CharmigPotatis blogg



24 år. Bor i Örebro, Örebro län. Är online nu.

CharmigPotatis

Senaste inläggen

Send help
Igår 17:55
Kroppsångest & motionspepp ( cw äs)
13 oktober kl. 17:44
Panikångest cw
12 oktober kl. 23:50
Cum together?
11 oktober kl. 22:42
In Search of Darkness
11 oktober kl. 21:28
Secret crush
10 oktober kl. 22:16
Mina syskon är bäst
9 oktober kl. 22:39
Ytterligare en dag ~ cw (?) ångest i överflöd
9 oktober kl. 12:20
Det här med Tinder
8 oktober kl. 12:07
Storlekshets
7 oktober kl. 23:52
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Elliot Civilstatus: Ensam
Läggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Metal
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-08-20

Event

CharmigPotatis har inte lagt till några event än.

Send help

Dagen har spenderats med att skriva min namnteckning/underskrift en sisådär 70 gånger. Byter man förnamn måste en träna in att skriva under med sitt nya namn. Har även skickat in till Transportstyrelsen om att förnya mitt körkort samt varit till banken för att få ett nytt bankkort - så att det stämmer med mitt nya namn, liten fördel sisådär.
Är verkligen förvirrande när det står Elliot i de flesta system men Erica på körkort och bankkort. Typ: kan jag beställa saker? Om jag kan det, kan jag då hämta ut det? Men nya korten borde komma nu i veckan/nästa vecka, så jag kan leva normalt igen.

Utöver det sitter jag med antagning.se om flundrar på vilken kurs jag ska ha som andrahandsval - hållbar utveckling eller psykologi? Can't decide. För anmälan stänger ju inte imorgon liksom :)))


Tänker släppa allt en stund och käka pizza och duscha innan mitt huvud imploderar.



Kroppsångest & motionspepp ( cw äs)

När man har världens finaste vän som får ens humör att gå från ångest till pepp på livet - aka TheOccultist <3

Haft sådan brutal kroppsångest senaste tiden och verkligen vantrivts i min kropp och hur jag ser ut, allting känns fel. Jag hatar egentligen att prata om min kropp, av den anledning att det både riskerar att trigga igång min gamla ätstörning men framförallt för att jag skäms. Jag har alltid haft en ganska petite kroppsform och fått höra x antal gånger av folk "varför tränar du, du som redan är så smal?" som om viktnedgång är enda anledningen till varför man tränar vilket gör att jag känner att jag inte får känna mej missnöjd. Att jag inte har rätten att känna missnöje pga att jag är smal.

Hur som; tror att denna kroppsångest är en kombination av att jag mått sämre senaste tiden vilket lett till att min självkänsla rasat och det faktum att jag inte rört på mej lika mycket sen jag flyttade till Örebro. Hemma på Orrhammar är det massa natur -skog, ängar, vatten- och jag var ute och gick 5 dagar i veckan när jag bodde där.
Jag har flyttat från detta till en stad:

" alt="" class="right_img block_img">

~Saknar att ha naturen precis utanför dörren~

Men efter att ha pratat med Alexander är jag pepp på att besöka naturreservat i Örebro och hitta eventuella promenadstråk. Men även kolla upp typ yoga, dans, gympapass och boxning. Vill verkligen boxas har jag kommit fram till!
Jag behöver motion, jag mår så fantastiskt dåligt annars.



Panikångest cw

Var till krogen för att se min bror spela (han är trubadur där ibland) men efter bara en stund kom ångesten sköljande över mej för att sedan utvecklas till en panikattack. Började rent utav gråta inne på krogen, för så stabil är jag....

Tack och lov så var brorsas kompis där som kunde skjutsa hem mej, so he did.
Så nu sitter jag hemma med åtminstone lite mindre ångest och tänkte gömma mej i serier och te.

Känner mej så ofantligt dålig som inte klarar av att sitta inne på en krog för att se min egen bror spela. Men han var okej med att jag åkte, han förstod. Är bara så himla less på det faktum att jag äter medicin mot panikångest och ändå hamnar i panikångest?!? Vill bara få en ordentlig utredning och medicin som faktiskt hjälper, för det här funkar inte.



Cum together?

Upptäckte att jag fått ett meddelande på Tumblr från okänd människa. Alltid lika trevligt när folk skriver till en :)))

" alt="" class="right_img block_img">



In Search of Darkness

Kan vara som så att jag spenderade 600:- idag för att utöka min samling - min samling av skräckfilmer.
Självaste Corey Taylor (Sångare i Slipknot och Stonesour) har tillsammans med andra kända namn, svirat ihop en dokumentär om 80-talets skräckfilmer.



