busbarns blogg

Nu sitter jag i soffan och är helt slut. Har simmat ett ganska bra pass och är allmänt stolt över mig själv.
Jag mår bra just nu. Veckan har varit bra. Jag har inte mått dåligt nästan någonting alls, och det är så otroligt skönt. Jag är så glad.
Tänkte bara säga det.
Jag hoppas att ni också fått ha det helt fantastiskt i veckan, och om inte att ni kommer få det snart. För livet är så himla fint när det är fint och allmänt otroligt bra.
Nu ska jag spela Neopets och vänta på att tomatsoppan blir klar. Äta andra halvan av min avokado. (Äter hur mycket avokado som helst för stunden) Sen så ska jag dricka pärondricka. För det är typ också det bästa jag vet.
Kyssar, kramar, och en massa kärlek.

Först tänker jag berätta hur duktig jag har varit de senaste tre dagarna, jag har visserligen inte simmat eller varit ute och sprungit, MEN jag har gjort hela (ungefär) trehundra situps och har träningsvärk i magen. Så, till det jag hade tänkt berätta:
Idag när jag kom hem till lägenheten så fick jag ett OTROLIGT sug efter avokado med salt på. Jag har en tendens att få ohälsosamma relationer med olika saker i mat/dryckesväg och har haft det gällande olika saker under de senaste åren.Det värsta med det är att det inte är liksom begär som ger sig med tiden utan jag har byggt mig en lista med saker jag har ohälsosamma relationer med - Vissa mer ohälsosam besatthet över än andra.
För några år sedan hade jag en otroligt knivig syn på mat och allting sådant, och det gjorde att mina obsessions blev ännu värre än vad de är idag eftersom jag under de intervallerna jag hade olika starka cravings efter någonting inte åt någonting annat. Idag så har jag förstått och sagt till mig själv att jag får äta vad jag vill, när jag vill och det är okej vilket gjort att mina obsessions är lite mer utspridda och sällan lika ihållande och riktigt lika starka. Vilket som så tänkte jag rada upp dem på en lista här nedan - Detta är även saker som är väldigt bra att ge mig i present om man får idétorka.

Té
Choklad (Allt från vit choklad till 80%)
Popcorn
Avokado med salt på
O'boy
Gröna äpplen
Sushi (Det här är dock lite, alltså, jag har ingen riktig obsession runt det men kan få helt sjuka cravings efter det dock)
Apelsinjuice
Pärondricka från Kiviks
Nötter

Som ni alla kanske vet så är jag otroligt förtjust i konst, och drömmer om att fylla mina väggar med det i sinom tid. Framförallt så älskar jag ju fotokonst, men även lite andra gejer, som jag tänkte visa, och skulle vilja ha uppe på väggen någon gång.

Idag har jag funderat en del. Om livet och sådant. Inte någonting negativt, utan bara funderat sådär så jag blir så disträ att jag glömmer bort omgivningen.
Sådär som jag gjorde mycket förr i tiden, framförallt innan jag blev sjuk.
Jag började med att fundera på hur fantastiskt fin vår klass är, och hur otroligt mycket jag tycker om dem och hur jävla mycket jag kommer att sakna dem. Idag stannade fyra av oss kvar efter att vi slutat, stal och ett klassrum och tittade på film. Bara för att. Fanns liksom ingen anledning annat än att det kändes bra.
Det fick mig i sin tur att börja tänka på min oskuldspojke som kanske ska flytta innan vi går ut trean. Det ger mig ont i magen för att jag tycker så fantastiskt mycket om honom också och jag kommer att sakna sönder honom ifall han åker iväg och lämnar mig kvar här. Vilket nästan alla jag håller av har gjort och det gör mig så ledsen. Han tycker inte om att jag är så mysig med honom eftersom han inte tycker att det är okej att jag är så mysig med honom när jag har pojkvän. Personligen så bryr jag mig inte, och det gör inte min man heller. Jag har kommit fram till att jag egentligen trivs bäst i förhållanden när man inte måste sätta etiketter på dem.
Ni vet den där tiden då man nästan är tillsammans med någon? Man kanske har sex, ser film, kramar älskar men det är inga löften sagda annat än att man är i samförstånd om att man tycker otroligt mycket om varandra. Då man är mer än knullkompisar men inte riktigt har frågat varandra om man faktiskt har ett förhållande. Det är det bästa jag vet. När man rör sig i gränslandet och ännu inte har sagt någonting, när man kan kalla någon för sin, men inte behöver sätta ord på vad personen faktiskt är.
När man inte behöver svara på ifall man har flyttat ihop för att man har halva sin garderob där och kallar det för hemma. Jag menar, jag bor överallt där mitt hjärta är hemma. Jag har flera hem, jag bor där och på en massa andra ställen.
När man inte säger att någon är ens bästa vän därför man älskar alla sina nära vänner lika mycket men bara olika, men det blir så otroligt svårt att förklara för människor hur man kan älska alla lika mycket och inte bryr sig om att bli kallad för bästa vän därför det handlar inte om att vara bäst det handlar om kärlek och det har jag hur mycket som helst av. När man ska förklara för någon att man har sex med sina vänner ibland, därför man älskar dem så otroligt mycket och vill ge dem det allra innersta finaste bästaste som finns i en fast än att man inte är kär. För vad är egentligen kär?
Jag tycker bäst om tiden innan man måste fastställa att man är kär. Den tiden då allting bara är, och får vara. Då allting bara är längtan efter personen, kärlek och bubbel i hjärnan och i bröstet. Oavsett om det är vän eller en kärleksrelation.
Det är det bästa.

