Riktigt namn:
Angel Lovecraft Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Kläder
Bor:
Själv
Politik:
Inte valt
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2014-10-30
Har vart vaktmästare ett tag. Började med praktik slutade med att jag fick vara vikarie vilket var ett plus.
Har vart på AF för ett antal dagar sen och skall få träffa en såndär syo person.
Får se snart om jag får mina hormoner :D
I WANT MY BOOBS!
Hexmässigt blir det att plantera Belladonna/Nightshade ^.^
Black medicins for the people ;P
Annars i livet så stör väll ensamheten mest xD
Smiling on the outside crying on inside, Y'all know whut I'm talking about :P
Nått mer son stör ärla att jag just nu behöver koka vatten då kommunens vatten har fuqat up xD
I NEEDZ MY FUQIN COFFEE!
COFFEE IS LOVE, DARK LOVE THAT IS ;3
Till next time:
Do what thou wilt is the whole of the law.
Love is the law. Love under will.
From me, may bastet bless ya!
PEACE!
MVH: Angel
The flooring of this land is made up of gravel and sand, Grey as well.
The gray sky and ground folds together in the horizon as an endless darkness.
Only mere dead trees so far apart that they nearly disappear from view, stands silent as there Is no wind.
I'm weak and drained.
My body looking like a medieval prisoner deprived of even food, skeletal.
I have chains from different parts of my body to massive boulders.
I can walk but just barely.
I want to scream but skin has grown iver my mouth.
I stumbel across deformed and decomposing bodies lying at some of the trees.
Some have no Faces as If the face World have ben ripped of. Some bodies got parts of skin from the torso, limbo and even their genatalia ripped, some have even parts ripped of.
It's so quiet that you are alone with your thoughts.
The only thing that Is stimulating Is the smell of death and rot.
Walk and walk but nowhere to walk.
Death and death and even more death.
Ja då var man här igen... Hur kommer det sig att när livet känns negativt så hamnar man här. Nå de är la ändå bra på nått vis att man kan få ut saker nån vart.
Livet går upp livet går ned det svänger och vinglar.
Från att må som om inget kan gå fel i livet till att slukas i sitt eget mörker såpass att de rep jag hängde upp som hängsnara (pga utsmyckning) börjar se intressant ut.
Jag har fått praktik som vaktmästare på ett äldreblende. Min handledare är asbra och använder Angel som talesnamn till mig ^^
Samt att det vart prat på att de skall föryngra arbetsplatsen så vem vet om de finns nån möjöighet.
På andra håll så känns väl livet mest tomt, såpass tomt att jag ej vet vad jag skall göra av det.
Det gör en gött depp när man finner folk på transmottagningen som började senare än mig men fått sina hormore innan en själv. Får en smärre smärta i hjärtat att bara tänka på det.
De finns fortfarande en del ensamhet i livet som är jobbig. Min depprition poppar in me ett javla - Chabba! Nu är ja hemma igen! Då och då.
Ju längre ensam ja är ju mer tänker man...
Att må ganska piss da ut och da in. Jag hade nog nästan gjort vad som helst för att må awesome i ett par timmar... Vilket påminner mig, Ja kollar just på en serie med en vän.
Serien heter Narcos som handlar om Pablo Escaban. Om Kokainet som han blev mille på.
När jag kollar så poppar tanken upp. Hadde de vart nått för mig.
Kanske inte kokain men marjuana värkar ärligt talat inbjudande då de inte haft ihjäl någon enligt jordens alla länders mätningar.
Hmm våld är la smått intressant med då det sägs att de blockerar jobbiga känslor.
Jag får la håppas att nån av de få nassar som finns på ön börjar visa sig så jag kan få en punshing bag xD
DOPEs nya album Blood Money är bara awesome ^o^
Woop woop!
Inte bara för att jag tycker songaren Edsel är snygg utan att texterna hits me då & då eftersom jag gärna tar till mig texter personligt.
Introt, Confessions Of A Felon: Smått rått och humoristisk.
Blood Money: Sex, Drogs, Guns, Sluts, God damn all of us, Säjer sig självt.
Shoulda Known Better: Ibland är de; de som man älskar mest som gör en mest illa...
Lexipro: Shes gone away... Damn them feels xD
Hold On: Ett helvete att försöka glömma de minnen som en gång gjorde en lycklig...
1999: Detta är typ samma år som jag kom in i puberteten och kände mig annorlunda men äldrig vågade visa där vi bodde med rädslan för mitt liv...
Razorblade Butterfly: Spread your wings and fly, but don't fly away. Säger sig självt.
Drug Music: De sägs enligt vissa forskare att musik funkar som en dråg för vissa människor... pssst I'm one of em ;)
A New Low: Ibland faller vi alla...
Hypocrite: De finns det många av xD
X-Hale: Låten Kändes ovanligt Industrial O.o?
