som en viskning

19 februari 2013 kl. 08:27

När du varit så kärlekssjuk att du sökt sällskap med vem eller vad som helst helt desperat i flera dagar, det finns så mycket glädje och så mycket roligt som egentligen är jättetråkigt som du vill dela med dig av, bara dela med någon och så kommer ändå det du försökt fly från desperat en kväll.
Hjärtat börjar smärta och växer sig under natten till ett monster. På morgonen vaknar blir du väckt och din första tanke är att du önskar att du inte någonsin igen ska behöva kliva upp ur sängen. Helt plötsligt försvann alla saker du ville förmedla, de leenden du ville dela med världen är borta.
Nu är allt som vanligt igen tänker du och skruvar på dig för att försöka få det som krälar i magen att sluta. Någonstans inuti så önskar du att det ska brista ut idag, att helvetet ska braka lös så att du kan sluta existera en stund. Bli förintad av det som livnär sig på det som finns inuti. Så du kan få bli helt tom.
Men det är inte så illa idag. Inget helvete kommer att bryta lös. Det kommer att ligga där hela dagen och kväva mig långsamt. Bedöva alla sinnen och lägga sig som en klibbig svart sörja över allting.

Och jag drömmer inte om en egen lägenhet och en katt att älska eller en kärlek och te mjukt som honung just nu. Jag drömmer om att få bli tom och tyst. Att allting ska sluta snurra och bara stå still så länge så jag kan få greppa det, älska det och vara med.

---