I came to say goodbye

Jag kom hem från England i natt.
Jag trodde det skulle bli en härlig semestervecka.
Ni vet, träffa farsan. Hälsa på feta släkten.
Turista i London och lite småstäder.
Men det var den värsta veckan i mitt liv.
Bara andra natten sparkade polisen in dörren till min pappas lägenhet.
15 poliser stormade lägenheten med vapen och ficklampor.
Det är lite svårt att svara på frågor på ett annat språk när man blir så abrupt väckt en tidig morgon.
Det kan jag nu avslöja för er.
Resten av veckan toppades med svält, alkohol, cigg och toaletter utan fucking toapapper.
Det finns en anledning till att senaste gången jag var där var för 7 år sedan. Men då var jag 13 så då la jag inte märke till allt på samma sätt.
Nu var jag där ensam med min kusin och jag levde mitt bland misären.
Det var vidrigt.
Jag vaknade med panik varje morgon då jag kände röklukt men kom sen på att det var farsan som låg och halvsov med en cigg i munnen.
Jag vaknade andra gånger av att en vild grävling härjade i köket. Lol skoja, det var min farbror som letade efter mat som inte fanns.
En anna grej som känns så där riktigt bra är att de vid varje utflykt utanför hemmet var tvungna att packa ner massor av öl och när den tog slut köpte de bara mer.
Mat? Vem behöver mat när man kan dricka starköl?
Diabetesen och hjärtproblemen lär ju försvinna av sig självt.
Mitt hat för användandet av droger har ökat något enormt nu.
Jag är så jävla besviken på min far.
Jag är så jävla besviken på alla där borta.
Glömde jag säga att tänderna hade trillat ur?

En fot i graven är vad de har och jag tänker inte kliva ner där med dem.
Jag känner mig äcklad, besviken och arg. Men också jävligt ledsen.