CharmigPotatis blogg

Tack

Ibland känns mitt jobb för bra för att vara sant.
Som idag. Fått betalt för att:

* dricka te
* bli överröst av kramar
* äta mellis
* ha lövkrig
* kasta boll
* diskutera Pokémon

Vissa dagar är totalt röv och jag vill aldrig mer behöva sätta min fot på en skola igen...
Medan vissa dagar är som denna, helt ofattbart jäkla chill och kul.
Jag kan nog stå ut med detta ett tag till.

Jag har haft ett sådant självdestruktivt tänk idag.

* Under min promenad kände jag för att kedjeröka...? Whut? Jag röker inte ens, inte gjort på flera år.

* Under promenaden gick jag till ett ställe jag hängde ganska mycket på som tonåring, mindes tillbaka på den tiden jag faktiskt hade vänner och hittade på grejer, innan jag utvecklade ångest och slutade umgås med folk. Inte ett dugg ångestframkallande. Var på gränsen till panikattack. Väldigt hälsosamt.

* Ville halsa min alkohol. Vilket är en sisådär 3 liter så det hade inte slutat bra...

* Haft massa kroppsligt självhat vilket har lett till tankarna "börja leva på vatten, tuggummi och grönt te igen?" samt "hmmmm, skada sej själv??". När gamla tankar och vanor kryper upp till ytan är det dags att ta ett steg bakåt och andas.

Bör tillägga: jag gjorde inget av det där.
Utöver mindre positiva tankar har jag varit snäll mot mej själv. Jag har till och med mediterat idag, det var fantastiskt. Rekommenderar starkt!

Men alltså, this freaking day.

Har en off dag - på gott och ont.

Igår på jobbet skrek hela kroppen "åk hem, du måste vila". Jobbade 2 timmar extra istället :)))
Väl hemma låg jag nerbäddad i sängen med huvudvärk och smärta i nacke och axlar. Men illamåendet hade i alla fall släppt.

Är ledig idag och har all världens chans att ha en "inte göra någonting dag" och vila men istället stressar jag upp mej för att jag inte passar på att göra en massa saker nu när jag är ledig. Min dampiga sida vill göra 712 grejer medan min utmattade sida inte orkar med ett skit. En fantastisk krock. Ger en inte ett dugg med ångest.

Måste jobba på detta.

Min gårdag var såhäääär mysig *gör jättestort mellanrum mellan händerna*



På kvällen dog dock lugnet och byttes mot en klump människor, alkohol och hysteriska skratt.
Puttade in en av mina kompisar i buskarna när han stod och kissade...Jag är en hemsk människa, jag vet, men vi höll på att pissa på oss av skratt. I regret nothing.
Fruktar dock hämnd nu

Bidde bakislunch idag bestående av flottig mat.
Och en kvällspromenad ute i mörkret för att rensa själen.
Nu: chips och dipp framför för många avsnitt av diverse serier på Netflix.

Såååå. Min syster fyllde 18 igår så hon drog ut på krogen med några kompisar och kom hem vid 4 i morse.
När jag fyllde 18 bakade vi äppelpaj, cyklade iväg för att bada och jag köpte 1 cider på Coop som jag drack framför en film med pojkvännen.
Vi är lite lätt olika känner jag :')

Jag menar; igår kväll medan hon ockuperade badrummet med hög musik för att fixa sej i ordning satt jag i mitt rum och gjorde markeringar i mina strumpor för att inte blanda ihop dem med mammas :))))))

Jag föddes till tant.

~Måste dock ge min syrra lite cred som pallrade sej upp 6 i morse, tog sej igenom hela skoldagen plus klarade av sin körlektion. Nu toksover hon~

Har börjat läsa en bok som heter "drunkna inte i dina känslor som handlar om HSP (high sensitive person/högkänslig person) och den är sååå intressant. Tar dock en evighet att läsa för lägger så ofta ifrån mej boken och ba "aa, det är verkligen så" *översköljs av tankar och känslor*
Men det är kul. Att kunna relatera till så mycket, att förstå allt de berättar om och lära mej nya saker om mej själv.

Att vara "sensitivt begåvad" är både en gåva och en förbannelse.
För det mesta en förbannelse, för min del, men jag försöker lära mej att hantera det bättre. För att explodera av sorg över småsaker är ganska energikrävande...

I boken berättar de om ett test som finna att göra på internet. So I did, needless to say att jag svarade ja på nästintill alla påståenden :')
Testet: https://static.homepagetool.ch/var/m_6/61/619/2330/7042292-wwwtest%20-%20H%C3%B6gk%C3%A4nslighet%20sj%C3%A4lvtest.pdf

Fanns ett annat test också; om man är högkänslig sensationssökande: https://static.homepagetool.ch/var/m_6/61/619/2330/7423678-Sensationss%C3%B6kande_sj%C3%A4lvtest.pdf
Gjorde den med och blev nästintill alla ja där med. I did not know that. Så nu har jag lärt mej nå nytt om mej själv, väldigt spännande!

