tar hand om sig själv. Jag menar mer den delen som handlar om att leta efter människor som kan tillfredsställa ens sociala behov och närhetsbehov. Ibland känns det som att jag bara blir någons sidoprojekt, speciellt om de redan har en primärpartner. Jag känner att jag ibland blir något slags experiment. En trasdocka som man inte behöver vara så varsam med. Det stör mig. För även om jag bara vill ha sex så vill jag ju fortfarande bli respekterad som en människa.

Jag säger hela tiden att jag inte orkar dejta längre. Det tar bara massa tid och energi och så slutar det ändå med samma sak. Jag ska vara tillgänglig hela tiden, både fysiskt och emotionellt. Jag orkar fan inte det. Ibland vill jag bara få ligga och skeda framför en film utan att det måste bli sex efter. Sex är kul och allt men som sagt, ibland vill man bara ha ickesexuell närhet. Det verkar omöjligt att få i singelvärlden.



Why are men like this?

Det är så typiskt. Jag kommer bara in hit till emocore när jag behöver skriva av mig. Men till mitt försvar har jag redan försökt kontakta människor i min närhet men det är ingen som är intresserad.
Så då är jag här igen.

Vad är det då som har hänt? Jo jag är trött på män. Igen. SURPRISE. Hur jävla svårt är det att säga att man inte är intresserad längre? Jag är så trött på alla ursäkter. Det får mig att känna mig som en jävla naiv idiot. Det bekräftar att jag är en naiv idiot. För jag tror ju att alla menar det de säger och att det inte är bortförklaringar eller ursäkter för att slippa mig utan att det är riktiga ursäkter på "jag är ledsen, jag kan verkligen inte ses".
Och så när man sträcker ut en hand för att man behöver emotionell support så är det ingen som tar den? Så sitter man här i sin ensamhet och kommer på den brilljanta idén att öppna upp en dating app. Öppnar första meddelandet i inkorgen och får en fucking dickpick i ansiktet.

WHY ARE MEN LIKE THIS?

Eller snarare. Why am I like this? Varför är jag så svår att gilla och så svår att älska?



Pablo Roberto

Alltså den här debatten som nu har kommit upp på grund av hans handling är väl bra. Men jag blir ganska triggad av den. Jag orkar inte bemöta de här äckliga männen som ska försvara honom, som har dålig kvinnosyn och bristande emapti. Det triggar mig. Jag får flashbacks och bara ne, fy.
Nu har jag aldrig varit i den världen, jag har "bara" blivit utsatt en gång av någon jag litade på.

Jag drömde i natt att jag joinade en sekt och blev antastad av en släkting och sen såg på hur medlemmar som ville lämna sekten blev torterade haha. Alltså va? Sjukaste jag drömt på länge.

PS. Jag vet att han inte heter Pablo.



sådan där ångest igen

Okej så det är lördag kväll och min telefon är knäpptyst. Min vovve har däckat här bredvid mig och mössen kämpar för fullt med att slita sönder en hängmatta i terrariet. Jag har Lorna Shore i högtalarna och ändå kan jag höra mitt hjärta slå så jävla hårt.
Jag är så trött på den här ångesten. Självföraktet.
Det är alltid helgkvällar som jag mår så här. När jag sitter och tycker synd om mig själv. Det är så himla töntigt.



Osäkerheten och sådant där

Är det inte känslostorm så säg.
Okej, när är det inte känslostorm?

Igår kväll skulle jag träffa en kille, han hörde aldrig av sig. En kompis hörde av sig istället, hennes dejt hade ställt in. Så vi ba tog en flaska rosé och satte oss och kröka hos mig och pratade om livet. Kollade sen på klockan och bestämde oss för att gå ut till den lokala puben. Sen hörde han av sig, frågade om jag ville ses. Jag ba absolut, plocka upp mig på den här krogen bara och vips, 03 på natten typ kom han med sin vita skåpbil och jag klev in. Ah fast först kom han in på krogen och träffade alla där och vi hängde lite. Sen drog vi till mig. Och så kunde vi inte sova. Jag var full och han va väl kanske lite nervös eller något jag vet inte. Äsch vi bara låg och myste och pratade istället. Sen rullar han upp PÅ mig haha. Alltså det var bara så jävla mysigt. Jag kliade hans rygg hur länge som helst. Eller snarare klöste ryggen medans han låg på mig. Och vi bara låg så hur länge som helst.

Aja, vi somnade aldrig. Jag slumrade väl till lite då och då men ja ja. Nu ska jag komma till det som är det jobbiga.

Alltid efter jag träffat någon så får jag ångest. Oro. För sådana där dumma saker. Han va ungefär samma längd som jag och definitivt i bättre form än mig vilket får mig att känna mig som en knubbsäl. Men de tankarna är väl egentligen bara att ignorera. Jag kände mig väl inte särskilt attraktiv överhuvudtaget men försökte trotsa det helt genom att inte sitta och gömma mig bakom täcke, handduk eller kläder. Jag gick runt naken som om ingenting liksom. Du vet, FAKE IT TILL YOU MAKE IT.
Jag fick ligga så jag är ganska så nöjd faktiskt.
Men undrar fortfarande vad han tycker och tänker om vår natt/morgon och om han vill ses igen. Jag försökte starta en konversation tidigare ikväll men då skulle han typ precis sova så det blev ju inte så långvarigt. Äsch.

