Livet upptill nu.

Hej!
Japp jag är lite seg på att skriva här men ja försöker bättra mig.

Ja de går inte fort men det går frammåt.
Det ser ut som jobb frampå till hösten förhoppningsvis samt lite arbete innan på antingen en form av trädgårds/skogsarbete eller på ett mindre sörvicelag.

Vad gäller min utredning på Lundströmsmottagningen i Alingsås så är jag klar med psykologen och skall möta någon annan... OM ETT PAR MÅNADER!
Det har gått tre månader nu och jag börjar bli otålig då man inte mår direkt bättre av att bara få vänta.
Då Jag känner mig som både man och kvinna i en och samma kropp och vill försöka korrigera kroppen på något vis så blir jag så trött över att folk försöker diktera vad man skall eller bör känna, många som uttrycker att jag troligen ej kommer få nån hjälp av transmottagningen pga av att jag inte känner mig helt som kvinna och att jag simpelt både ljuga för att då byta helt. Men eftersom jag mår delvis bra som kille så känns kroppen bara inte rätt och om jag hade bytt helt hade jag inte mått bra heller.
När folk uttrycker sig så känns det som att ta piskrapp och sen bli beordrad att le och bara ta det.

På tal om att må; Så går psyket upp och ned med dagarna då man antingen mår dåligt över den man är eller ser ned på sig själv pga synskadan då man känner sig obehövd (jobbmässigt) samt som person att man bara är i vägen för andra.
Det känns som om man börjat utveckla nån form av ASD (Anti-Social-Disorder).
Ibland vill man bara att nån typ tvingar ut en på en fika för att snacka, eftersom den där jävla känna sig ivägen känslan är där; är det svårt att bju ut själv.
Visst att evenang poppar upp då och då där man kan träffa massa folk, men just nu behöver jag bara träffa få människor innan jag orkar med hela folkmassor.

På annat håll så borjar singel livet bli tråkigt, visst att jag bär kvar på en person sedan tre år så behöver jag nog skaka mig ur dessa kedjor.
Saknaden av värme, kärlek och beröring tär på en. Vad ska man skriva, jag är bara människa...

Vad gäller politik så vet jag ej vart ja skall ta vart, lite segt samt inget jag just nu orkar skriva om här.
Inom Wicca/Thelema så läser man vidare ritualiserar och har sig, de får en att tänka på annat iallafall.
Man förlorar en hel del motivation till allt nuförtiden.
Nån som känner empati för en?

Tja, Sayonara, Dasvidanya unt Dismisst.