Corey OCH skräck!?!? Ja tack.
Den säljs dessutom bara fram till halloween så är väldigt begränsat, en sån chans går man inte miste om.
Den kommer bli helt magnifik i min samling som i nuläget består av cirka 220 skräckfilmer. (På DVD)

För den som är lika nördig som jag:
https://80shorrordoc.com/#trailer

Värt varenda krona



Secret crush

"Kan inte vi gå till myrornas, bara du och jag?" Den frågan har jag levt på idag.
Var några i vårt gäng som skulle på time beer på kåren idag men jag och en annan vän orkade inte, så hon frågade om vi kunde gå till myrornas istället. Hon verkligen viskade det till mej, ville inte riskera att någon annan skulle höra för hon ville gå med bara mej. Känner mej så ärad!

In fact så har jag crushat på henne ända sen första dagen jag träffade henne för 1,5 månad sen.
Hon är så jäkla söt och rolig och vi funkar så bra ihop. Och hon råkar också vara bisexuell såatteh
Hade det inte varit för att vi båda är på g med andra människor (vilket jag har noll planer på att sabba, jag skulle verkligen aldrig göra så mot någon annan samt att jag råkar gilla min crush ganska så jäkla mycket och vill verkligen vara med honom) hade jag flörtat så hårt med henne.

Kan inte jag bara få ha både pojkvän och flickvän samtidigt? Tack.
~Okej jo, klart att jag personligen kan det, övriga måste vara okej med det också tho. Den detaljen liksom~



Mina syskon är bäst

" alt="" class="right_img block_img">

~Detta var innan mitt namnbyte gick igenom - därav Erica och inte Elliot...
Hur som, älskar dem så ofantligt och längtar så mycket tills jag får träffa dem på fredag och spendera hela helgen med dem <3
Dör på riktigt lite inombords varje dag jag behöver vara ifrån dem.



Ytterligare en dag ~ cw (?) ångest i överflöd

Vaknade 7:30 - lämnade sängen vid 10:30.
Har alltid haft väldigt svårt för att kliva upp pga omotiverad men idag blev det extra påtagligt pga shit loads av ångest. Blev en ond cirkel av ångest; att inte klara av att kliva upp/ångest att jag inte klev upp tidigare och gått miste om några timmar på dagen. Vilket resulterade i att jag bröt ihop totalt istället. Vilket förvisso fick upp mej ur sängen för behövde snyta mej :))

Sen blev jag istället taggad på dagen, drog igång en maskin tvätt, gjorde god frukost och satte mej framför yotube.
Även lagt upp lite planer för dagen: plugga, ringa vårdcentralen/psyk, bädda rent, duscha och eventuellt gå till kören ikväll.

Sen kom min rumskompis hem och jag dippade totalt igen...Vilket låter hemskt, var verkligen inte hans fel, det är jag som fungerar som bäst när jag får vara ensam helt enkelt. Berättade att jag har en ganska konstig dag med skiftande humör och jag sa faktiskt att jag vill få vara ifred, vilket han både förstår och respekterar.

Är jag en hemskt människa om jag kollar runt efter eget boende?
Min rumskompis är världens finaste vän och det är inte att jag har något emot att bo med just honom. Jag vill inte bo med någon helt enkelt. Jag flyttade inte ens ihop med mitt ex när jag han frågade om vi skulle bo ihop, för jag vill bo själv. Det är så jag fungerar bara. Jag kan uppskatta att umgås med folk kortare stunder, men överlag så vill jag få vara bara jag.

Får varva denna dag med "sysslor" och självömkan framför serier...



Det här med Tinder

Råkade matcha med en kille på Tinder nyss...
Skulle visa min rumskompis om det var någon han kände igen då det visade sej att de jobbar på samma ställe. Skulle svepa för att byta bild men råkar istället svepa så pass att jag likear honom och tadaa "It's a match".

Han är säkerligen jättetrevlig, det vara bara inte riktigt min tanke.
Han kan få bli min och min rumskompis gemensamma kompis - kan de sitta och diskutera tåg då båda jobbar för Green Cargo :')

Gillade hans beskrivning av sej själv tho, han känns som en person man vill bli vän med!
Kanske ska råka matcha med fler människor, haha.



Storlekshets

Vad är grejen med att ha storlekar i kläder om inget är logiskt??
Köpte två skjortor idag, båda i samma butik, båda är oversized och lika stora på mej - men den ena är storlek XS och den andra XXL. Va?

Samma sak med 2 par jeans jag har, även dessa kommer från samma butik: ena paret är XXS och det andra L men båda sitter i princip likadant över ben och runt midjan?

Inte konstigt att man får hets och kroppsångest...
Kan man antingen faktiskt ha logiska storlekar eller skippa storlekar i kläder helt?!?

Logiskt sätt borde inte jag pyttelilla, smala jag ens kunna bära upp ett par jeans i storlek L. De sitter åt runt benen som skinny jeans dessutom, endast lite för stora i midjan, och jag känner mest..tänk en person som är större till kroppen som har storlek L annars kommer över dessa jeans och inte kan ha dem för de är för små. Förstå vad jobbigt det måste kännas.
Bara för att storlekar i kläder idag är så jäkla skeva och missvisande och rentutav felaktiga.