Jag får vänta och se när han själv har tid och vill skriva så kan jag fråga då.



tålamod

Åh jag vill verkligen skriva med en speciell person men jag vågar inte skriva för jag vill inte vara jobbig så istället kollar jag mobilen varannan minut och hoppas på att personen ska skriva. Hur dumt??
Men jag tänker, jag skrev i fredags. Då är det hens tur nu att starta nästa konversation haha.

Åh ibland hatar jag det här.



det kittlas i huvudet när jag har sömnbrist

Okej så jag har haft en väldigt konstig känsla det senaste dygnet.
Eller jag har sovit dåligt varenda natt den här veckan och natten till idag var inte annorlunda.
Så känslan i kroppen har varit väldigt ... spännande.
Jag har varit väldigt kåt utan att vara kåt. Typ taggad men också otaggad på samma gång. Jag går igång på de mest konstiga grejer och jag har nog spenderat en stor del av det här dygnet till att bara ligga och fantisera. Inte bara sexuellt utan bara helt vanliga fantasier om relationer med andra människor i min närhet, om framtiden och allt däremellan.

Igår låg jag och pratade med någon i 2,5 timme och även om det bara var massa skit så behövde jag verkligen det. Få prata om absolut ingenting. Det är inte ofta det händer. Jag har liksom ingen att skriva eller prata med om livet och om funderingar. Jag känner inte riktigt att det finns någon jag vill skriva till. Så gårdagen var skön på så sätt.

Men nu sitter jag med världens ångest. Jag vill gå och lägga mig men är rädd att jag bara kommer ligga och stirra i taket. Imorgon är en ny dag och då hoppas jag på en ångestfri dag.



4 snabba

Okej här kommer några korta punkter.

* Skägg ska vara välvårdade. En man är sexig om hans skägg är välvårdat. Spretigt pubishår på hakan är direkt oattraktivt. Välvårdat skägg eller inget alls. Vill jag hångla med spretigt pubishår kan jag lika gärna gå ner på knä.

* När CJ tog över micken i Lorna Shore pirrade det till i trosorna. Synd att snubben är ett as och är numera utan både mick och band. Men en kan ju fortfarande masturbera till låtarna som tur är.

* Veckofinal snart i Big Brother (om ca 40 min). Varför kollar jag ens på det? Laddar upp med jordgubbar i alla fall så det känns lite bättre.

* Jag är sugen på öl.

Hejdå.



En typisk kväll

Jag kör lite Lorna Shore på hög volym för att försöka dränka mina tankar. Ganska tveksamt om det fungerar men musiken är ju trevlig så jag kör på. Tänkte koka en kopp te och ta lite ångest-tabletter. Hoppas på att kunna somna tidigt ikväll.
Jag jobbar inte förrens på onsdag så egentligen kan jag vara uppe hela natten om jag vill. Men jag är mentalt trött och vill inget hellre än att det ska bli en ny dag.

Jag har drömt konstiga drömmar på senaste tiden och varje dag har jag vaknat med en önskan om att de personer som varit i mina drömmar ska höra av sig. De gör de ju förstås inte och jag är alldeles för skör för att våga ta kontakt själv.

Hm hur var det nu. En stor kopp te, tabletter. En typisk kväll minsann.
Tur att ingen av mina bekanta har emocore och kan läsa mina patetiska blogginlägg.



Ensamhet när den är som värst

"Kom hit ändå, jag vill mysa och bara ligga och pussa på dig. Jag kan massera dig också"
- Okej men jag vill inte ha sex. Kan inte heller för jag har så jävla ont i min kropp efter dessa hemska arbetspass.
"Ok, men det gör inget. Du vet att jag inte förväntar mig det av dig"

Jag åker dit. Får jag något mys? Nej. Får jag några pussar? Nej. Någon massage? Nej. Vi ligger bara bredvid varandra och kollar på de sista avsnitten av Tiger King. Märker att han somnar. Stänger av datorn och lägger mig för att också sova.
Morgonen lika stel som kvällen. Det var som två helt vanliga kompisar i ett platoniskt vänskapsförhållande. Åh som jag ville ha de där pussarna och bli klappad på. Varför tog jag inget intiativ?

Det här med att känna sig ofräsch och ful. Nej då vill man helt enkelt inte röra vid någon annan eftersom rädslan för att personen ska bekräfta ens uppfattning om sig själv är för stor.

Jag drog så fort vi hade vaknat till ordentligt. Kände mig bara i vägen och äcklig.

Nu har jag ångest. Jag känner mig så ofantligt ensam. Trots att min ensamhet till största del är självvald så är det vid dessa tillfällen som jag hatar det. Det skulle få vara kul att känna på att vara någons första prioritet oavsett om det är ett romantiskt förhållande eller ett vänskapligt förhållande. Få känna att jag blir accepterad som jag är. Slippa prestationsångesten. Utseendeångesten. Den sociala ångesten.

Många främmande människor gör och har gjort kontaktförsök och det uppskattas. Men jag klarar fan inte av att hantera det. Jag vill men jag orkar inte. Jag vill men jag vågar inte. Så jag låser mig och kommer inte upp ur min säng och slutar svara på meddelanden och låter allting rinna ut i sanden.