End of the world: Trump blev president och att ha med denna låt gå med och skivans realese är lagom till efter valet xD Bortsett från de så är detta en av mina favolåtar på denna CD. Får en gnutta Death Note känsla... Från Yogami Lights perspektiv så klart ^_^
Sellfish: Ibland måste man bry sig om sig själv.
Nomb: Some of us walk on a broken road...
Violet: Go on take everything, take everything. I want you to.
Go on take everything, take everything. I dare you to. Säger sig självt.
Idag har det varigt en såndär underbar dag, då jag började arbeta på Naturvårdslaget i Varekil.
Jag var på ett möte för ett tag sedan innan idag dock då jag var mer finklädd och jag tror att de dömde mig genom att se mig som framsidan på en bok, både chefen och en annan dam som simpelt var tvungen att dra ur sig när vi skulle prata om arbetskläder och specifikt skor; att vi skall vara i teräng så inga finskor med lite dryg attityd.
Idag när jag kom så var jag genomfärdigklädd för arbete.
Med arbetsbyxor, Sovjetbälte, vit t-shirt, svart jeansjacka, och en svart sorts keps med mindre front och där på sittandes en Sovjetpin.
De ända jag behövde var ett par skor som jag lånar. Hade bara ett par gamla gympadojor som närhet till arbetsskor.
Chefen blev smått paff då han såg mig gå ut från dass då jag var där tidigare, han kände inte igen mig... Tror jag.
Under dagens gång så skulle vi ut på skönn och städa upp allmänn och mysko skit som spolats upp, tro mig man blir förvånad över vad folk slänger i vattnet.
Det blir jag chefen och en annan arbetskamrat som skall iväg.
Det första de lägger märke till (Vad jag uppfattat) Var att jag har svårt att sluta arbeta och att jag arbetar för mycket, Vilket troligen inte var nått de hade föreställt sig.
Nå vart kommer då min arbetsvilja ifrån. Det är en ond cirkel av hat och tvång.
På grund av min synskada så känner jag mig ofta begränsad eller att jag inte räcker till. Så när jag väl får ett arbete jag klarar av så pushar jag mig tills att jag nästan stupar av antingen utmattning eller uttårkning, detta bara för att jag inte tål att inse att jag är född med detta hjävulskap till ögön. Jag vet att jag kan och JAG SKALL BEVISA DET!
Det enda som var lite off under dagen var min chef då han verkade dra metaforiska skämt som mer eller mindre var baserade på mig (tror jag)
skämten var i sin självklarhet homohatiska.
Han är absolut ingen dålig chef och accepterar mig där (verkar det rakt av som). Men det ändrar inte på att skämten var smått störande. Dock tänker jag låta det gå ett tag så han lär känna mig och så lär nog skämten bli tråkiga.
Vad gäller de andra kollegorna så verkar de inte bry sig de minsta vilket förvånade mig då innan jag skulle börja här bara hört fördomar om dom.
När jag väl anlände möttes jag av en yngre kille som självklart inte visste vem ja va men ändå när min mer manliga röst poppa fram då han fråga om jag skulle in då jag stod vid dörren, Inte ett ord och inte ens en attitydstörning när jag drog frågan när chefa kom. Utan svara snällt som om de vore en vardag.
Då jag mötte fler senare så var det nog bara en som var mer tystlåten efter han hälsat till mig men började snacka ganska fort.
En annan kände redan min mor och hade inte de minsta emot mig.
Det går såppas långt att han som var med oss ut inte riktigt såg utt att fullt ut bry sig om skämten utan bara drog ett leende och ett - aja.
Samt att när chefen ej var där så var han väldigt pratglad samt mer arbetskamrat bokstavligt talat, vi hjälptes åt med de ena och andra och han var den som verkade minst dömmande av dem alla.
Och nu skrivandes i slutet av dagen mår jag ändå asbra :3
Ursäkta dålig bild, dålig mobil xD
Hej!
Japp jag är lite seg på att skriva här men ja försöker bättra mig.
Ja de går inte fort men det går frammåt.
Det ser ut som jobb frampå till hösten förhoppningsvis samt lite arbete innan på antingen en form av trädgårds/skogsarbete eller på ett mindre sörvicelag.
Vad gäller min utredning på Lundströmsmottagningen i Alingsås så är jag klar med psykologen och skall möta någon annan... OM ETT PAR MÅNADER!
Det har gått tre månader nu och jag börjar bli otålig då man inte mår direkt bättre av att bara få vänta.
Då Jag känner mig som både man och kvinna i en och samma kropp och vill försöka korrigera kroppen på något vis så blir jag så trött över att folk försöker diktera vad man skall eller bör känna, många som uttrycker att jag troligen ej kommer få nån hjälp av transmottagningen pga av att jag inte känner mig helt som kvinna och att jag simpelt både ljuga för att då byta helt. Men eftersom jag mår delvis bra som kille så känns kroppen bara inte rätt och om jag hade bytt helt hade jag inte mått bra heller.
När folk uttrycker sig så känns det som att ta piskrapp och sen bli beordrad att le och bara ta det.