Sitter och gråter över att jag var tvungen att plocka bort en massa musik från min ipod. Det är betydligt lättare att vara ledsen över skitsaker än att ens försöka prata om ångesten som finns inutii.
Jag hade tänkt försöka försöka få mig ut och springa gå idag. För att vara ärlig så vet jag inte om jag har mest ångest över att jag ska försöka ta mig ut. Försöka börja med att göra annat än att simma. Eller om det bara är någonting annat.
Jag funderar på att hoppa över det. Vänta tills att ångest lagt sig över det för det känns verkligen som om jag ska dö. Jag har ångest och kaostankar som biter mig i nacken. Är hatet för mig kropp eller ångesten störst?
Jag borde inte motionera för att jag hatar mig själv. Jag borde göra det för att jag tycker det är kul och vill må bra? Eller hur? Visst är det så det borde vara?
Frågan är så jävla infekterad i min skalle så jag vet faktiskt inte längre. Jag vet inte om människor är så äcklade av mig så att motionen borde vara för att jag ska gå ner i vikt. Jag är så fel och så äcklig.
Jag ska lyssna på The perks of being a Wallflower idag. Vilket som.

Idag så ligger jag hemma i sängen. Min världens bästa karl är hemma med mig och jag tittar på Fairy Tail. Ska dricka te och äta ett ägg. Serien gör mig så uppslukad så jag kan inte riktigt koncentrera mig på vad jag ska skriva, men jag tänkte visa er tre av fotografierna jag tog på Lisa här om dagen.

När du varit så kärlekssjuk att du sökt sällskap med vem eller vad som helst helt desperat i flera dagar, det finns så mycket glädje och så mycket roligt som egentligen är jättetråkigt som du vill dela med dig av, bara dela med någon och så kommer ändå det du försökt fly från desperat en kväll.
Hjärtat börjar smärta och växer sig under natten till ett monster. På morgonen vaknar blir du väckt och din första tanke är att du önskar att du inte någonsin igen ska behöva kliva upp ur sängen. Helt plötsligt försvann alla saker du ville förmedla, de leenden du ville dela med världen är borta.
Nu är allt som vanligt igen tänker du och skruvar på dig för att försöka få det som krälar i magen att sluta. Någonstans inuti så önskar du att det ska brista ut idag, att helvetet ska braka lös så att du kan sluta existera en stund. Bli förintad av det som livnär sig på det som finns inuti. Så du kan få bli helt tom.
Men det är inte så illa idag. Inget helvete kommer att bryta lös. Det kommer att ligga där hela dagen och kväva mig långsamt. Bedöva alla sinnen och lägga sig som en klibbig svart sörja över allting.

Jag sitter för närvarande iförd den största tjocktröjan jag äger och gårdagens smink. Äter ett för löskokt ägg. Har sovit otroligt mycket. Lyssnar på min mans, Filip och Pontus podcast. Faktum är att de är sjukt duktiga. De reviewar film, kultfilm och klassiker, tycker ni om film, eller bara tycker om att ha någonting mysigt att lyssna på borde ni lyssna på dem. (http://filmstuganpodcast.wordpress.com/) De kör en review på Robocop i detta avsnitt och förra avsnittet var på The Rocky Horror Picture Show.
Suck, jag saknar efter min man. Saknar efter, jag skriver så hela tiden, en dum sammanskrivning av längtar efter dig och saknar dig.
Jag saknar min man. Jag längtar efter honom så jag har ont i magen.

Igår var jag iväg och tittade på A good day to Die Hard med min Tor och Erik. Det var en fantastiskt underhållande film ska jag lova er och jag skrattade mig igenom större delen av filmen. Som Tor valde att uttrycka det;
"Det är en film skriven för män, men dialog för män, av män"
Tro mig fina människor, det är verkligen ingen överdrift. Hela filmen är så mycket man att det inte finns ord att förklara det. Så fort Bruce kommer in på scenen så börjar bilar att explodera och flyga i luften. Dessutom är det med onda ryssar och kärnvapen. Vad ska man säga - Det är helt klockrent bara. Åh, haha.
Efter filmen så begav vi oss hem till Tor för en gång skull. Vilket var trevligt, fram tills att Erik bestämde sig för att inte gå hem och lämna mig och Tor ensamma utan att lägga sig och ta upp hela sängen så jag fick gå ut och lägga mig i soffan för att kunna sova.
Jag räknade nämligen ut att det inte var värt att lyssna på snarkande och sova dåligt om jag ändå skulle behöva trängas med Erik i sängen. Tor lade sig väl runt femtiden i sängen bredvid Erik och sov en liten stund han med tills jag kom in och väckte dem. Då gick Erik hem. Direkt efter att han vaknat. Så fruktansvärt ovärt, jag menar om han faktiskt skulle stanna över natten och trängas så kunde han väl stanna och äta frukost med oss om inte annat. Eftersom Tor inte sovit någonting så låg vi och slumrade i en timme efter att Erik övergett oss innan jag med bruk av lätt våld fick upp pojken ur sängen och tvingade honom att göra mig frukost.
Aprikosté fick jag. Fantastiskt gott, så fort min älskade kommer hem så ska vi gå på T-magasinet och handla det.
Jag tycker om att umgås med Tor och Erik. Framförallt med Tor därför han gör mig för det mesta ångestfri. Det absolut bästa är att ha min man och Tor i samma hus.