Badlucks blogg

Då sitter man i sängen hos farmor och har lillsyran sovandes på en madrass på golvet. Jag vet att jag inte har skrivit på jätte länge men har inte haft värken ork eller tid. Men nu kändes det dags.

Så idag är jag trött för att vi var i väg och badade i några timmar borta vid Lungern. Det var lite kalt i vattnet men det vande man sig vid. Isan (min lillsyra Louise) blev arg på mig så många gånger för att hon inte fick som hon ville och trotts att jag hade svårt att andas när jag var i vattnet frö att det tryckte för mycket över bröstet mot slutet så skulle jag ändå simma ut med henne. Hahaha. Hon är en bestämd 5 åring och alldeles för smart för sin ålder.
Jag fick även en hel del sol på mig (vilket är ovanligt). Så jag kommer väl vara brun när jag kommer ner till Skåne igen (hoppas mina vänner känner igen mig bara). Min snygga kusin Emma var även där (jag skojar inte hon är så sjukt snygg och hon är bara 16 år och hon är dessutom längre än mig). Vi hade jätte kul och hennes lille bror Ludvig sprutade ner henne med vatten när hon låg och solade/sov vilket fick henne vakna till och leka med oss medans dom vuxna pratade.
Sen fram mot kvällen så åkte vi hem för att äta.
Efter matten fick jag och pappa frisör och stajlist då Linda (min plastmamma) skulle färga håret rött och göra sig fin in för fredagen då hon ska följa med pappa till Västerås och åka crusing (vet inte hur det stavas). Hon ska också för första gången ha en pinuppa-klänning och hela kittet. Själv fick jag också lite röd färg i håret. Ska lägga i svart sen en dag.

Så det är så min dag har sätt ut.
Ska nog också krypa ner i sängen och sova. Det ser så mysigt ut. Önskat att man var liten igen och slapp alla problem och all depression.

God natt EC.

Jag vet inte vad jag ska göra längre ett hal år kvar och jag kommer aldrig klara det.. Mamma hade nog rätt jag kommer inte bli något av värde... jag kan inte göra det.. något stoppar mig och jag kan inte få spärren att släppa.. hur mycket än jag försöker.. den ända tröst jag har är min underbara flickvän that I Love och vänner jag hjälper att må bättre vilket får mig att må bättre också..
Men så fort jag är ensam så är DepparJag framme och kramar om mitt hjärta och stryper all glädje.. Jag kommer inte att klara detta om jag inte får hjälp (tror jag) men jag kan inte fråga om hjälp.. vågar inte.. Jag är stark även om jag är svagast.. men DepparJag är inte så lätta att övertala om att jag kan för det vet vi.. men DepparJag vill inte.. Så mycket skit snurrar runt och jag ska var hemma hos min mamma i helgen.. få se hur det slutar..
Jag vill inte men jag måste.. måste var stark.. inte vika mig.. skulle aldrig kunna förlåta mig själ om jag gav upp..
Bland Änglar och Demoner lever jag.. En fallen ängel som rest sig igen.. Dom säger att jag inte får falla igen.. men det är ju lätt för dom att säga..
Jag är inte rädd för något men jag kan vara orolig.. okej jag ljög där lite jag är faktiskt rädd för en sak och det är MIG själv.. och mitt DepparJag så klart..
Ska jag försöka få något på pappret??..
DepparJag: Varför du kommer ändå inte bli något än en plåga för andra. </3
Jag: Det är klar du ska du värd så mycket mer än vad du har fått. <3

Jag ska försöka..

'Så mycket blod överallt' tänkte jag och såg ner på mina armar och händer som var täckta av blod och rivsår.
'Vad var det som hände egentligen??' jag försöker minnas varför jag är täckt av blod och har blod smak i munnen och bilder av människor som skriker för ögonen och mitt huvud genomborras av en outhärdlig smärta och allt svartnar men jag känner den is kalla vinden smeka min kind som små rakblad. Plötsligt blir blicken klar igen och jag märker att jag har stannat upp. 'Vart är jag?? Vänta.. jag har varit här.. för längesen.' platsen jag är på är så bekant men samtidigt så främmande. Jag försöker minnas.. minnas... 'Henne?? Men vem är hon??' smärtan är tillbaka igen och den iskalla viden river min kind som små knivar och någon skriker och mer varmt blod rinner ner för kinden och fryser nästan till is när vinden återvänder. Ett stor gammalt hus tonar upp sig framför mig och jag känner mig genast som hämma fast det är mitt hem. 'Något stämmer inte.' tänker jag när jag får syn på fyra siluetter på verandan framför huset. 'Kan det vara..?? Nä det får inte vara!!' paniken stiger i mitt inre 'Jag måste bort härifrån!!' men min kropp lyder inte utan går fram och stannar framför trappan hur lugnt som helst med ett roande leende på läpparna.
- Varför Catti?? Varför?? Säger en ynklig flickröst med gråten i halsen.
- Ja varför Cath?? Hur kan du göra så här?? Den andra rösten lite mer stadigt och försöker dölja hur skärade hon egentligen är.
- Catti snälla kom tillbaka till oss du är bättre än så här. Så längesen hennes röst nåde mina öron men jag minns fortfarande hennes ljuva stämma som nu är fylld med så mycket sorg och något som påminner om avsky.
- Cate, bebby?? Snälla jag ber dig kom till mig jag behöver dig nu jag behöver min söta vampyr flicka som jag älskar. En röst jag kan utantill och älskar mer än livet själv får min orörliga kropp att ryka till och något kallt rinner från mina ögon och ner för dom blod stänkt kinderna och plötsligt kommer allt tillbaka i ett ända svep alla skrik, alla liv som runnit ur mina händer, allt blod som täcker nästan hela min kropp från så många människor och dessa fyra tjejer som jag älskar och som älskar mig och alla deras tårar och plötsligt blir allt svart och jag faller djupt in i mörkret medans skriken fyller mina öron tills allt blir tyst...
'Vad har jag gjort??'