En liten uppföljare till det jag skrev häromdagen om hela skaffa-barn-grejen:



Kan inte släppa detta ämne, det är min konstanta ångestklump och jag önskar att folk kunde förstå det och hålla käft.
Jag behöver en paus från mänskligheten/livet...

Här om natten vaknade jag av att en mindre tyngd la sej ner mellan mina knän. Första tanken "aha, en katt har kommit" men sen kom jag på att min dörr var stängd och att det därför vore helt omöjligt...Sen traskade denna "tyngd" uppåt i sängen, upp på min kudde och runt mitt huvud.
Jag öppnade aldrig ögonen under hela händelsen men det enda jag kunde tänka på var Yatzy.

Yatzy var vått katt som gick bort för 2 månader sen.
I 14 år bodde han med oss och väldigt ofta sov han hos mej. När han sov med mej kom han alltid upp till min huvudkudde först och traskade runt och gosade innan han la sej till rätta bredvid eller mellan mina ben. Det var hans rutin liksom.

Valde att inte berätta för någon för orkade inte med "eh, du inbillade dej bara" eller "du drömde säkert" för det var en sådan tydlig upplevelse. Och grejen är den att jag inte var rädd, fundersam, men inte rädd. Jag kände mej ganska lugn faktiskt och somnade om ganska fort efteråt.


Nu ikväll berättade mamma att hon inatt vaknade av att en tyngd traskade runt längst hennes ben och sen la sej bredvid henne men är hon kände med handen fanns det ingenting där. Så berättade om min upplevelse och vi är ganska säkra på att det var Yatzy som var och hälsade på oss.
Vår älskade, saknade, goa Yatzy som alltid ville få vara nära <3

Tänkte lägga upp en fin bild på honom men kommer inte in på tinypic </3

Tittade på en video i morse av Therese Lindgren där hon bland annat pratar om hela skaffa-barn-grejen och rädslan kring det.
Och jag kunde relatera så mycket och jag förstår all ångest hon känner för det för jag känner likadant.



Jag är fantastiskt jävla livrädd för graviditet och förlossning. Det finns inte i min värld att jag skulle kunna genomgå det. Varför?

1.Emetofobi - rädsla för kräkning.
Jag får megamycket ångest av att kräkas, har aldrig hänt att jag ej gråtit när jag spytt...Räcker med ett lätt illamående för att trigga igång ångesten. Och att genomgå en 9 månaders graviditet utan att kräkas eller ens må illa? I think not, det är en ganska vanlig grej.

2. Aikmofobi - rädsla för vassa och spetsiga föremål.
Och vet ni vad som är vasst? Sprutor. Bedövningssprutor, sprutor för att ta eventuella blodprov. Tänk om jag måste göra kejsarsnitt, en skalpell är bra jävla vass! Eller om det blir vaginal födelse men så spricker jag och ska man sy ihop med en vass jävla nåljävlel. Nej tack.

3. Algofobi - rädsla för smärta.
En förlossning är knappast smärtfri :))) Och som sagt, tänk om det spricker där nere. Fysatan va sjukt, jag hade satt en kula i huvet. Min smärttröskel är ungefär på -7, jag är en oerhört känslig människa och hanterar inte smärta nå vidare bra. Jag hatar att ha ont och att veta att något kommer göra ont. (Inte för att någon antagligen uppskattar att ha ont, men mitt är liksom lite längre gånget än så, vet ej hur jag ska förklara det).

4. Iatrofobi - läkarskräck.
För man måste ju inte besöka läkare när man är gravid eller ska föda :)))))
Jag går nästan aldrig till läkaren, även när jag egentligen borde....

Men sen även på grund av mitt mentala tillstånd. Med min ångest och mina panikattacker men sen också med min HSP (högkänslig person) så skulle en graviditet ta livet av mej, överlever jag det dör jag under förlossningen istället. Rent psykiskt skulle jag helt enkelt inte palla.

Sen har vi såklart den där detaljen också att jag inte är en barnmänniska.
Varför skulle jag frivilligt utsätta mej för sömnlösa nätter med en massa skrik, spyor och avföring överjävlaallt och andra obehagliga kroppsvätskor överjävlaallt?!? Och det faktum att man blir väldigt begränsad, det är inte bara att dra iväg huxflux. Allting måste vara konstant anpassat runt barnet.

Ni som har barn/vill skaffa barn och ser massa bra grejer med det; absolut, kör hårt!
Detta är mina åsikter ur min synvinkel och jag vill inte ha folks "du anar inte vad du går miste om/det är värt det" för just nu är det här jag står. Kanske att det ändrar sej i framtiden (?) kanske inte.

Jag känner helt enkelt att alla ÄR olika och alla GÖR olika, och det är helt okej!
Jag behövde få ventilera lite bara, blev ganska känslofylld i morse när jag såg hennes video och detta är ett oerhört jobbigt ämne för mej att prata om, speciellt med folk som inte vet om allt detta utan tar för givet att jag ska skaffa barn i framtiden och frågar när ska du skaffa barn då?. Jag vill bara få vara, folk behöver inte lägga sej i så jävla mycket hela tiden...

Nu behöver jag en kopp avslappnande te känner jag.
Nu blev det mycket jobbiga känslor här.