Ingen förstår mig.. inte ens jag

Jag vet att jag är komplicerad och har mina problem men jag försöker alltid göra mitt bästa för att visa att jag bryr mig.
Jag vet också vad folk tycker om mig i skolan har alltid vetat vad folk tycker jag vet det lika självklart som om dom hade sagt det rakt ut. En del är dock positivt men det mesta är negativt eller helt enkelt förvirrande.
Jag vet också att folk tror en massa saker om mig för att jag verkar vara sån men jag helt enkelt bara har en förmåga att anpassa mig helt efter olika personer, allt från mitt sätt att prata till mitt sätt att bete mig, men det värsta är att jag gör det omedvetet vilket betyder att ingen känner mig för den jag är utan för den dom får mig att vara.
Varför vet jag inte jag bara vet att jag gör det. Jag känner knappt mig själv.
Jag vet en positiv sak med detta i alla fall och det är att jag kan bli den perfekta flickvännen eller pojkvännen. Jag kan vara allt det där man kan drömma om men ändå höll det inte antingen var det svartsjuka eller så blev jag utnyttjad eller bara någons leksak under en kort tid och alla gånger det tog slut blev mitt hjärta krossat om och om igen. Tiden läkte aldrig mina sår för mitt hjärta blev krossad så många gånger att senaste gången inte ens kändes.
Det var som om det var en rutin att bli dumpad precis som att gå till skolan varje morgon.
Jag känner mig så känslolös när jag skriver detta men det är sant.
Jag känner inge ting om någon skulle såra mig mitt hjärta kommer aldrig att bli helt igen så varför bry sig om det går sönder ännu mer det är bara ett hjärta.

//Badluck