Mina ögon slår upp och jag känner hur hjärtat slår så hårt att jag tror att det ska hoppa ut ur bröstet på mig. Plötsligt känner jag att något tungt läger sig på mina ben och jag inser att det är bara min hund Lemmy som ligger där och jag förstår att jag är säker nu hemma i min säng med min hund. Så jag somnar om igen.

//Badluck
Edit: Kvällens mardröm.

Hur kan man vara både glad och ledsen samtidigt?? Hur fan då?? I'm happy and depressed. Jag är depp because jag inte kommer klara skolan hamnat hos Inkasso (smart as) och skyldig en vän pengar. Jag ska även leva genom ett helvetet och kanske ha någon mamma längre då jag måste byta adress till pappas.. kommer nog aldrig mer få se min två små systrar på mamma sida igen.. men men det gör inget jag missar ju ändå allt som händer dom och är som en främling i den minstas ögon......
.......................
....................... :'(

Men jag är överlycklig för typ ingenting men jag tror att det kan vara på grund av att jag blir så glad över att jag har min söta demon flicka som gör mig stark när jag är svag, glad när jag är ledsen, het enkelt lycklig.
Sen har jag mina vänner så klart.

Nu ska jag inte skriva mer måste spara batteri.

//Badluck

Igår när jag var på väg till en halloween fest (min först som mamma inte kunde förbjuda mig från att gå på) var jag på Malmö station och skulle träffa min flickvän för första gången sen vi blev tillsammans den 28 vilket var helt underbart <3 men när jag och hennes kompis skulle lämna henne vid tåget så var det en snubbe som gick på mig och började klada och försöker komma in under min kjol (var utklädda till en extrem sexig vampyr fast jag såg nog mer ut som jag sålde mig) vi sa åt honom att dra så han gick och kom tillbaka men gjorde inte så vi iggade honom. Sen kom min flickväns tåg så jag gav henne en hej-då-puss och då reagerade snubbe och reste sig och fråga min om jag var lebb Ja och varför jag inte gillade kuk därför och om jag ville känna på hans NEJ!! Lämna oss ifred eller så kallar vi på vakten. Han gav upp på mig och sen gick han på kompisen och hon sa i från och sa samma sak då gick han. Hon kompisen följde mig till mitt tåg som tog mig vidare till Lund där jag mötte upp folk och kände mig lite mer "säker".
Halloween festen var awesome i alla fall. Men en hel del av folket var dryga och någon hade sex på toaletten. Stackars tjej för killen har klamydia så jag hoppas att dom använde kondom.

//Badluck

Jag hatar verkligen mitt liv. Speciellt när ingen ting har ett samband och allt är en enda stor röra. Jag är typ förälskad i en tjej som är så sjukt söt och varje gång jag ser henne så slår hjärta ett extra slag och så fort hon inte är i mina armar eller inte rör vid mig så känns det som om jag drömmer och om jag skulle titta bort i några sekunder så skulle hon försvinna. Jag älskar att vara med henne för hon får mig alltid så sjukt glad och även om hon gör något som skulle göra mig väldigt arg så kan jag inte vara arg på henne äns i 5 sekunder... suk
Jag är låst med kedjor och stora hänglås och taggtråd runt mitt hjärta men hon tar sig förbi det så lätt.
Jag kan inte gömma vad jag känner för henne när hon är i närheten. Det går bara inte.
Det är jobbigt när man känner så här.

