En sak jag tycker om med mig själv är att jag har väldigt lätt för att finna mig in i tillvaron och bara acceptera den som den är. Det är lätt för mig att fastna vid någon punkt, och blicka ut mot den ett ganska bra tag innan jag bestämmer mig för att göra något annat. Det är nästan lite meditativt på ett sätt, att sitta och betrakta detaljer inom ens vy utan att lägga någon större värdering kring dem. Bara liksom notera att det finns linjer, former, och färger. Det gör mig lugn, och det är bra, för det är mycket som gör mig stressad nu för tiden. Det är dessutom trevligt att känna in sig i olika slags stämningar, nästan ingenting är tråkigt.
1. Slog mitt rekord på Tetris med ASmycket
2. Kom in på folkhögskolan som ligger precis runt hörnet
3. Blivit kallad till jobbintervju
4. Jag har äntligen en tydlig idé till mitt slutprojekt
Bonus:
5. Fi fortsätter bara att klättra uppåt
6. Jag har en trevlig amerikan på besök
Repost från min Instagram. Hittade den här på Myrornas för en hundring. I och med att jag inte har sådär jättemånga LP-skivor tänkte jag att jag kunde utnyttja det tomma utrymmet till en liten Hall of Fame.
PS. Något under konstruktion. Jag har andra fine exclusive items nedpackade i lådor
Jag skulle behöva ett till jobb. ): Har räknat ut att det vikarierande jobbet troligtvis inte kommer ge nog med pengar i månaden under dessa tre månader. Detta är dock inte särskilt ångestframkallande, jag fortsätter bara att söka jobb. Ibland är min hjärna smart. Istället för ångesttankar blir jag istället sjukt målinriktad och peppig. Ska fixa. Ska make things happen. Det ordnar sig även om det inte ordnar sig.
Om knappt två timmar kommer en amerikansk vän hit (all the way från Kalifornien) och ska stanna här i två veckor. Vi kom i kontakt med varandra via 4chan. Ibland är livet ett galet liv. Men ett trevligt ett likväl.
I övriga nyheter upplever jag ett konstigt ljusfenomen. Jag är inte riktigt säker på vad det beror på.
Här är några musikvideos till ett par eget ihopsnickrade låtar. Jag filmade dem tillsammans med en av mina bästa vänner i begynnelsen av vår relation, det känns lite fint att sitta och kolla på dem nu. Lät honom stå framför kameran för det mesta då han är så satans fotogenisk, den grabben.
Den här låten var mitt första försök med elgitarr. Bad Stefan klättra upp i ett träd och mima.
Stefan och mitt gosedjur Oliver working some shit out.
Den här gjorde jag utan Stefan! Med min webcam. Blått. Spejsiga effekter.
Hej. Jag är på en helgutbildning belägen ute i Djurönäset, har kanske nämnt att jag ska bli en sån där mentor/stödkontakt. Vi får jättemycket mat och fika och vansinnigt najsa rum att bo i. I'm on rollerskates. För första gången på länge känns det som att jag gör något meningsfyllt med mitt liv. Like wauw. Visst, att plugga upp betyg är väl meningsfullt, men det känns inte inombords liksom, det känns bara tradigt, och dessutom är det kopplat till viss dålighetsångest. Det enda som motiverar mig är hur det kommer kännas sen.
Men att ha börjat aktivera mig på fritiden och göra saker for the community that I believe in - jävlar i min kaka vad det ger mig självkänsla. Vilken solid känsla av meningsfullhet det ger.
Var påväg till en födelsedagsfest hos en gammal vän, men innan jag hunnit till busstationen vände jag på fotsulan och gick hem igen.
(hej hyperbole and a half förlåt för att jag snor din bild)
Önskar bara jag var bekvämmmmm cool human being och inte så fast i gammalt knepigt. Det är jobbigt att träffa ett gäng människor som lärde känna en under en period i livet då en mådde som knepigast. Ett gäng jag dessutom haft missnöjet att ha betett mig rätt illa mot. Jag blir inte lika självklar i mina meningsuppbyggnader, jag mumlar och uttrycker mig inte lika väl. Blir nervös. Åh, vill så gärna bara kunna ruska på huvudet och vara my fabulous self och inte övertänka alls. Ba go with the flow och inse att det som varit, har varit. Det är andra tider nu och de har förlåtit dig för längesen.
Måste jag alltid ha såna här problem och kommer min självkänsla alltid vara rutten? Kommer jag någonsin bli vuxen? Kära KP, jag förväntar mig svar.
Blerrrhhrgghh.
Men nån dag ska det väl bli bättre. Tills dess får jag kolla YouTube-tutorials i hur en ruskar på huvudet och går vidare med sitt liv.
Idag fick jag reda på att jag är blivande mentor på HBTQ-kojan. Det innebär att jag kommer vara en sorts stödkontakt för ungdomar med tunga skor. Om en månad blir det att dra på en utbildningshelg till Djurönäset, beläget lite utanför Stockholm, där jag får träffa andra blivande mentorer. Ska bli fint. Pepp.