På tal om att må; Så går psyket upp och ned med dagarna då man antingen mår dåligt över den man är eller ser ned på sig själv pga synskadan då man känner sig obehövd (jobbmässigt) samt som person att man bara är i vägen för andra.
Det känns som om man börjat utveckla nån form av ASD (Anti-Social-Disorder).
Ibland vill man bara att nån typ tvingar ut en på en fika för att snacka, eftersom den där jävla känna sig ivägen känslan är där; är det svårt att bju ut själv.
Visst att evenang poppar upp då och då där man kan träffa massa folk, men just nu behöver jag bara träffa få människor innan jag orkar med hela folkmassor.
På annat håll så borjar singel livet bli tråkigt, visst att jag bär kvar på en person sedan tre år så behöver jag nog skaka mig ur dessa kedjor.
Saknaden av värme, kärlek och beröring tär på en. Vad ska man skriva, jag är bara människa...
Vad gäller politik så vet jag ej vart ja skall ta vart, lite segt samt inget jag just nu orkar skriva om här.
Inom Wicca/Thelema så läser man vidare ritualiserar och har sig, de får en att tänka på annat iallafall.
Man förlorar en hel del motivation till allt nuförtiden.
Nån som känner empati för en?
Klockan var 11.30 då du berätta hur dina känslor låg till
Och mina ögon tömdes som en våt trasa som vreds.
Sekunder blev minuter.
Minuter blev timmar.
Timmar blev dagar.
Dagar blev sömnlösa nätter.
Och nu är det denna jävla cykel som bestämmer.
De ända jag vill är att glömma. Men hur jag än försöker står du i mina minnen kvar.
Om ja så ska be om lucifers krafter för att släcka denna helvetes eld som i mitt hjärta brinner.
Närmsta säger att jag borde hata dig men hur kan jag om jag inte ens kunde lyfta min röst mot dig?
Mitt liv ligger nu i våldets händer ja våldet. Det lägger ett moln over mina minnen så du nästan försvinner.
Dessa kedjor som kväver mitt hjärta vem är djärv nog att lossa dem.
Jag vill gå vidare är öppen för förhandling.
Mitt hjärta vill ha beröring, denna ensamhet börjar bli en störning.
Mitt hjärta är lojalt, till och med i graven tänker jag inte låta dig ligga ensam kvar.
An army is gathering and ready to fight. Our youth now soldiers ready to die. Divided by hate and senseless ideals. LOOK OUT! the devil is real.
The Infero Is here. But we have to bite back! These basterds have to die. Live through... As the naziz are here.
Hear my call!
A civil war!
Let's drive them back down into hell.
A mortal fight!
Against the swedish reich!
Our hearts are driven by peace.
Hear my call!
A civil war!
Let's Drive them back down into hell.
A mortal fight!
Against the swedish reich!
They won't give us peace. So now, It's time to take It back and set us free!
We fight in a land were near all is but blind. This war Is to save innecent lives. The fear of their plans. To defile this land. Stand firm, the future is dark.
And still they try to fight by feeding us lies. They'll show no mercy and the north will decay by their kind!
Hear my call!
A civil war!
Let's drive them back down into hell.
A mortal fight!
Against the swedish reich!
Our hearts are driven by peace.
Hear my call!
A civil war!
Let's drive them back down into hell.
A mortal fight!
Against the swedish reich!
Our hearts are being fed with their lies.
Hear my call!
A civil war!
Let's drive them back down into hell.
A mortal fight!
Against the swedish reich!
Our hearts are driven by peace.
Hear my call!
A civil war!
Let's drive them back down into hell.
A mortal fight!
Against the swedish reich!
Our hearts are driven by peace. This is our war!
Words of wisdom...
Don't listen to Evanesence: My Immortal. in the middle of the night.
You'll become sentementaly, narsicisticly poetic
Toniight my heart Is In shambles and my head In a clusterfuck of memories past.
Our eyes like overpreashured waterpipes, even as you try to take the preashure down this Magickal song will keep on pushing the preashure up, eventually they'll brake and you'll fall into a sea of pain, tears and memories.
4 years; 4 years have passed and your still in my heart and I can't cope. There's just to much time can't erase.
If I need to go into town, the town in wich you now live and I se you, my tasks for that day can't be vompleted as my heart breaks down and I take the mext buss home so my tears won't show in public, even though some of them starts falling when I'm inside the buss.
I want to leave you behind, but I can't. Over and over I cry, year after year.
I feel that by every day that goes by a bit of my sanity is lost and I start taking bigger and bigger risks, I'll do anything that will make me stop thinking about you. Cause as fast as things gets calm around me you pop up.
I want to CURSE you as mush as I want to LOVE you. So may you be cursed, cursed to spend one day In hell watching me burn In the flames of my lustfull greed that only wishes to have been with you.
But since I also can se your happiness now, I want you to leave me there with my lustfull greed of love. Leave me to burn in peace...
