Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Med pappa
Politik:
Politik?
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2014-05-07
Hade konsert i kyrkan i dag med kören gick jättebra fick många applåder men jag började känna konstig när vi tog en paus innan konserten började, jag kunde inte fokusera bliken mina ben ville vika sig så jag satte mig utomhus in till en staty av ett barn som håller fram en fjäril till Jesus med en liten skylt där det står "Låt barnen komma till mig" och blundade och det kändes som om att när som helst skulle bara somna in och aldrig vakna igen. Jag blev tvungen att gå in igen när vi skulle gå igenom resten av sångerna kände jag mig helt väck jag bad min mormor om styrka, kraft och mod och mina bröder om kärlek och ro för er som inte vet så är min mormor död och två av mina små brödrar också. Jag trodde att jag skulle ramla ihop mitt under konserten och bli hämtad av en ambulans och hamna inte på sjukhus.
Ingen ting hände mer än att jag hade svårt att stå upp utan att vingla och jag hade ont på en punkt precis bakom örat.
Mår bättre nu men har fortfarande lite svårt att fokusera blicken men det kan vara som jag är trött.
Just nu åskar det utanför riktigt ordentligt och regnar.
Tror att jag ska gå och lägga mig typ nu så god natt.
Idag har allt hänt först så var jag på utflykt med skolan till en lekplats där jag utan att märka det tappade mina nycklar. En snäll snubbe ringde mig och sa att han hittat dom och att jag kunde hämta dom senare i dag om jag hade vägarna förbi. Mitt X kom på mig med att jag hade EC utan att berätta för henne då hon tror att jag har läst hennes blogg vilket jag inte vågar göra, skulle titta om hon var inne för hon är inne typ 24/7. Efter skolan åkte jag till Dalby för att fixa med banken och sånt där sen åkte jag hem för att hämta min sketbord (vet inte hur man stavar till det) för att sen åka in till Malmö och åka med vänner från skolan plus en vän utanför skolan. Dom skulle bada så jag hängde med ditt och så klumpig som jag är tappar jag ett ganska ny öppna pake cigaretter ner i vattnet så jag fick slänga dom (buhu). Efter det bestämde vi oss för att köpa glass då en del av folket från skolan åkt tillbaka dit (dom bor där) det var jätte kul och vi gick till centralen och jag plus två till åkte tåg till triangel för att hämta mina nycklar av den trevliga snubben som vi hade lite problem med att hitta vart han bor men det gjorde vi till slut. Då var det dags att åka hem till mamma och duscha äta och gå och lägga sig. Jag kom hem kl 23:35 och mamma blev inte äns arg :O lite chockad för hon blir arg för minsta lilla grej jag gör fel typ.
Men nu ligger jag i min säng och ska snart sova men först måste jag ju bara kolla EC förstås :)
Jag vet inte hur jag fick så många besökare på så kort tid men jag kan nog gissa att min X flickvän såg att jag besökte hennes blogg en gång. Hon är säkert arg för att jag inte har sagt något men hur skulle jag kunna göra det när hon strax efter dumpade mig och jag ville säga att jag har skaffat EC men jag visste inte hur jag skulle lägga fram det för henne utan att det skulle låta som om jag stalkar henne vilket jag inte gör.
Varför gör jag alltid fel??
Nu tänker jag gå till henne och ställa allt till rätta och förklara att jag skaffade EC för mina egna psykiska problem som jag håller på att jobba med.
Är det någon mer än jag som gillar blod??
Eller är det bara jag??
När det rinner ner för armen eller någon annan stans... bara lukten får mig att reagera.. Det är lite jobbigt när man går i min skola då det är alltid någon som inte kan hantera en vass kniv när vi ockuperar (tar en knopp från en pinne och sätter fast på en annan pinne) vilket gör att jag sitter och håller för näsan och nästan hyper ventiler.. fet jobbig.
I min föra skolan blev jag kallad för vampyren föra att jag inte tycker om att vara i solen och reagerade på när någon luktade vitlök och för att jag gillar blod. Det var kul för jag älskar vampyrer och övernaturliga varelser <3.
Tillbaka till blod.. Jag tycker att det är så sexigt på ett sätt jag inte kan beskriva... det är liksom.. jag vet inte... ohh.. Jag gillar den metalliska lukten och ska jag vara ärlig så tycker jag att smaken påminner om choklad ( jag har nog väldigt konstigt smaklökar när jag tänker efter) och jag älskar choklad <3.