Jag hatar mig själv!!! Vill hitta en tjej men hittar bara undrar killar.
Jag har mins 4 killar som gillar mig jätte mycket och vill ha mig. Alla är jätte mysiga och söta och så klart snälla.
Som K1 (Kille 1) han är helt underbar och jag gillar honom verkligen och nyligen har han sagt att han älskar mig vilket får mitt hjärta att slå ett extra slag och samtidigt vill jag bara sjukt mig själv. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska ta mig till för vi träffades på midsommar och vi snackade inte mycket men sen på kvällen började vi prata och fick ligga bredvid mig på madrassen så han slapp ligga i en liten soffa. Först ville han inte det men sen när han legat och leggat en stund och fått mig att skratta (viket inte är så svårt) så gav han upp och frågade om erbjudandet fortfarande kvar stod. Sen låg vi och snackade hela natten och sen så gav han mig en puss tveksam och sen mer beslutsam. suk
K2 är också jätte trevligt och mysigt men jag känner honom inte så bra men jag gillar honom också och jag vet att han gillar mig ganska mycket men det gömmer han. Han och jag har tagit promenader tillsammans och titta på en hel del filmer vilket också är mysigt. Han får mig att le och skratta en hel del sen är han rätt söt för att han är känslig och gråter på sorglig sener på filmer.
K3 han är snäll och dö kär i mig tydligen. Jag har inte känt honom så länge men ändå vet jag allt om honom för han är väldigt lik mig. Han är jätte snäll och bryr sig sjuk mycket om folk. Jag får träffa honom ganska ofta då han och jag är med i en liten samling. Men jag är inte intresserad av han just för att han är lik mig och jag vet hur jag är.
K4 är ett av mina ex som vill ha tillbaka mig. Men jag har ingen känslor kvar efter han dumpade mig på ett sätt som gör att vi är fortfarande jätte goda vänner. (Hehe)

Jag skulle kunna räkna upp fler men det orkar jag inte.
Jag försöker som sagt hitta en tjej men så snubblar jag över snäll och söta pojkar...
Hatar mitt liv.
God natt.

//Badluck

Jag vet att jag är komplicerad och har mina problem men jag försöker alltid göra mitt bästa för att visa att jag bryr mig.
Jag vet också vad folk tycker om mig i skolan har alltid vetat vad folk tycker jag vet det lika självklart som om dom hade sagt det rakt ut. En del är dock positivt men det mesta är negativt eller helt enkelt förvirrande.
Jag vet också att folk tror en massa saker om mig för att jag verkar vara sån men jag helt enkelt bara har en förmåga att anpassa mig helt efter olika personer, allt från mitt sätt att prata till mitt sätt att bete mig, men det värsta är att jag gör det omedvetet vilket betyder att ingen känner mig för den jag är utan för den dom får mig att vara.
Varför vet jag inte jag bara vet att jag gör det. Jag känner knappt mig själv.
Jag vet en positiv sak med detta i alla fall och det är att jag kan bli den perfekta flickvännen eller pojkvännen. Jag kan vara allt det där man kan drömma om men ändå höll det inte antingen var det svartsjuka eller så blev jag utnyttjad eller bara någons leksak under en kort tid och alla gånger det tog slut blev mitt hjärta krossat om och om igen. Tiden läkte aldrig mina sår för mitt hjärta blev krossad så många gånger att senaste gången inte ens kändes.
Det var som om det var en rutin att bli dumpad precis som att gå till skolan varje morgon.
Jag känner mig så känslolös när jag skriver detta men det är sant.
Jag känner inge ting om någon skulle såra mig mitt hjärta kommer aldrig att bli helt igen så varför bry sig om det går sönder ännu mer det är bara ett hjärta.

//Badluck

Har ni någon gång känt er som att världen inte existerar samtidigt som den är så verklig, när man lägger handen på den kalla metallen, känner det fuktiga gräset under fötterna en tidig vår morgon eller det vassa små stenarna som river upp knät när man har ramlat.
Det är precis som att när vi inte rör saker är det som att det inte finns men vi kan ses det klart och tydligt och vet precis hur det skulle kännas om gick fram och rörde vid det. Men ändå går vi bara förbi som om det inte existerar.
Sen finns det ju en sak vi hela tiden känner men inte ser och det är ju luft. Luft känner vi som en vindpust i håret eller ser något som rör sig men vi ser inte själv vinden.
Och denna tanke slår mig om det finns en sak som existerar som vi inte kan se kan det då finnas fler som till exempel spöken eller änglar, demoner eller helt enkelt Gudar.

Eller är det bara nonsens??

Igår fick jag en kraftig attack av panikångest som jag inte har fått på många år.
Jag har knappt sovit något i natt.
Jag känner att jag inte är tillräckligt bra på allt jag är bara på.
Jag råkade göra en person jag tycker om illa och jag håller på att börja gråta så jag distraherade mig själv för att inte göra det. Men det blev också fel.
Jag är trött och skakar fortfarande.
Jag är snart på skolan mår piss dåligt.
Vill inte vara kvar här längre.

Börjar nu så hej då.