I think that not knowing is what bothers me

Sitter och gråter över att jag var tvungen att plocka bort en massa musik från min ipod. Det är betydligt lättare att vara ledsen över skitsaker än att ens försöka prata om ångesten som finns inutii.
Jag hade tänkt försöka försöka få mig ut och springa gå idag. För att vara ärlig så vet jag inte om jag har mest ångest över att jag ska försöka ta mig ut. Försöka börja med att göra annat än att simma. Eller om det bara är någonting annat.
Jag funderar på att hoppa över det. Vänta tills att ångest lagt sig över det för det känns verkligen som om jag ska dö. Jag har ångest och kaostankar som biter mig i nacken. Är hatet för mig kropp eller ångesten störst?
Jag borde inte motionera för att jag hatar mig själv. Jag borde göra det för att jag tycker det är kul och vill må bra? Eller hur? Visst är det så det borde vara?
Frågan är så jävla infekterad i min skalle så jag vet faktiskt inte längre. Jag vet inte om människor är så äcklade av mig så att motionen borde vara för att jag ska gå ner i vikt. Jag är så fel och så äcklig.
Jag ska lyssna på The perks of being a Wallflower idag. Vilket som.