Jag är väldigt skum och inte normal eller något annat för den delen :P
Jag måste bara säga hur mycket jag önskar att jag kunde se jordbundna andar (spöken). Men det ända jag kan uppleva är närvaro och känslor och ibland röster. I mina drömmar följer de mig ibland men inget farligt det hände mest när jag var med min BFF som kan se dom hon har lärt mig en hel del om det övernaturliga och det som finns bortom det vi människor förstår. Ibland kunde man tro att hon var mycket äldre än sina 17 år nu. Saknar henne väldigt mycket, hon är min syster i allt utom blod.
Jag kom att tänka på henne när jag tittade på min favorit serie "Ghost Wisper" om alla gångerna jag har varit med när hon skriker för att dom skrämde henne eller när hon satt och pratade med dom även om hon inte visste att jag hörde t.ex. vad den lilla flickan som bodde hos henne och som nästan var som en lilla syster för henne, den kvällen flickan ville sova tillsammans med oss i sängen plus en hund valp på mina ben. Det var skönt att känna så mycket vänlig närvaro på en och samma plats.
Ska snart gå och duscha men först ska jag se ett avsnitt till av "Ghost Wisper".
Ljuset från min väckarklocka färgade de sönderrivna väggarna gulaktiga, precis som om jag hade suttit och rökt i rummet under en lång tid. Ett par trötta ögon öppnas sakta upp. Dom är uttorkade efter nattens tysta regn. Det gör ont efter så många tårar. De grå ögonen möter de svarta hästögonen på planschen uppe i tacket.
Då var det dags igen tänkte jag. Täcket flög åt sidan och den iskalla luften kom i kontakt med de nyrakade benens nakna hud. Kläderna låg på golvet. Armen med de röda strecken på, sträckte sig efter de plagg som låg överst, fingrarna slöt sig om de kraftiga jeans tyget.
Väl påklädd gick jag med lätta steg ner för trappan och in på toaletten och fram till spegeln. Flickan på andra sidan glaset var röd och svullen runt ögonen, hennes hud var blekt som om hon inte hade fått sol på evigheter. Runt om det bleka ansiktet hängde det blonda, liv lösa håret i stripor längs axlarna och ner, håret som en gång varit som ett gyllene fält som svajade i vinden. Hon var en skugga av sitt forna jag.
Det kalla vattnet sved lite när det träffade de öppna såren på armen. Det är viktigt att hålla såren rena annars läker de inte snabbt nog tills nästa gång tänkte jag och stängde av kranen. Jag gick fram till de stora vita skåpet som höll matvarorna kalla. Kylskåpsdörren öppnades med ett svagt knarrande och den vanliga lukten av kalla varor och den typiska kylskåpslukten sipprade ut och ner på golvet. Lika snabbt som jag hade öppnat kylen stängde jag den. Inget att äta, som vanligt.
Klockan ringde. Dags att gå till helvetet. Där mörka skuggor dansar över de vita väggarna och väntar på att man ska gå i dess fällor. Så att de kan förstöra allt vi håller kärt och älskar. Det mörka hade förstöra det lilla ljus man har kvar. Med ord eller blickar gav den sig på en, där man gick genom den långa korridoren på väg till en sal eller till ens skåp, för att lämna och hämta nya böcker. Man kunde riktigt höra vad de tänkte. Hon är så äcklig som suger på tummen. Fy fan som hon ser ut. Hur kan hon gå klädd så. Hora är vad hon är.
Vintern är här med sin kyla och ensamhet. Allt som var varmt och fullt med liv är nu kallt och dött. Dess flingor färgar min blodröda jacka snövit. Jag tar ett till bloss och blåser ut den nästan genomskinliga röken.
Som ett vackert höstlöv som flyger i en kall vind, så rör dina händer vid min kind, i ett mörkt, låst rum jag befinner mig nu, är det någon som har nyckel så är det du, döden klär sig i vita kläder och flinar mot mig, jag är tom och vilsen utan dig.
Som ett färgglatt höstlöv som flyger i en sval vind, så smeker du försiktigt min varma kind, om musiken i min själ ändå inte vore så kall, om filmen i mitt hjärta ändå inte följde en mall, var är dina händer som ska hålla om mig, som blommor behöver sol - behöver jag dig.
Som ett fint höstlöv som flyger i en varm vind, så kysser dina mjuka läppar min heta kind, med oss livet vill leva glada dagar, men inget såret inom mig lagar, varför känns livet och kärleken så sjuk, förvirrad, sliten, tom och alldeles låg, om det ändå vore mig som ditt fina hjärta såg.
