Discofittans blogg

Är så jävla trött på köttisar.
Kommer bli en bitter och militant vegan snart känner jag.
Kollade på Earthlings igår och inte kunnat smälta det jag sett ännu, utan bara gått runt med bilder på torterade djur i huvudet varje gång jag sett någon äta animalier.

HUR FAN KAN MAN STÖTTA NÅGOT SÅ JÄVLA VIDRIGT

Jag deltog i en forskningsstudie igår och jag fick med mig två biobiljetter hem som tack. Sååå.... VEM VILL GÅ PÅ BIO MED MIG - JAG BJUDER!

Jag har hittat blåmärken på min kropp
Äntligen
Får aldrig blåmärken
Men lite smisk och lite annat trevligt så är jag nu lika färgglad som .. jag vet inte... regnbågen?? <3333333

Alltså att åka iväg och träffa män som man inte känner för att knulla... är det destruktivt beteende eller är det att äga sin sexualitet och göra precis vad man själv vill? Vart går gränsen?
Jag känner mig osäker.
För nu i efterhand, när jag blivit hemskjutsad och jag sitter här invirad i min filt så känner jag mig varken nöjd eller speciellt gladare. Sexet var så himla meningslöst. Det var bra .. men... jaha?
Ärligt talat så känner jag att dagens sex bara var ett sätt för mig att bli av med ångesten som mitt ex och min ex-bästis ger mig just nu.
Alltså var dagens besök destruktivt.
Men annars då?
Jag brukade ju älska det här? Få vara anonym och leva ut mina fantasier med människor jag aldrig kommer få träffa igen. Bara släppa spärrarna och bara få vara jag.

Jag kan inte bestämma mig. Egentligen vill jag ju bara ha en pojkvän. Jag vill inte besöka män i deras lägenheter längre. Jag vill vara älskad och prioriterad. Men alla verkar bli så äcklade av mig för det jag har gjort och det jag blivit utsatt för.

Min gamla DaddyDom hörde av sig nu.
Så dålig timing.
Dör alltså. Måste åka dit.
Är så sexuellt frustrerad och nu känner jag att jag verkligen måste åka dit hur jobbigt det än är att åka kommunalt.
Lite pinsamt att erkänna att jag faktiskt har hällt på med sådant där.
Men den här mannen är den enda jag verkligen litar på när det kommer till sex och då har jag ändå hunnit lega med ganska många.
Eller ja det beror ju på vad man jämför med.
Hursomhelst - Saknar tryggheten.

hehehehehhehdsasghehe

Alltså är så ensam så jag typ dör.
Blev erbjuden 5000 kr för ett ligg nyss.
Förstår ni hur äcklig jag känner mig?
Vem tror han att jag är?

Usch, varför får jag aldrig träffa någon trevlig typ.
Jag har varit singel i 3 år nu och bara legat runt med skumma typer i jakten på kärleken.
Alltså såå patetiskt.


Snälla, rädda mig.

I natt mellan 03 - 04 så väntade jag på tunnelbanan.
En kille kommer fram och pratar med mig och mitt crew.. på engelska.
Behöver hjälp att veta hur han ska hitta rätt.
Det visade sig att vi skulle mot samma ställe så vi satt och pratade ett tag.
Under all denna tid så spelade jag och mitt crew med.
Men det var så jävla obvious att han inte var engelsman.
Jag har ju precis bott med några i en vecka I ENGLAND.
Att han glömde bort engelska ord då och då gjorde det inte bättre.
Alltså jag höll på att dö.
Han skiftade mellan en ganska normal brittisk engelska till en med svensk brytning.
Jag vet inte, som om jag skulle börja snacka lite skånska mitt i allt och fortsätta hävda att jag var renodlad stockholmare.

Förstår inte människor.
hahah hjälp.

Jag kom hem från England i natt.
Jag trodde det skulle bli en härlig semestervecka.
Ni vet, träffa farsan. Hälsa på feta släkten.
Turista i London och lite småstäder.
Men det var den värsta veckan i mitt liv.
Bara andra natten sparkade polisen in dörren till min pappas lägenhet.
15 poliser stormade lägenheten med vapen och ficklampor.
Det är lite svårt att svara på frågor på ett annat språk när man blir så abrupt väckt en tidig morgon.
Det kan jag nu avslöja för er.
Resten av veckan toppades med svält, alkohol, cigg och toaletter utan fucking toapapper.
Det finns en anledning till att senaste gången jag var där var för 7 år sedan. Men då var jag 13 så då la jag inte märke till allt på samma sätt.
Nu var jag där ensam med min kusin och jag levde mitt bland misären.
Det var vidrigt.
Jag vaknade med panik varje morgon då jag kände röklukt men kom sen på att det var farsan som låg och halvsov med en cigg i munnen.
Jag vaknade andra gånger av att en vild grävling härjade i köket. Lol skoja, det var min farbror som letade efter mat som inte fanns.
En anna grej som känns så där riktigt bra är att de vid varje utflykt utanför hemmet var tvungna att packa ner massor av öl och när den tog slut köpte de bara mer.
Mat? Vem behöver mat när man kan dricka starköl?
Diabetesen och hjärtproblemen lär ju försvinna av sig självt.
Mitt hat för användandet av droger har ökat något enormt nu.
Jag är så jävla besviken på min far.
Jag är så jävla besviken på alla där borta.
Glömde jag säga att tänderna hade trillat ur?

En fot i graven är vad de har och jag tänker inte kliva ner där med dem.
Jag känner mig äcklad, besviken och arg. Men också jävligt ledsen.

Jaha. Vart är min drömprins någonstans?

White light, Too bright, I just wanna see a trace of an outline

Ångesten är tillbaka. Inställda planer för andra gången. Sexuellt frustrerad, ångest och kvävningskänslor. Vill kräkas upp allt jag är och spola ner det för evigt.
Vill ha bekräftelse, vill leva. Nej, jag vill ha illusionen av livet, för döden är för nära för att låta mig andas.
Jag blundar och föreställer mig något bättre, något värdefullt, ett liv fullt av kärlek och ömhet.
Jag vill ha det intima, Blotta vad jag är för någon. Men den personen har inte kommit än. Existerar han ens?

Jag är trött på att behöva vara någon annan. Eller gå runt med den känslan av att inte räcka till. Behöva ursäkta min kropp, min personlighet, mina tankar, mina ord och mina åsikter. Att hela tiden gå runt och fundera på hur livet hade varit om jag inte var jag, om jag var någon annan.
Jag är trött på att inte kunna ha en endaste dag utan att jag påminnas om hur fel jag är.
Jag hade inga problem med mig själv, Jag hade inga problem med att vara 'speciell'. Ja tills jag fick veta hur fel det var. Gång på gång.
Och nu är ångesten påtaglig. Den är överallt, vart jag än går. Biter tag som en fästing gör den. Trots att man får bort mestadels av den så kan man fortfarande bli sjuk. För giftet är där ändå. Spelar ingen roll om du skalar av ångesten, lager för lager. Bettet kommer alltid vara där och det är infekterat.

Jag borde sova, jag har ett liv att hålla igång imorgon bitti. Jag har saker att göra. Det finns vissa saker man måste göra för att dölja hur infekterad man är. Om bara en syssla kan övertyga folk om att jag orkar med mig själv och att jag är frisk så gör jag den. Men verkligheten är en annan, verkligheten är min hemlighet. Och min hemlighet ska bevaras.