Saknad </3

Du fattar inte hur mycket jag saknar dig men lossas som ingenti och du tror väl att jag är över dig. Som om jag har gått vidare men det har jag inte. Det gör ont varje gång jag trotsar min längtan att knacka på din dörr bara för att höra din röst eller motstå frestelsen att pussa på dig och hålla om dig. Jag vill vara din även om du inte vill ha ett monogamt (eller hur det nu stavas) förhållande av någon anledning som jag inte behöver veta. Men när jag säger okej till Poly eller Extern (eller vad det nu heter) så säger du i mot mig och säger att jag inte skulle klara av det men hur vet du det. Det kanske skulle vara lite jobbigt i början för att jag inte är van vid det men det hade ju gått över och vem vet jag kanske gillar det.
Ge mig en chans innan du nekar mig för hur ska jag kunna göra något åt problemet om jag tror att allt är super bra.
Jag saknar dig mer än jag visar. Men dig är jag trygg och somnar så fort jag vilar hos dig, men nu sover jag dåligt igen och orkar inte gå upp när du inte är där och väntar på att jag ska smyga in på ditt rum och väcka dig med massa kyssar och kramar för att jag vet att du gillar att bli väckt med massa kyssar i nacken.
Men det kommer inte bli så på ett tag eller aldrig igen och om hon tror att jag är över henne har hon fel.

//Badluck