Som ett trasigt höstlöv som flyger fritt, glider jag ifrån det hjärta som jag önska vore mitt.
Knak knak!! hoppet tänds när dörren öppnas till svenskan. Kan det vara Hon?? Lika fort faller det pladask och för varje gång faller det längre och längre ner. Jag vet ju att Hon inte kommer instapplande mer in i salen och sätter sig på sin plats och tar upp sin dator och börjar skriva.
Va det sista gången jag så henne, va det sista gången blodet rann, va det sista andetaget.
Du fattar inte hur mycket jag saknar dig men lossas som ingenti och du tror väl att jag är över dig. Som om jag har gått vidare men det har jag inte. Det gör ont varje gång jag trotsar min längtan att knacka på din dörr bara för att höra din röst eller motstå frestelsen att pussa på dig och hålla om dig. Jag vill vara din även om du inte vill ha ett monogamt (eller hur det nu stavas) förhållande av någon anledning som jag inte behöver veta. Men när jag säger okej till Poly eller Extern (eller vad det nu heter) så säger du i mot mig och säger att jag inte skulle klara av det men hur vet du det. Det kanske skulle vara lite jobbigt i början för att jag inte är van vid det men det hade ju gått över och vem vet jag kanske gillar det.
Ge mig en chans innan du nekar mig för hur ska jag kunna göra något åt problemet om jag tror att allt är super bra.
Jag saknar dig mer än jag visar. Men dig är jag trygg och somnar så fort jag vilar hos dig, men nu sover jag dåligt igen och orkar inte gå upp när du inte är där och väntar på att jag ska smyga in på ditt rum och väcka dig med massa kyssar och kramar för att jag vet att du gillar att bli väckt med massa kyssar i nacken.
Men det kommer inte bli så på ett tag eller aldrig igen och om hon tror att jag är över henne har hon fel.
Sjöng nyss "Utan dina andetag by Kent" tillsammans med henne. Hon tittade på mig och jag på henne kunde inte titta på henne men jag kunde inte slita blicken från henne. Jag förlorade mig i låten och i hennes ögon kändes som om jag drunknade i ett hav av känslor. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Då blev man dumpad på sms.. igen... fast denna gång var vi åtminstone samma rum och sittande bredvid varandra. Fast jag hade en känsla av att det skulle bli såhär för alla dom har samma glimt i ögat. Man kan väll säga att jag är van och nu tror väl hon att jag gråter eller något men sanningen är att jag inte känner något just nu mer än att jag har förlorat något ovärderligt och det är faktiskt första gången jag har den känslan. Jag tänker fortsätta att vara hennes vän och jag tänker säga till henne att vad hon än väljer att ha mig som vän eller flickvän så finns jag alltid vid hennes sida och stöttar henne och tröstar henne när hon är ledsen eller helt enkelt gör så hon skrattar för det är ren musik för mina öron.
Tänker inte ge upp än.
Jag fick inte så mycket skäl för att jag var hemma så sent igår kväll som jag trodde. Pappa var lite sur på mig och sa att Linda tänkte ge mig utegångsförbud vilket pappa vet inte hjälper för min del när min mamma kunde ge mig utegångsförbud i 3 veckor för att jag inte hade gjort det hon sa åt mig att göra som t.ex. tvätten, städat eller något annat fånigt. Jag är lite förvånad över att han inte gapar och skriker på mig för det hade mamma gjort. Så fort jag har gjort något som går fel skriker hon på mig och blir riktigt arg, ibland kastar hon saker efter mig eller åt något annat håll. Men så är det inte hos pappa.
Jag mins första gången jag tappade en tallrik i golvet hos pappa jag blev så rädda att dom skulle bli arga och skrika så som mamma alltid gjorde, hon var mer rädd om tallriken än om jag gör mig illa. Men till min stora förvåning blev Pappa och Linda inte arga och jag frågade "Ska ni inte bli arga??" och pappa svarade "Varför skulle vi bli det??" Linda "Det är bara en tallrik det går att köpa en ny." Jag bara stod där och gapade medans dom städade undan och såg till att jag mådde bra och att jag inte hade skurit mig på skärvorna. Sen gjorde pappa sin speciella glass som vi kallade gogalolasoso vilket är det bästa jag vet <3
Nä nu ska jag sova ska upp tidigt för det är skola imorgon och alla i klasen är tillbaka från APL.
Ska bli kula att se dom igen
