Då var man singel... igen...

Då blev man dumpad på sms.. igen... fast denna gång var vi åtminstone samma rum och sittande bredvid varandra. Fast jag hade en känsla av att det skulle bli såhär för alla dom har samma glimt i ögat. Man kan väll säga att jag är van och nu tror väl hon att jag gråter eller något men sanningen är att jag inte känner något just nu mer än att jag har förlorat något ovärderligt och det är faktiskt första gången jag har den känslan. Jag tänker fortsätta att vara hennes vän och jag tänker säga till henne att vad hon än väljer att ha mig som vän eller flickvän så finns jag alltid vid hennes sida och stöttar henne och tröstar henne när hon är ledsen eller helt enkelt gör så hon skrattar för det är ren musik för mina öron.
Tänker inte ge upp än.

//Badluck